Relaterade artiklar
I den socialdemokratiska fackföreningspyramiden är medlemmarnas inflytande över utvecklingen aldrig mer än minimalt. Ändå är det fackförbundens kongresser och årsmöten plattformar som kan utnyttjas för att tvinga fackpamparna att ställa sig bakom konkreta klasskrav.
Så skedde på Kommunals kongress som förra veckan hölls i Göteborg. Kongressen beslutade – mot förbundsledningens vilja – att bifalla en motion om att Kommunal ska verka för 30 timmars arbetsvecka med bibehållen lön.
Motionen fick förbundsledningen emot sig av flera skäl. Den bröt mot den tidigare diffusa ”visionen” om arbetstidsförkortning och ställde istället konkret krav på en 30-timmarsvecka – vilket innebär en normalarbetsdag på sex timmar – och att detta varken ska betalas med sänkt lön eller minskade löneökningar.
På kongressen var det nästan 50 motioner som tog upp frågan om arbetstidsförkortning och vad gäller den motion som gick segrande ur delegaternas omröstning kan vi inte annat än hålla med. En arbetstidsförkortning kan och ska inte betalas av att de som jobbar.
Lönernas utrymme av BNP har stadigt minskat sedan 70-talet. Den ökade produktiviteten har alltså inte kommit arbetare till del utan i allt högre grad tillfallit kapitalet. I praktiken har arbetarklassen sedan länge betalt för en arbetstidsförkortning med bibehållen lön men istället har pengarna gått till större vinster.
Argumenten för sex timmars arbetsdag är välkända och står i direkt motsats till den pågående politiska utvecklingen. Med kortare arbetsdagar skulle fler kunna arbeta heltid och fler orka arbeta fram tills pensionen, idag är den faktiska pensionsåldern för LO-arbetare i genomsnitt 63,8 år.
Dessutom skulle en arbetstidsförkortning få fler ut i yrkeslivet – ett sätt att göra slut på massarbetslösheten. Sex timmars arbetsdag är dynamit för det politiska etablissemang som unisont påstår att vi måste jobba hårdare och längre för att ha råd med välfärden.
En av anledningarna till att Kommunals ledning var negativa till motionen som antogs av kongressen var också att den säger att arbetstidsförkortningen ska genomföras med både kollektivavtal och lagstiftning. För de socialdemokratiska fackpamparna i Kommunal och de andra LO-förbundens ledning finns ingen ambition av att driva arbetarkrav som går på tvärs med den S-märkta regeringens politik.
Att frågan är viktig inte minst för välfärdens arbetare vet vi. För några år sedan skrev över tusen kommunalarbetare i Göteborg under ett upprop initierat av Kommunistiska Partiet med krav på sex timmars arbetsdag i den kommunala äldreomsorgen och hemtjänsten.
Sådant opinionsarbete sker inte bara i Göteborg och inte bara av oss – med namnlistor, insändare, och årsmötesbeslut har kravet på arbetstidsförkortning lyfts fram av välfärdsarbetare över hela landet.
Det är inte heller ett nytt krav för Kommunal. Förbundet hade mellan 1988 och 2006 ett uttalat mål om 30 timmars arbetsvecka med bibehållen lön. Att arbetstidsförkortning nu återigen blir ett krav för Kommunal är bra och ett nödvändigt steg framåt för det kampanjarbete för sex timmars arbetsdag som redan pågår.
Både i kollektivavtalsförhandlingar och i det politiska arbetet är defaitismen i den svenska fackföreningsrörelsen tydlig. Det finns ingen ambition att driva ens de minsta offensiva klasskrav – och definitivt inte att ta strid för dem.
Den svenska modellen – det vill säga fackföreningarnas ständiga följsamhet och anpassning för kapitalets krav – gör att LO sticker ut även i en jämförelse med andra reformistiska fackföreningar i Europa.
Ett aktuellt exempel att jämföra med är vad det tyska industrifacket IG Metall ställer för krav för att möta den skenande inflationen. När detta skrivs pågår kollektivavtalsförhandlingar för förbundets stålarbetare. IG Metall kräver inledningsvis 8,2 procent löneförhöjning – i år!
Samtidigt konstaterar LO-ekonomen Håkan Hellstrand i en intervju i Arbetet att den pågående reallönesänkning som inflationen orsakar inte är något som LO ska möta med höjda lönekrav.
– Jag kan inte se att det skulle gå att kompensera sig för de sänkta reallönerna 2022, säger han. För LO är det självklart att arbetarklassen ska vara krockkudde åt kapitalet.
Var de tyska kraven landar är inte klart – troligtvis kommer de inte få igenom sina lönekrav fullt ut om de inte tar ordentlig strid för dem. Statistik från tidigare avtalsrörelser visar att de tyska facken brukar få ut mellan hälften och två tredjedelar av sina lönekrav.
Det står dock helt klart att det är större chans att få ut åtta procent i löneökning om man kräver det än om man inte gör det.
På samma sätt förhåller det sig med kravet om sex timmars arbetsdag. Vi får aldrig mer än det vi är beredda att kämpa för, och sex timmars arbetsdag kommer kapitalet inte släppa ifrån sig utan strid. Att bara rösta igenom motionen kommer inte att lösa frågan för Sveriges kommunalarbetare.
Det kommer krävas tryck underifrån och utifrån, som hindrar att kravet på arbetstidsförkortning inte stryks när Kommunals avtalsdelegation samlas. Att sätta arbetstidsförkortningen på dagordningen är ett nödvändigt första steg för ytterligare facklig och politisk mobilisering som hindrar fackpamparna från att begrava kravet på samma sätt som förra gången.
Det var alltså över 30 år sedan Kommunal första gången antog målsättningen om 30-timmarsvecka med bibehållen lön. Låt oss lova varandra att göra verklighet av kravet innan ännu en generation arbetare hinner slitas ut.
