Sverigedemokraternas landsdagar i skånska Ljungbyhed hamnar i skymundan av mediastormen kring partiledarens islamofobiska debattartikel i Aftonbladet (19/10). Det är förståeligt, då Jimmie Åkessons artikel är otäck i sin öppna rasism och i sin ohöljda spekulation i fördomsfullhet. Men det är samtidigt lite olyckligt, då Sverigedemokraterna återigen får spela på den hemmaplan som främlingsfientligheten utgör
Anders Carlsson
Partiordförande
I förhållande till den främlingsfientliga opinionen spelar det inte så stor roll att huvuddelen av Åkessons påståenden kan avvisas som glidningar, myter eller rena lögner. Fakta studsar som regel mot fördomar.
Sverigedemokraterna har hållit riksårsmöte i Karlskrona, för första gången under stor mediabevakning.
Anders Carlsson
Partiordförande
Det senare är bra. Det sägs visserligen att all uppmärksamhet är positiv, även den negativa. Men i sverigedemokraternas fall har den hittillsvarande nedtystningskampanjen bara gett argument för det vällustigt utnyttjade martyrskapet: ”Här är partiet som tystas för att vi säger det som inte får sägas.”
Ironiskt nog förstärks detta martyrskap av den uppmärksamhet som sverigedemokraterna trots allt fått, nästan alltid i samband med mer eller mindre våldsamma motdemonstrationer. Även konfrontationstaktiken har spelat sverigedemokraterna i händerna.
Partistyrelsen (och tidigare CK) har diskuterat segregationsfrågan vid ett flertal tidigare tillfällen. Utan annat resultat än att diskussionen visat att det råder betydande åsiktsskillnader i vår krets.
Anders Carlsson
Partiordförande
Syftet med den diskussion vi nu skall ta itu med är därvid inte att i ett huj röja undan alla åsiktsskillnader, det lär inte vara möjligt. Utan att försöka enas om ett grundläggande betraktelsesätt för att utifrån det formulera en slags minimiplattform för partiets politik och agerande i en ytterst komplex och svårhanterlig fråga. Denna text är därvid inte avsedd som något annat än som just ett diskussionsunderlag inom PS. Hur vi skall föra ut diskussionen i partiet får vi avgöra när vi kommit en bit på vägen i vår egen diskussion.
Om den nationella frågans betydelse är vi i det stora hela överens med Jan Myrdal. Som vi skrev i ledarsticket i nr 23: Vi är alls inte antinationella, sådant lämnar vi åt trotskister, syndikalister och annan småborgarvänster.
Anders Carlsson
Partiordförande
Dock har vi svårt för 6 juni, den punschpatriotiska flaggdag som sent omsider omvandlats till officiell nationaldag. För precis som Jan Myrdal säger i sitt tal, så instiftades och firades denna dag i decennier ”till minne av Sveriges eländiga roll i Trettioåriga kriget och till nationalförstöraren Karl XII:s ära”.
Jan vill inte låta överklassen överta historien, vilket är rätt. Men varför då överta en dag som överklassen instiftat för att hylla sig själv och sin egen historieskrivning?
Samhällsklimatet hårdnar. Flyktingar från Irak och Afghanistan kastas ut och muslimer utpekas som terrorhot och utsätts för Säpos trakasserier. Med start i detta nummer kommer Proletären att granska främlingsfientligheten, islamofobin och flyktingpolitiken, i en artikelserie som löper under våren.
Lisa Engström
redaktör
”Acceptera och bli accepterad! Är en rimligare princip för nykomlingar än ohållbara löften om att bli försörjd av dem som redan bor här.” Nej, det är inte Sverigedemokraterna som har talat, utan migrationsminister Tobias Billström (M).
Sverigedemokraterna ligger som en blöt filt över svensk politik. Spekulationerna om hur de ligger till i opinionsundersökningarna är många. Kommer SD att klara riksdagsspärren? Kommer partiet att nå ännu större framgång i kommande kommunval?
De öppet främlingsfientliga segrade i söndagens folkomröstning i Schweiz. Det är det politiska etablissemangets demonisering av muslimer som bereder väg för rasistiska strömningar.
Erik Anderson
internationella sekreterare
I folkomröstningen i söndags sade 57,5 procent av de röstande schweizarna nej till uppförandet av fler minareter än de fyra som redan finns i landet. 53,5 procent av de röstberättigade deltog.
Medan de öppet främlingsfientliga partierna jublar över resultatet i folkomröstningen, reagerar det europeiska etablissemanget surt och kallar omröstningen en ”katastrof” som tyska Süddeutsche Zeitung beskriver utfallet.
Det pågår en ruskig anpassning av Sverige till en främmande makt. Hotet utgörs av islam och den muslimska minoriteten i Sverige, denna främmande svulst i den svenska samhällskroppen, och anpasslingarna av det politiska etablissemanget, som hukar värre för muslimerna än någonsin Olof Palme för ryssarna.
Anders Carlsson
Partiordförande
Ungefär så kan innehållet i Jimmie Åkessons debattartikel i Aftonbladet (19/10) sammanfattas.
Metoden är sedvanlig och har redan dissekerats i media. Åkesson lyfter ut en antal enskildheter, som finns i ett slags grumligt allmänt medvetande, oavsett sanningshalt, för att sedan göra enskildheterna till det allmänt muslimska och till en del av den påstådda islamiseringen av Sverige – ”vårt största utländska hot sedan andra världskriget”.
Därför kräver Kommunisterna ett förbud av nazistiska organisationer
I sitt partiprogram ställer KPML(r) krav på obegränsade demokratiska fri- och rättigheter. Men samtidigt kräver vi förbud av nazistiska organisationer. Går det verkligen ihop?
Anders Carlsson
Partiordförande
Vi i KPML(r) brukar kalla oss det största demokraterna. Det hänger givetvis ihop med att vi vill utvidga demokratin till att gälla hela också den sfär som idag är undantagen allt vad demokratiska beslut heter, till att fullt ut gälla också i det ekonomiska livet, som idag diktatoriskt styrs av pengarnas makt.
Danmarks sak blir vår, gapar Dagens Nyheters ledarsida. I lika liberala Expressen klämmer PM Nilsson i med: ”Idag är vi alla danskar”.
Så tusan heller, säger vi. Jyllands-Postens rasism är inte vår och vi är sannerligen inte de rasistiska danskar som Jyllands-Posten stryker medhårs genom att skymfa muslimer.
Anders Carlsson
Partiordförande
De liberala gaphalsarna försöker undvika sakfrågan genom att göra Jyllands-Postens snaskiga rasism till en fråga om tryckfrihet, rentav till ett försvar av alla de demokratiska värden som det upplysta väst påstås stå för i förhållande till de efterblivna öst. Det är ett apspel.
Man kan försvara tryckfriheten och samtidigt fördöma Jyllands-Postens snaskiga rasism. Det är rasismen som är sakfrågan, det är högerextrema Jyllands-Postens högst medvetna provokation mot muslimer i allmänhet och mot de muslimska minoriteten i Danmark i synnerhet som är sakfrågan.
