Våra huvudmål är att göra Europa grönare, säkrare och friare, deklarerade Ulf Kristersson inför EU-parlamentet i Strasbourg förra veckan. Så vill den borgerliga regeringen att vi och övriga världen ska se på det svenska ordförandeskapet i EU, som Sverige innehar det här halvåret.
Han kunde lika gärna talat om att alla ska bli miljardärer, för är det något vi kan vara säkra på när vi passerat halvårsskiftet är att varken Sverige eller övriga Europa då blivit grönare, säkrare eller friare.
Utfästelsen om att bli grönare är en omöjlighet med regeringens politik. EU bedriver en passiv drivmedelspolitik som bygger på importerade fossila drivmedel.
Sverige anpassar sig nu till denna passivitet genom att kraftigt minska reduktionsplikten i svenska drivmedel. Förutom mer utsläpp lär intresset för att utveckla och producera biobränslen minska.
Menar Kristersson och regeringen allvar med en grönare union måste de aktivt gå emot EU-parlamentets förslag som begränsar biobränslen från skog och skogsrester. Blir förslagen verklighet försvårar det för fjärrvärmeförsörjningen och framtagningen av biokraft.
Efter valet slopade regeringen miljödepartementet, klargjorde att havsbaserad vindkraft ska bli dyrare och att ny kärnkraft ska öppnas. Regeringens och EU:s miljöpolitik är inte grön utan svart.
Ett säkrare Sverige och Europa anser Kristersson och Bryssel ska ske genom fler och tyngre vapen till Ukraina. Sverige är sedan 2018 med i EU:s permanenta försvarssamarbete Pesco.
Här har Sverige förbundit sig att öka försvarsanslagen, något som regeringen alltså förband sig att göra flera år innan Ukrainakriget bröt ut. Noterbart är att Danmark inte velat vara med i Pesco. Det går att stå utanför EU:s upptrappade militarisering.
Den svenska upprustningshetsen och Natohysterin är väl känd. Men Sverige blir inte säkrare av att gå med i den aggressiva militärallians som leds av USA, som startat flest krig sedan andra världskriget.
EU är en stor orsak till de senaste årens ökade spänningar i Europa och i övriga världen, unionen har för närvarande militär personal utanför EU i Europa, Afrika och Mellanöstern. Den 10 januari skrev EU och Nato på en gemensam förklaring med utfästelser om upprustning, om fördjupat samarbete, bland annat inom rymden, och att ta itu med Kinas utmaningar. Säkerhet, sa Kristersson. Hot, säger vi!
EU bygger på höga murar mot omvärlden och avskaffade gränser inom unionen. Resultatet har vi alla kunnat se genom flyktingar som drunknar i Medelhavet, import av lönedumpande arbetskraft och genom det ökade inflödet av knark och illegala vapen.
Här finns en av grundorsakerna till det upptrappade våldet mellan olika kriminella gäng. Kampen om narkotikaförsäljningen sker med allt tyngre vapen och sprängmedel, samtidigt som tullen står handfallen vid de öppna gränserna. Det gränsöverskridande polissamarbetet fungerar uppenbarligen inte heller. Ett tryggare och säkrare Sverige kräver att vi lämnar EU och återupprättar gränskontrollerna.
Talet om ett friare Europa ska förstås som frihet för marknadskrafterna och företagen. EU är och har alltid varit en kapitalistisk sammanslutning för att säkra storföretagens vinster.
Ett friare EU innebär ofriare medborgare. EU:s olika fördrag har skapat den tvångströja som försämrat vår välfärd och påtvingat oss omfattande avregleringar och privatiseringar. Det kaos vi sett inom posten, järnvägen, apoteken och elbolagen har alla drivits på av EU:s krav och direktiv.
Vinnare är företagen, och förlorarna alla vanliga medborgare som fått sämre samhällsservice och dyrare priser. Ett tydligt exempel är elpriserna som har sin grund i att Sverige är anslutet till EU:s energiunion Acer, som tvingar oss att exportera el till marknadspriser. Det driver upp våra inhemska priser trots de låga produktionskostnaderna för svensk el.
EU förhindrar oss genom Maastrichtfördraget att bekämpa arbetslösheten och garanterar företagen billig arbetskraft, samtidigt som det finanspolitiska ramverket stoppar offentliga satsningar. Ulf Kristersson talar om att öka friheten, men en av de största ofriheterna är arbetslöshet, att förvägras möjligheten att försörja sig själv.
Statsministern och hans stödpartier har inte ett enda konkret förslag för att komma tillrätta med massarbetslösheten. Likadant ser det ut i hela EU. Ska Sverige och Europa bli friare måste bekämpandet av arbetslösheten sättas i främsta rummet.
Sjukvården och skolan måste få betydligt mer resurser och bostadsbristen byggas bort. Utan våra grundläggande behov täckta finns ingen frihet, men väl ökande klassklyftor, vilket vi ser år efter år inom EU och allra mest i Sverige.
EU innebär ett enormt resursslöseri. Jordbrukssektorn gödslas med obegripliga bidrag, som främst går till storbönder. EU:s återhämtningsfond efter corona ska rädda unionen med ofattbara 7.500 miljarder kronor, där vi i Sverige ska stå för 150 miljarder. Mycket av dessa pengar kommer gå till Ungern och Polen, som på senare år utmärkt sig för inskränkt yttrandefrihet och utbredd korruption.
Sedan det svenska EU-inträdet för 28 år sedan har vi skickat ned 815 miljarder kronor i medlemsavgift. Dessa pengar borde stannat i Sverige och i stället gått till välfärden.
Årets svenska medlemsavgift på 46 miljarder hade räckt till årslönen för 10.000 undersköterskor, lika många sjuksköterskor, 10.000 lärare, samma antal förskollärare samt till att bygga 10.000 hyresrätter på 50 kvadratmeter.
Vi kommunister anser att svenska folket måste få utvärdera det svenska medlemskapet i EU genom en folkomröstning, att pengaflödet till Bryssel ska stoppas och att Sverige ska lämna EU. Först då kan det bli grönare, säkrare och friare.