Kommunistiska Partiet är i jämförelse med andra partier ett ungt parti, men ser sig som en del av en historisk tradition som går långt tillbaka. Här skriver vi mycket kort en historia över den revolutionära delen inom arbetarrörelsen. Vill du läsa mer om arbetarrörelsens och Kommunistiska Partiets historia finns det intressant litteratur i vår butik.
Kommunisterna är, och har alltid varit en del av arbetarrörelsen. Vår historia är arbetarrörelsens historia. Sedan arbetarklassen började organisera sig har det ständigt pågått en politisk strid mellan en revolutionär gren som genom klasskamp vill förändra samhället i grunden och en liberal-reformistisk gren som genom samarbete med kapitalisterna vill avskaffa de värsta orättvisorna i det kapitalistiska samhället. Kommunisterna organiserar den revolutionära grenen av arbetarrörelsen.
***
I arbetarrörelsens allra tidigaste barndom stod striden mellan liberaler och socialister, en strid som socialisterna vann, ledda av skräddaren August Palm. Arbetarrörelsen ställde socialismen som sitt mål och tog den röda fanan som symbol.
Men liberalerna gav inte upp striden. Även inom arbetarrörelsen fanns krafter som på tusen och ett sätt försökte påverka den i liberal, kapitalistvänlig riktning. Tillsammans med hela tyngden av det borgerliga samhällets ideologiska påverkan gav detta redan från början en politisk strid inom arbetarrörelsen, mellan en reformistisk höger, som tror att kapitalismen successivt och i samförstånd skall kunna utvecklas till socialism, och en revolutionär vänster, som menar att arbetarklassen måste störta kapitalisternas makt för att socialismen skall bli möjlig.
I den internationella arbetarrörelsen ledde denna motsättning till splittring i samband med första världskrigets utbrott 1914, då de högersocialdemokratiska ledarna i alla krigförande länder ställde sig bakom sina egna kapitalister i det imperialistiska rövarkriget. Bara ett stort parti stod emot, det ryska socialdemokratiska partiet, anfört av Lenins bolsjeviker.
***
I Sverige, som stod utanför första världskriget, dröjde splittringen till revolutionsåret 1917, då vänstern bröt sig ur det socialdemokratiska parti som dominerades av en kompromissvillig höger. Splittringen inspirerades av den revolutionära utvecklingen i Ryssland, men också av intensiva klasstrider i ett Sverige som hungrade på grund av en tyskvänlig överhets generösa matleveranser till det krigförande Tyskland.
Vänstern tog sig först namnet Sveriges socialdemokratiska vänsterparti. Men den socialdemokratiska partibeteckningen ansågs förbrukad, nedsmutsad av de högersocialdemokratiska ledarnas krigsaktivism och klassamarbete. 1921 valde därför den internationella vänstern att kalla sig själv kommunistisk, inklusive den svenska. Sveriges socialdemokratiska vänsterparti blev Sveriges kommunistiska parti.
Sveriges kommunistiska parti spelade en viktig roll i de hårda klasstrider som utkämpades i Sverige under 1920- och 30-talen. Men också i kampen mot fascismen.
Men SKP var inte opåverkat av det omgivande samhällets ideologiska tryck, vilket efter hand ledde till ett alltmer oblygt fjäskande för den högersocialdemokrati man brutit med 1917. Den kommunistiska uppgiften reducerades till att vänligen driva socialdemokratin åt vänster. Ett förfall som idag fullbordats i Vänsterpartiet, ett parti som lagt allt vad kommunism och klasskamp på hyllan till förmån för ”kapitalism med mänskligt ansikte” och parlamentarisk kohandel med socialdemokratin.
***
I mitten på 1960-talet formerades en vänsteropposition inom SKP, delvis inspirerad av den vänsterkritik som det kinesiska kommunistpartiet vid denna tid riktade mot det sovjetiska. Vänsteroppositionen förenades med vänstersinnade ungdomar, som radikaliserats i protesterna mot USA:s krig i Vietnam och i den sk studentrevolt som ägde rum 1968. Samma år formerades en alternativ kommunistisk organisation, kallad Kommunistiska Förbundet Marxist-Leninisterna, KFML.
Den nya organisationen präglades av studenter och av en studentikos syn på arbetarklassen, vilket snabbt ledde till motsättningar. I samband med den vilda gruvarbetarstrejken i Malmfälten 1969-70 blev motsättningarna akuta. KFML splittrades och Kommunistiska Partiets formerades som ett revolutionärt, kommunistiskt arbetarförbund, då under namnet Kommunistiska Förbundet Marxist-Leninisterna (revolutionärerna), KFML(r).
Från första stund satte KFML(r) kurs mot att etablera förbundet på arbetsplatserna i den vilda strejkvåg som böljade över Sverige under hela 1970-talet. En strävan som gav konfrontation med såväl det socialdemokratiska pampväldet i fackföreningarna som med den studentikosa vänstern. Men strategin gav resultat. Förbundet rotade sig stadigt i arbetarklassen och med denna förankring som bas ombildades förbundet 1977 till partiet KPML(r).
***
När 1970-talets vänstervåg slog över i individualism och högertänkande föll studentvänsterns organisationer samman som korthus. Men det arbetarförankrade KPML(r) levde kvar.
1990 beslutade nuvarande Vänsterpartiet att rensa ut ordet ”kommunisterna” i partinamnet, vilket var logiskt och konsekvent med tanke på att allt vad kommunistisk politik heter varit utrensat sedan länge. Därmed kvarstod KPML(r) ensamt som kommunistiskt parti i Sverige. I januari 2005 beslutade partiets fjortonde kongress att framhäva detta faktum genom att förkorta det långa och otympliga partinamnet. Vi blev kort och gott Kommunistiska Partiet.
