Semesterperioden går mot sitt slut. Försommarens larm om att sommaren 2023 skulle bli lika varm och torr som sommaren 2018 visade sig falskt. I juni uppmanades folk att köpa fläktar och bönderna skyndade sig att beställa slakttid för sina djur. Prognoserna slog fel och många svenskar har troligen svurit en hel del åt det svenska sommarvädret, nu när minnet av juni månads värme bleknat och regnet piskat ned på altaner och husvagnar. Trots inflation och reallönesänkningar unnar sig många svenskar en rejäl semester. Flygresande har ökat kraftigt i år. Under juni månad såg de svenska flygplatserna drygt åtta miljoner passagerare, vilket är en miljon fler än i juni förra året. Och det är utrikesflyget som ökat mest.
Samtidigt som resandet ökat har extremvädret tilltagit och klimatförändringarnas avtryck gjorts ännu tydligare. Juli månad var den varmaste som någonsin uppmätts. Den globala medeltemperaturen var högre än någon tidigare uppmätt månad. Inte minst de rekordhöga temperaturerna i världshaven bidrog till toppnoteringen, som borde bekymra fler och diskuteras betydligt mer. Många svenska turister, både inom och utom landet, har i sommar fått känna på klimatförändringarnas verkningar i form av rekordhettan i södra Europa och skyfallen här hemma. Bränder runt Medelhavet är ett återkommande problem som förvärras för varje år. Vid sommarens enorma bränder på Rhodos fortsatte svenska turister att resa till ön samtidigt som massevakuering skedde från de brandhärjade områdena. Samma sak utspelar sig just nu på Hawaii där katastrofen på Maui är svår att ta in.
Länge slog resebolagen Ving och Tui ifrån sig och vägrade boka om resenärerna, turisterna var ju tvungna att få sin semester menade de. Fast egentligen handlade det om att resekapitalisterna ville få in sina pengar. De som försöker påskina att rekordtemperaturerna runt om på klotet, rekordregnen över Kina, den milda vintern i Sydamerika och de 19 centimeter stora hagelbollarna i Italien är utslag för naturliga vädervariationer talar mot bättre vetande. Ytterligheter och tvära kast i vädret kommer bli allt vanligare. Det är orsakat av människans rovdrift på miljön och det kapitalistiska systemets driv efter vinstmaximering. Människa och natur väger lätt när aktiekurser ska peka uppåt och kapitalägare berika sig.
De rika länderna bromsar klimatarbetet och vaggar in folk i en bedräglig tro att ny teknik och en omställning till grön kapitalism gör att läget skulle vara under kontroll. Det förhåller sig tvärtom, dagens kapitalister och systembevarande världsledare kör vidare på vägen mot avgrunden. Det räcker med att se på Sverige för att förstå att vi är inne i en återvändsgränd. Energimyndighetens rapport om den svenska elektrifieringen anger att elbehovet kan komma att fördubblas till år 2035 och nästan tredubblas till år 2045 med en årsförbrukning på 370 terawattimmar. Få röster släpps fram som får ifrågasätta rimligheten i detta. Det ska byggas, ersättas, förnyas och utvecklas, vilket i flera fall både är bra och rimligt, men dagens klimatutmaningar har inte sin lösning att förbruka ännu mer energi, vilket även kräver tillgång till ännu mer naturresurser och fler transporter. Klimatomställningen kräver istället ett helt nytt sätt att organisera samhället.
Regeringen går lydigt med i kapitalets rop efter mer energi och universallösningen är enligt dem mer kärnkraft. Hur mer kärnkraft om 15 år ska motverka klimatutsläppen här och nu har många redan frågat sig. Miljöminister Romina Pourmokhtari (L) för fram regeringens linje om tio nya kärnkraftverk och att de första spadtagen för detta ska tas under mandatperioden. Pourmokhtari är dessutom beredd att ta bort den kommunala vetorätten mot kärnkraft. Medborgarna ska alltså kunna köras över, trots att ingen helt säker kärnkraft ännu finns och att avfallsproblemet är lika olöst idag som på 70-talet. Tekniken för ett säkert slutförvar finns helt enkelt inte.
Regeringen och SD har bråttom att anträda en väg som man sedan inte kan backa från. Det är en mycket farlig väg; dels för att kärnkraften i sig är farlig men också för att mer kärnkraft inte löser de klimatutmaningar som vi står för här och nu. Klimatåtgärder måste till idag för att nå FN:s mål om att begränsa den globala uppvärmningen till 1,5 grader. Här har regeringen och SD inga åtgärder att komma med, tvärtom verkar de tro att billigare bensin är en bra klimatåtgärd.
Klimatpolitiken måste befrias från marknaden. En omställning kan inte ske samtidigt som konkurrens och vinstintresse får styra. Arbetet måste i stället vägledas av samarbete och behov. En åtgärd vore att bygga ut kollektivtrafiken och göra den avgiftsfri. I väntan på att det ska kunna genomföras bör ett billigt kollektivtrafikkort införas som gäller i hela Sverige. I Tyskland infördes den 1 maj i år ett sådant kort. För 500 kronor i månaden kan tyskarna resa runt i landet. Reformen har varit en succé även om barnsjukdomar finns. Den stora tillströmningen av resande visar att såväl järnvägsnät som bussnät måste byggas ut.
Jakten på mer och mer energi måste bromsas. Nu köper rika länder, som till exempel Sverige, upp naturresurser för att säkra sin nationella klimatomställning vilket gör att andra länder blir utan. Några länder kan visa upp ett positivt klimatarbete på andra länders bekostnad. Det är inte mer kärnkraft vi behöver utan sol, vind och vatten som ägs, drivs och hanteras av det offentliga. För att möta klimatförändringarna måste samhället ställas om i socialistisk riktning, men vare sig skogsbränder, flygresor eller biltrafik kommer försvinna under socialismen och vi vill fortsätta kunna turista. Därför måste vi förhålla oss till dessa och andra företeelser på ett annat sätt än vad vi gör idag, om inte, finns inte en “idag” i framtiden.
