På arbetarklassens högtidsdag anslöt sig Vänsterpartiets Jonas Sjöstedt till kommunisternas satsning mot otryggheten på jobben. I sitt första majtal i Uppsala och Västerås lade Sjöstedt fram en konkret handlingsplan. Nästa år vill Vänsterpartiet att anställningsformen allmän visstid avskaffas. Året därpå 2017 ska inhyrning av arbetskraft för att tillgodose permanenta behov förbjudas. Och våren 2018 ska rätten till heltid skrivas in i lagen om inte arbetsmarknaden parter har lyckats enas i frågan innan dess.
Det är bra att Vänsterpartiet sätter tryggheten på jobben i centrum. Ju fler vi är som driver dessa frågor desto bättre. Kommunisterna är för största möjliga enighet i kampen för trygghet.
Men det är just en kamp det handlar om. I sin strävan efter att vara realistiska vågar Vänsterpartiet till och med att sätta ut datum för när kraven ska vara genomförda. Men ingen vänster- eller arbetarpolitik är realistisk utan tryck underifrån.
Att Vänsterpartiet tänker lägga fram konkreta förslag i riksdagen är bra. Vi hoppas även att Stefan Löfven står vid sitt ord och omsätter LO:s tiopunktsprogram för trygghet. Men om denna politik ska kunna drivas igenom med en borgerlig majoritet i riksdagen är frågan vi måste resa hur ska vi samla den kraft som finns ute på arbetsplatserna.
Vår trygghet på jobben är en alldeles för viktig fråga för att förvandlas till partipolitiska utspel för att stärka ställningen i opinionsmätningarna. För ökad trygghet på jobben krävs mer än att tillsätta utredningar i riksdagshuset, det krävs snarare tillsättandet av strejkkommittéer ute på arbetsplatserna. Det första steget är att samla arbetare – oavsett partisympatier och oavsett anställningsformer – kring insikten att vi har ett gemensamt intresse och det är vi själva som måste ta kamp för tryggheten.
