Plattityder löser inga kriser!

Stefan Löfvens regeringsförklaring innehöll knappt något substantiellt alls. Plattityder skapar inga jobb och förändrar definitivt inte ett orättvist samhälle.

2020-09-18

Förra veckans regeringsförklaring får anses utgöra någon form av rekord i plattityder. Stefan Löfven hasplade ur sig 3.310 ord utan att knappt säga något substantiellt alls. Aldrig förr har så många svenskar hört så mycket som innehåller så lite, skulle man kunna säga.

Löfven inledde regeringsförklaringen med att adressera den ledande klanfamiljen i Sverige, familjen Bernadotte. Här passar det att påminna om vad biträdande rikspolischefen Mats Löfving sa i Ekots lördagsintervju om klaner: ”Hela familjen, hela släkten, hela klanen uppfostrar sina barn så att de ska kunna ta över klanen. De här barnen har ingen ambition av att bli en del av samhället utan de har en ambition redan från födseln av att ta över.”

Något som däremot inte adresseras är arbetslösheten. I en tid när 475.242 personer är heltidsarbetslösa lyser åtgärderna helt med sin frånvaro hos regeringen för att komma tillrätta med detta samhälleliga slöseri.

”Genom investeringar i sjukvården, äldreomsorgen och klimatomställningen stärker vi Sverige samtidigt som människor får jobb här och nu”, dundrade Löfven.

Jaha? Hur då? undrar vi och de enda svar Löfven ger är att unga lättare ska få sin första anställning (läs: lägre ungdomslöner och sänkt arbetsgivaravgift), att reformeringen av Arbetsförmedlingen fortsätter (läs privatiseras) och att arbetsrätten ska moderniseras (läs: Las ska urholkas och försämras).

Hade Löfven menat allvar med att bekämpa arbetslösheten och värna arbetsrätten hade han föreslagit att bemanningsföretag, visstidsanställningar och ofrivilliga delade turer skulle bort samt att Las skulle värnas och förstärkas. Att förbjuda vinster i välfärden och kasta ut marknadstänket inom den offentliga sektorn hade också varit viktiga steg på vägen för att säkra att resurserna går till fler anställda och bättre arbetsvillkor.

Tillsammans hanterar vi det nya coronaviruset, säger Löfven för att sedan helt byta ämne och prata om att vi lärt oss nyord som onlinefika och om hur gott en chokladkaka smakar efter en lång tur i friska luften.

Världens första fossilfria välfärdsland ska vi tydligen bli, och det genom att bli världsledande inom elektrifiering och fortsatt grön skatteväxling. Men ska någon reell förändring ske här måste Sverige sluta subventionera elen för storföretagen. Sverige har sänkt skatten för tillverkningsindustrin till EU:s miniminivå, 0,5 öre/ kWh.

Vi andra betalar 44 öre/kWh. Företag inom industrin har en elskattrabatt på 15,2 miljarder kronor. Det är mer än hela klimatbudgeten på 12,5 miljarder kronor.

I stället för en grön skatteväxling borde vi ha en röd skatteväxling. Vi borde sluta subventionera storföretagen. Varför inte mötas halva vägen som ett första steg? Sänkt elskatt för vanligt folk och höjd för företagen.

I regeringsförklaringen hade Stefan Löfven mage att påstå att han skulle höja pensionerna och avskaffa pensionärsskatten. Men bara två dagar senare kallar Liberalerna och Centerpartiet till presskonferens och meddelar att de kommit överens med regeringen om att sänka inkomstskatterna med 30 miljarder nästa och nästnästa år.

En del av denna skattesänkning går endast till dem som jobbar, inte till pensionärerna. En förstärkt pensionärsskatt således. Vill man satsa på välfärden, vilket coronapandemin bortom alla tvivel visat att man måste göra, är det inte skattesänkningar som är vägen fram utan kraftigt höjda reallöner för framförallt låginkomsttagare. En ökad skatt lyckades Löfven i alla fall presentera. Införandet av en bankskatt. Men dessa pengar får inte gå till välfärden utan är öronmärkta till försvaret.

När Löfven kom in på utrikespolitiken blev det närmast bisarrt. I vanlig ordning deklarerade han att EU är vår viktigaste utrikes- och säkerhetspolitiska arena. Att inget annat samarbete är mer avgörande för svensk säkerhet och fred. Har människan månne aldrig hört talas om FN och är han helt obekant med Sveriges 1900-talshistoria och vilken roll vårt land spelat i FN?

Lika bisarrt blir talet om att EU bygger våra gemensamma värderingar med respekt för oberoende domstolar och fria medier. Hur är det till exempel med utvecklingen i EU-länderna Ungern och Polen? Men dessa länder nämns inte alls.

Istället mässar statsministern om att Sverige står upp för Ukrainas suveränitet och territoriella integritet och fördömer Rysslands aggression mot Ukraina och annekteringen av Krim. I stället för det som ligger sex år tillbaka i tiden vore det klädsamt om regeringen fokuserade på nuet och den skrämmande utvecklingen i Latinamerika. Nog borde statskupper, kuppförsök och återkommande statlig repression i Bolivia, Venezuela och Chile fördömas i regeringsförklaringen. Men i dessa frågor är det helt tyst från regeringen.

Fast den feministiska utrikespolitiken ligger förstås fast. Vad nu denna står för bortom plattityden?

Löfven visade även prov på sitt stora kulturella intresse. Två böcker kunde han citera och lova att Sverige ska vara en kulturnation att räkna med. Här ska vi enligt Löfven kunna drabbas av en storslagen dikt (sic!) och idrottsrörelsen ska få förutsättningar att klara den pågående krisen. Hur? undrar ni läsare. Ja det undrar vi med, för på detta område lyckades han inte presentera ett enda förslag.

Låt oss dock inte vara för ogina. Visst fanns det några konkreta utfästelser även om förslagen ännu inte presenterats. Det är bra att skolinspektionen ska ges större möjligheter att stänga skolor. Det är bra att även regeringen insett att man måste ta itu med de kriminella gängen. Det är bra att det införs en särskilt brottsrubricering vad gäller hedersbrott och det är bra att det ska satsas på järnvägen.

Men som en regeringsförklaring under en pandemi med en pågående ekonomisk kris och massarbetslöshet var den och Stefan Löfvens framträdande en bedrövlig tillställning. Plattityder löser inga ekonomiska kriser. Plattityder skapar inga nya jobb och plattityder förändrar inte ett orättvist samhälle.

Istället måste det till handfasta förslag och en politik som griper in i verkligheten. En sådan politik finns i det coronaprogram som Kommunistiska Partiet har utformat. Läs det på vår webbplats och jämför innehållet med de tomma ord som Stefan Lövens regeringsförklaring innehöll.

Jan-Åke Karlsson

Partistyrelsen