I slutet av juli presenterade analysföretaget EnAppSys sin årliga rapport om den europeiska elmarknaden. Den visar att Sverige passerat Frankrike som Europas största, totala nettoexportör av el. Under det första halvåret 2022 nettoexporterade Sverige 16 TWh el. Det är med råge mer än vad som under samma period producerades i de tre kärnkraftsreaktorerna i Forsmark.
Kärnkraftslandet Frankrike, där 30 av 56 kärnkraftsreaktorer står stilla, föll samtidigt kraftigt tillbaka. Under den första halvan av 2022 var Frankrike en nettoimportör av el. Det säkra kärnkraftselen är inte så säker, åtminstone inte i Frankrike.
Rapporten kan vara bra att ha i minnet när de skyhöga elpriserna blivit en het potatis i valrörelsen. Hur kan det komma sig att de svenska elpriserna skenar när Sverige producerar ett stor överskott av el?
Magdalena Andersson talar om ”Putin-priser” och Ebba Busch kontrar med ”Magda-priser”, men båda är ute och cyklar. Ska priserna namnges så är det rätta namnet ”EU-priser”. Elpriserna skenar för att den nationella elförsörjningen i god politisk sämja ersatts av en avreglerad europeisk elmarknad, där priserna sätts av elbörsen Nord Pool, som 1996 startades av Sverige och Norge, men som idag samlar ytterligare femton EU-länder.
När det råder elbrist i Europa skenar priserna också i Sverige, trots att vi producerar ett stort överskott av billig el, inte minst tack vare vattenkraften. Mellanskillnaden lägger elproducenterna beslag på.
Detta är en orimlig ordning, vilket Proletärens ledarsida tjatat om i flera år. Elförsörjningen måste åternationaliseras och det svenska elpriset sättas utifrån produktionskostnaden i Sverige. Överskottet kan sedan säljas till det pris som gäller på Nord Pool.
Denna högst rimliga ordning föresvävar dock inte flertalet av de partier som nu käbblar i valrörelsen. Orsaken till de skenande elpriserna ska inte åtgärdas. Istället försöker de locka väljare genom att erbjuda mer eller mindre fluffiga kompensationer.
Först ut var Sverigedemokraterna, som vill kompensera hushåll och företag genom slopad elskatt och avskaffad moms på el under vintermånaderna november till februari. Det låter naturligtvis lockande för skräckslagna elkunder, men vem ska betala notan? SD erbjuder ingen finansiering och partiets energipolitiske talesperson Mattias Bäckström Jonsson säger sig inte veta vad kalaset kostar. Men han drar till med ”en handfull miljarder” (Di 17/8).
Det är bluff, vilket Bäckström Jonsson vet. 2021 fick statskassan in sammanlagt 42 miljarder kronor på elskatt och moms på el. Per kvartal ger det 10,5 miljarder med stort plus för de elslukande vintermånaderna, låt oss säga 15 miljarder. Om nu genomsnittspriset på el näst intill fördubblas vintern 2022, vilket analytikerna förutspår, kostar kalaset cirka 30 miljarder kronor.
Det är pengar som hamnar på elbolagens konton, eftersom de tjänar storkovan på de skyhöga elpriser som ska kompenseras. Men i SD:s koncept skrivs notan ut på staten och får betalas via nedskärningar i statens övriga utgifter. Gissa vilka?
Magdalena Andersson och S lanserade i förra veckan ett något mer lättsmält förslag. Företag och hushåll ska genom ett högkostnadsskydd kompenseras med vardera 30 miljarder kronor, pengar som ska tas från statliga Svenskt kraftnät, vars så kallade flaskhallsintäkter ökat kraftigt med stigande elpriser.
Som av en händelse har Svenskt kraftnät just 60 miljarder i kassa, som alltså ska länsas. Men hur ska det då gå med den nödvändiga och årtionden försummade utbyggnaden av överföringskapaciteten mellan norra och södra Sverige?
S-förslaget är en slags von Döbeln-medicin, som hjälper ansträngda elkunder i södra Sverige kommande vinter, men som gör situationen för dem sjufallt värre på sikt.
Tro nu inte att vi är mot kompensationer. För inte minst hushåll med låga inkomster är sådana helt nödvändiga, annars finns risk för att människor tvingas gå från hus och hem när elräkningen dimper ner i brevlådan. Men ta då pengarna från Vattenfall, Eon, Fortum och de andra kraftbolagen, som skor sig hejdlöst på de höga elpriserna. Och inkomstpröva kompensationerna. De rika har råd att betala också fördubblade elräkningar, alternativt kan de stänga ner några rum i jättevillan.
Det enda riksdagsparti som närmat sig grundproblemet är Vänsterpartiet, detta genom Nooshi Dadgostars utspel om så kallade Sverigepriser. Tanken är att den el som förbrukas i Sverige ska prissättas först och för sig. Det som blir över kan sedan exporteras till Nord Pools marknadspriser.
Enligt V ska denna separation ge ett svenskt genomsnittspris på 40 öre per KWh före skatt. Vi lyfter på hatten! Detta har vi som sagt tjatat om i flera år.
Huruvida V också vill avskaffa de fyra elområdena, som ger mycket högre priser i södra och mellersta Sverige än i norra, framgår inte av förslaget. Men det vill Kommunistiska Partiet. Vi vill ha ett enhetligt, statligt fastställt elpris över hela landet.
Vi lyfter som sagt på hatten, men dristar oss till att vara skeptiska till allvaret i utspelet. Vänsterpartiet kräver som bekant att få sitta i samma regering som extremliberala Centerpartiet, ledd av Europas mest EU-lydiga parti. Där det sedan ska ges och tas. Hur går det då med Sverigepriserna?
Avslutningsvis noterar vi att S i helgen anslöt sig till de partier som vill bygga ut den kärnkraft som i år genererat akut elbrist i Frankrike och som just nu utgör ett akut säkerhetshot vid det artilleri- och raketbeskjutna kärnkraftverket Zaporizjzja i Ukraina. Och detta innan avfallsproblemet är löst.
Röstfiske utgör ingen lösning på elkrisen.
