Relaterade artiklar
Magdalena Andersson är fly förbannad. På Ulf Kristersson och hans blåbruna partners, som inför valet lovade trängda elkunder mer än vad de kunde hålla när de väl satt sig till rätta i Rosenbad.
”Kristersson ljög svenska folket rakt upp i ansiktet”, dundrar Andersson. Detta för att elprisstödet till hushållen kommer att utbetalas först i februari, inte i november som det sockrade blåbruna löftet utlovade.
Ett löftesbrott, naturligtvis. Liksom det mesta som sägs i valrörelser handlade det om populistisk överbudspolitik. Ändå kan vi inte låta bli att småle över Anderssons ilska. Eftersom det var hon själv och hennes tidigare S-regering som beställde den modell för elprisstödet som efterträdarna nu presenterat.
Vi har sagt det förut och säger det igen. Vi är för att trängda hushåll kompenseras för de skyhöga elpriser som en dysfunktionell elmarknad genererar. Ingen ska behöva gå från hus och hem för att vi numera begåvats med EU-priser på el.
Det betyder inte att vi applåderar det elprisstöd som Magdalena Andersson beställde från Svenska kraftnät och som Ebba Bush nu kolporterar vidare. Det är slösaktigt och orättvist. Det handlar inte om ett högkostnadsskydd, med mest till dem med störst behov, utan om en retroaktiv kompensation, med mest till dem som förbrukat mest el under en tolvmånadersperiod.
Konstruktionen krackelerade nästan genast, då det visade sig att storkonsumenter som SSAB och Cementa skulle få hundratals miljoner kronor i statligt stöd, trots att de har bundna elavtal och därför inte haft några ökade kostnader. Detta är orsaken till att företagsstödet måste ses över. Att öppet ösa statliga pengar över stormrika storföretag går inte för sig ens för en borgerlig regering.
Också stödet till hushållen är orättvist och slösaktigt. Den ensamstående mamman i lägenheten får i stort sett ingenting, medan miljonären får kompensation för elförbrukningen i både jättevillan och sommarhuset. Norrlänningar får inget stöd alls, trots att också de drabbats och kommer att drabbas av höga elpriser.
Vi är för behovsprövade kompensationer i en akut situation. Men kompensationer behandlar bara symtomen, inte själva sjukdomen. Som utgörs av en dysfunktionell europeisk elmarknad.
Sverige blev medlem i EU 1995. Året därpå avreglerades den svenska elmarknaden. I enlighet med gällande EU-lag. Men det var Sverige och Norge, inte EU, som 1996 startade elbörsen Nord Pool, som idag knyter samman elmarknaderna i tretton europeiska länder. Det är denna elbörs som gett oss EU-priser på el. Elpriset sätts inte längre utifrån produktionskostnaderna i Sverige, utan av spotpriset på Nord Pool.
Ett märkesår är här 2006. Några kalla vinterdagar detta år rådde elbrist i Skåne. Svenska kraftnät beslutade därför att tillfälligt stoppa exporten av el till Danmark. Utifrån en gammaldags, före-EU-uppfattning om att svensk el i första hand ska gå till svenska konsumenter.
Tilltaget tilltalade inte den danska intresseorganisationen för landets elbolag, Dansk Energi, som anmälde Svenska kraftnät till EU-domstolen. Domen kom 2010 och slog fast att överföringsbegränsningar strider mot EU-lagens statuter om fri rörlighet för varor.
Som ett resultat av denna dom fick vi 2011 våra fyra elområden, där elpriserna i södra Sverige kan vara både tre och fyra gånger högre än i norra. Prisskillnaden motiveras med att elproduktionen i södra Sverige är för liten. Ett högt pris ska tvinga sörlänningar att spara på el. Kalla vinterdagar får den fattige frysa.
I Sverige som helhet råder dock ingen elbrist. Tvärtom. Sverige är idag Europas största exportör av el. Nästan 20 procent av den svenskproducerade elen exporteras. Det som brister är överföringskapaciteten från norr till söder och framförallt till Skåne, där elen skall räcka till både den inhemska konsumtionen och för export till övriga EU.
Detta bör man ha i minnet. Samtidigt som konsumenter i södra Sverige tvingas betala skyhöga priser på el, så flyter elen vidare via kablarna från Skåne till Danmark, Tyskland och Polen. Elförsörjningen har förvandlats från en nationell förpliktelse till en europeisk marknadsplats för profithungriga elbolag. Med svenska elkonsumenter som Svarte Petter.
Kommunistiska Partiet vill åternationalisera elförsörjningen. Det betyder att den el som produceras i Sverige i första hand ska gå till svenska konsumenter till ett pris satt efter produktionskostnad, inte efter europeiskt marknadspris.
Vi vill avskaffa de fyra elområdena och införa ett nationellt enhetspris. Som enligt beräkningar som gjorts av elanalytikern Bengt Ekenstierna skulle landa på cirka 40 öre per kilowattimme.
Vi avvisar den nuvarande kärnkraftsvurmen. Framförallt för att kärnkraftens säkerhets- och avfallsproblem inte är lösta. Men också för att kärnkraft är en dyr och opålitlig energiform. När vinterkylan slår sina klor i Sverige står två av sex svenska reaktorer stilla på grund av reparationer.
Kärnkraftslandet Frankrike tvingas i samma nu importera el, eftersom hälften av de franska reaktorerna inte är i drift. Kärnkraft är en återvändsgränd.
Istället förespråkar vi en utbyggnad av vind-, sol- och vågkraft, kombinerat med system för ellagring. Vad gäller den havsbaserade vindkraften, som stör minst och har högst produktionspotential, vill vi avskaffa det kommunala vetot. Det är orimligt att kärnkraftskramande kommunalråd har rätt att utsträcka kommungränsen ända ut i svensk ekonomisk zon.
Elkrisen är skapad. Av EU och marknadsliberal svensk politik i skön förening. Medicinen heter återreglering.
