Relaterade artiklar
Efter sju veckor av urskillningslös israelisk terrorkrigföring råder tillfällig vapenvila i Gaza. Det ger en välbehövlig, men lika tillfällig andhämtningspaus för den pinade civilbefolkningen. Men inte mer. Eftersom Israel och Benjamin Netanyahu deklarerat att när den avtalade fångutväxlingen är klar, så kommer Israel att återuppta folkmordskriget med full kraft.
Nu har den tillfälliga vapenvilan förlängts med två dagar. Men något slut på kriget finns ännu inte på kartan. För det är Israel och dess västliga uppbackare alltför krigiska.
Israels mål sägs vara att utplåna Hamas. Det är en dimridå. Så är det idag klarlagt att det inta fanns någon kommandocentral under det sönderbombade al Shifa-sjukhuset i Gaza City. Hamas högkvarter finns 8,5 kilometer nordväst om sjukhuset, vilket den israeliska krigsmakten visste.
Detta säger något viktigt om den israeliska krigföringen. Naturligtvis vill Israel göra sig av med Hamas och övriga palestinska motståndsgrupper. Hur det nu ska gå till. Förtryck föder som bekant motstånd.
Men målet för kriget är att göra Gaza obeboeligt. Det handlar om ett terrorkrig i syfte att driva bort den palestinska civilbefolkningen, först från norra Gaza och sedan helst från hela Gaza. Därav bombkampanjen mot sjukhus och annan infrastruktur och därav blockaden av införsel av el, drivmedel, vatten, mat och mediciner. Det ska bli omöjligt att leva i Gaza.
Påståendet kan synas magstarkt. Men bara för den som inte känner Israels blodiga historia.
Israels statsideologi utgörs av sionismen, som är en rent politisk ideologi, formerad i slutet av 1800-talet med målet att skapa en rent judisk stat. Statens geografiska belägenhet var inte avgörande för grundaren Theodore Hertzl. Från början diskuterades därför Uganda, Madagaskar och Argentina som alternativa objekt för judisk kolonisation. Vid sidan av Palestina.
Avgörande var istället att den judiska kolonisationen förutsatte fördrivning av ursprungsbefolkningen. Israel grundades som en så kallad settlerstat, som en kolonial bosättarstat, typ USA, Australien, Kanada och Nya Zeeland, som alla formerades på utrotning och fördrivning av ursprungsbefolkningarna.
I den tidiga sionismens version löd devisen ”ett land utan folk till ett folk utan land”. En miljon palestinier raderades som icke existerande i den sionistiska nationalmyten. I dagens Israel är palestinierna fortfarande icke existerande som folk. De betecknas som araber. Utan rätt till ett land som också i israelisk version sträcker sig ”från floden till havet”.
I Israel lever kvarvarande ”araber” som andra klassens medborgare, som på sin tid de svarta i de vitas Sydafrika. Israel är en apartheidstat.
Staten Israel utropades i maj 1948. Utropandet föregicks av en brutal etnisk rensning, där palestinska städer och byar utsattes för fasanfulla övergrepp. Massakrerna i Deir Yassin, Tantuta och Dawaymeh, utförda av de sionistiska terrorgrupperna Stern och Irgun, utgör inga enskilda händelser, utan de ingick i en planerad fördrivning av palestinier. Som fullbordades genom Nakba, den stora katastrofen, då fyra femtedelar av det palestinska folket fördrevs från sina hem och sitt land.
Inte bara palestinier föll offer för den sionistiska terrorismen. I september 1948 mördades också FN-medlaren Folke Bernadotte, som förespråkade en palestinsk stat och de palestinska flyktingarnas rätt att återvända. Mordet utfördes av Stern-ligan, vars ledare Yitzhak Shamir på 1980-talet utsågs till Israels premiärminister.
En stat byggd på folkfördrivning och etnisk rensning, alltså. Men inte bara. Theodore Hertzl och hans kumpaner var från början klara över att staten Israel behövde mäktiga vänner och de sålde därför sitt koncept som ”civilisationens utpost mot barbariet”.
Efter andra världskriget passade detta koncept den uppåtstigande stormakten USA som hand i handske. Israel blev USA-imperialismens vakthund i Mellanöstern, rustad till tänderna och beredd att ingripa varhelst husse begär det.
”Om det inte fanns något Israel, skulle USA tvingas uppfinna ett”, konstaterade en senator från Delaware många år senare. Det var Joe Biden som yttrade dessa ord och de säger åtskilligt om Israels roll. Israel behöver USA:s reservationslösa stöd, gång på gång manifesterat via veton i FN:s säkerhetsråd. Men USA behöver också Israel för att kunna upprätthålla sin imperialistiska makt i Mellanöstern. Israel är ett med USA-imperialismen.
Hittills har folkmordskriget i Gaza kostat 13.000 döda, varav 5.500 barn. Vad som händer när kriget återupptas vågar man knappt tänka på. Två miljoner palestinier trängs nu i södra Gaza, detta sedan civilbefolkningen fördrivits från den norra delen av remsan. Om Israel får hållas stundar en gigantisk massaker.
Hela världen tittar på och nästan hela världen förfasas över Israels krigsbrott. Förutom den USA-ledda västvärldens makthavare, som likt zombies rabblar den falska frasen om ockupationsmakten ”rätt att försvara sig”. Som om folkmord vore självförsvar.
För att undvika den utskrivna massakern krävs en omedelbar permanent vapenvila, såsom FN:s generalförsamling och en rad andra FN-organ kräver. Israel kommer inte frivilligt gå med på en sådan, men kan tvingas att göra det. Av en upptrappad internationell opinion med krav på sanktioner mot och bojkott av Israel.
Ett är dock klart. Så länge den rasistiska, imperialistiska kolonialstaten Israel tillåts existera är ingen varaktig fred möjlig i Mellanöstern. Freden kräver ett fritt och demokratiskt Palestina med lika rättigheter för alla medborgare, oavsett religion och etnisk tillhörighet.
