Relaterade artiklar
I Aftonbladet (25/5) berättar Jacob Westberg lektor i säkerhetspolitik och strategi vid Försvarshögskolan, att säkerhetsläget i Sveriges närområde är det sämsta sedan kalla krigets slut för en kvarts århundrade sedan. Westberg menar till och med att läget är sämre idag ”för då var terrorbalansen stabilare”. Det är en riktig iakttagelse.
Det faktum att USA i 25 år har tillåtits stå som ensam herre på täppan har förvärrat läget i världen. Terrorbalans är inget eftersträvansvärt, men det är bättre än ensidig terror. Existensen av en motkraft gav i varje fall en viss balans i världen som tvingade stormakter att hålla tillbaka.
USA-imperialismens seger i kalla kriget har skapat en värld där Washington helt öppet kan medge att de utan vare sig rättegång eller dom avrättar människor med drönare var helst dessa befinner sig och vilken nationalitet de än har. USA-ledda krig och ockupationer och CIA-styrda statskupper behöver inte längre döljas med hemligstämpel eller förevändningar som att låta marionettregimer be om understöd. Det är helt enkelt bara att göra upp en lista på obekväma länder och regeringar, ge dem beteckningen skurkstater och sedan antingen med eller utan FN-stöd starta krig eller genomföra regeringsskifte.
Visst har Jacob Westberg rätt i att bristen på balans har skapat en osäkrare värld. Det är djungelns lag som gäller och de överenskomna regler vid krigföring som växte fram under århundraden har körts
över och oftast i praktiken avskaffats under 2000-talets ensidiga USA-dominans.
Men bristen på balans blir för lektor Westberg ett argument för att Sverige ska dras ännu närmare USA genom Nato och för att svenskt territorium ska tillåtas bli träningsläger för krigsalliansen. En minst sagt knepig slutsats. Ännu gladare än lektor Westberg är major Jan Björklund som hälsar Natos flygplan i stram givakt. Enligt majoren är omvandlandet av en tredjedel av Sverige till en kaserngård både nödvändigt och önskvärt för att möta Rysslands mycket aggressiva upprustning. Björklunds argumentering är lika kunskapsfattig som det brukar påstås om den skola han har skapat.
En betydligt klokare bedömare av det som händer är den före detta sovjetiska ledaren Michail Gorbatjov, som brukar kramas av svenska liberaler men som på senare tid har förpassats till frysboxen då han inte sluter upp bakom västvärldens krigshets.
Förra året tog Gorbatjov bladet från munnen och fördömde den politik som ökar spänningarna och den militära kapprustningen. Skulden lägger han på Nato och väst. ”Man provocerar Putin för att kunna upprätthålla kapprustningen. Eller kastar till och med bränsle på brasan. Det lämnar länderna inget val. Många börjar köpa vapen, massförstörelsevapen och så vidare. Det största hotet kommer från de militära-industriella komplexen”, sa en besviken Gorbatjov.
Gorbatjov har all anledning att vara besviken. Han som tog initiativ till kärnvapennedrustning har kunnat se hur USA under 2000-talet har ökat sina satsningar på kärnvapen med över 20 procent. Med tanke på att den ökade militära rustningen motiverades med kriget mot terrorismen kan det tyckas vara en något udda prioritering. Atombomber är ett synnerligen dåligt vapenval för att slå till mot terroristnätverk.
Med samma besvikelse kan Gorbatjov betrakta det löfte han fick från USA:s dåvarande utrikesminister Baker inför Tysklands enande 1990 om att Nato ”inte kommer att utvidgas en tum åt öster”. Nu står krigs-alliansen vid Rysslands tröskel och det är Natoländerna närmast den ryska gränsen som rustar mest.
Oavsett hur vi vill bedöma Michail Gorbatjovs historiska gärning så är det bara att konstatera att den dröm om avspänning, fred och kärnvapennedrustning som han förespråkade i kalla krigets slutskede har blivit en mardröm för alla länder som inte helt och fullt underordnar sig Washingtons ensidiga terror.
Freden och neutraliteten har brett folkligt stöd i Sverige. Det är därför som det krävs både påhittade ubåtsjakter och ständigt pågående demonisering av Putin som vår tids Hitler. Lägg märke till tystnaden bland svenska liberaler när det gäller denna typ av jämförelser mellan nutida händelser och nazismens brott.
Natolobbyns taktik är inte att göra svenska folket positiva till Nato, utan att göra oss vettskrämda för ryssen. Men trots den öronbedövande propagandan så har de bekymmer. Enligt den senaste opinionsmätningen har visserligen andelen som anser att Sverige bör söka medlemskap i Nato ökat med två procentenheter på två år till 31 procent. Samtidigt ökar andelen som anser att Sverige inte bör söka medlem-skap i Nato till 37 procent, mot 34 procent 2013.
Den Natokramande överheten har visserligen både pengarna och medieutrymmet. Men vi som förespråkar fred har både rätten och de självuppoffrande aktivisterna på vår sida. Och vi har lyckats besegra dem tidigare, som för 12 år sedan när de ville lura med oss på Titanicresan med EMU.
Folket är som regel klokare än sina politiker och alla människor som vill leva i fred och säkerhet gör bäst i att stänga öronen inför krigspropagandan.
Inget Sverige i Nato och inget Nato i Sverige!
