Relaterade artiklar
När sex miljoner judar mördades av nazisterna under andra världskriget sägs det att varken omvärlden eller den tyska civilbefolkningen kände till det. Det må vara en sanning med modifikation – förföljelserna och deportationerna av judar var välkända. Men vidden av massmorden avslöjades först när Röda armén kom som befriare.
Ingen kan nu påstå att vi inte vet vad som händer i Gaza. Framför ögonen på massmedia, omvärlden och FN håller Israel på att fullfölja ett folkmord på palestinierna.
Vad annars kan man kalla de massiva bombningar av Gaza som hittills dödat minst 2.400 människor? Vad ska man kalla fördrivningen av befolkningen till södra Gazaremsan – där de samtidigt utsätts för ytterligare bombningar?
Att tvinga över en miljon människor att lämna sina hem inom ett dygn skulle leda till förödande humanitära konsekvenser, enligt talespersoner för FN. Senast i söndags varnade FN:s rapportör Franscesa Albanese för att Israel är på väg att genomföra en ”etnisk massrensning” i Gaza.
Även Arabiska förbundet, Afrikanska unionen och judiska organisationer som Jewish Voices for Peace varnar för just detta – ett folkmord. Och vad ska man annars kalla beslutet att stänga ner all elektricitet och vattenförsörjning, liksom alla leveranser av livsmedel och bränsle till Gaza, som redan lider under en brutal belägring och blockad sedan 17 år?
Målet är en ”total belägring” av Gaza, sade Israels försvarsminister Yoav Gallant, som också refererade till palestinier som djur. Landets president Isaac Herzog hävdar att det inte finns några oskyldiga Gazabor, och indirekt att de därmed är legitima mål.
Israeliska politiker från regeringspartiet Likud pratar öppet om att genomföra ännu en etnisk rensning som ska överträffa Nakba – katastrofen – 1948, då 800.000 palestinier fördrevs för att bereda plats åt staten Israel.
FN:s folkmordskonvention tar upp flera kriterier för ett folkmord, däribland att uppsåtligen påtvinga ett folk levnadsvillkor som är avsedda att medföra dess fysiska undergång. Det är precis detta vi sett i Gaza, inte bara den senaste veckan, utan under de senaste 17 årens blockad och belägring.
Hyckleriet i väst är öronbedövande. När palestinska motståndsorganisationer genomförde sitt anfall mot Israel för en vecka sedan var omvärlden snabba med att fördöma morden på civila israeler.
Dödandet av civila är alltid hemskt. Men när det palestinska motståndet beskrivs som barbariska vildar som skär halsen av spädbarn – av allt att döma en lögn medier okritiskt fört vidare – är det enbart för att rättfärdiga Israels pågående folkmord.
När bomberna regnar över Gaza, intensivare och mer urskillningslöst än någonsin tidigare, ställs inga krav på fördömanden. Inga nyhetsuppläsare beskriver Israel som en terrorstat, eller ens ockupationsmakt. Inga svenska kommuner hissar palestinska flaggor.
Istället upprepas mantrat om att ”Israel har rätt att försvara sig”, som om vedergällningsbombningar och terror som redan dödat dubbelt så många som i attacken mot Israel, skulle vara att försvara sig.
Israels folkmord började inte med förra veckans terrorbombningar mot Gaza. Det har pågått i 75 år, lika länge som staten Israel existerat. Israel är bokstavligt talat byggt på ruinerna av utplånade palestinska byar, på liken av mördade palestinier. Så är många av de bosättningar och kibbutzer runt Gaza byggda på platser där det tidigare bodde palestinier.
Den storskaliga fördrivningen av palestinier inför Israels grundande 1948 – Nakba – är väldokumenterad. Sionistiska terrororganisationer som Irgun och Sternligan utförde en etnisk rensning som skulle bana väg för en religiös judisk stat med stöd av Storbritannien. FN:s förslag till delning i två stater som presenterades 1947 – efter att den etniska rensningen mot araber inletts – var djupt orättvis. Judarna, en tredjedel av befolkningen, gavs mer än hälften av landet, inklusive de bördigaste områdena.
Palestinierna accepterade aldrig att bli utdrivna ur sina egna hem, och gjorde motstånd. För det har de straffats genom att Israel ockuperat mer och mer palestinskt land. Idag lever palestinier i flyktingläger eller reservatsliknande områden omgärdade av murar, stängsel och checkpoints.
År för år har israeliska bulldozers fortsatt att riva palestinska hem. Israel har låtit bosättare bygga bosättningar över hela Västbanken, väl medvetna om att det är ett brott mot Genevekonventionen att bygga bosättningar på ockuperade områden.
Israel beskrivs som en demokrati, men ett land byggt på ockupation och apartheid, där israeliska palestinier är andra klassens medborgare, kan inte vara en demokrati.
Det talas ibland om en ”konflikt” mellan israeler och palestinier. Men det är ockupation och kolonialism. Palestinierna ska bort så att ett Stor-Israel kan upprättas i det historiska Palestina. ”Det finns inget palestinskt folk”, som Israels högerextreme finansminister Bezalel Smotrich uttryckte det i våras.
Allt är dock inte mörkt. Palestinierna står inte ensamma. De må ha västvärldens alla hycklande ledare emot sig, liksom imperialismens lydiga mediemegafoner. Men de har miljontals vänner på sin sida, inte minst bland fattiga och förtryckta i Mellanöstern, Afrika, Asien och Latinamerika. Även här i Sverige är vi många som vägrar vara tysta när folkmordet mot palestinier pågår.
Kommunistiska Partiet står på Palestinas sida, inte bara genom att vi fördömer Israels terror och ockupation – utan också genom att vi stödjer palestiniernas rätt till motstånd.
När judarna i Warszawaghettot 1943 insåg att de skulle fördrivas och mördas av nazisterna gjorde de uppror. När palestinierna nu gör uppror mot Israels folkfördrivning, förtjänar de allt vårt stöd.
