Relaterade artiklar
Förra veckan kom ett av de ärligaste och farligaste inläggen hittills i det som borde vara en debatt om Natoanslutningen, men som har varit en ren propagandakampanj för att få in Sverige i USA:s krigsallians så fort det bara går.
Det kom i form av ett förklätt professionellt råd. En uppmaning från en av Sveriges farligaste personer till landets formellt mäktigaste politiker, som lyssnade med stora öron.
Rekommendationen från överbefälhavare Micael Bydén till statsminister Ulf Kristersson? Att inte komma med några förbehåll inför Natomedlemskapet – det vill säga att regeringen inte ska säga nej varken till permanenta Natobaser i Sverige eller till att förvara kärnvapen på svensk mark.
Varför så tyst om Natos kärnvapenövning?
Det är inget litet landsförräderi av överbefälhavaren – som är så ivrig att överlämna svensk suveränitet över territoriet till herrarna i Washington att han inte vill låta några bagateller som kärnvapen stå i vägen. Det är också typiskt att det är Bydén, med sin sävligt norrländska framtoning, som tar bladet från munnen om det som hittills varit tabu i Natopropagandan.
Inför den socialdemokratiska regeringens beslut att ansöka om medlemskap i Nato var ÖB officiellt neutral. Men så fort sossarna formellt tagit beslutet att slänga 200 år av fred och alliansfrihet på soptippen visade sig ÖB:s neutrala position vara lika trovärdig som Sveriges under kalla kriget.
En landsförrädare som ÖB
Så snart beslutet var klubbat skröt Bydén om hur han entydigt rått dåvarande försvarsminister Peter Hultqvist och resten av S-regeringen att ta Sverige in i USA:s kärnvapenallians. Och till skillnad från de socialdemokratiska politikerna kan Bydén tala klarspråk.
Sossetopparna körde över sina medlemmar i en fars till intern ”process” för att gå emot sitt eget kongressbeslut om Nato. Men inte vågade de prata om några kärnvapen i Sverige, då kärnvapenmotståndet är ännu starkare än Natomotståndet bland de socialdemokratiska gräsrötterna. Tvärtom hette det att det inte skulle bli tal om några kärnvapen på svensk mark.
Nu kräver också sossarnas utrikespolitiska talesperson Morgan Johansson att den moderata försvarsministern Pål Jonson förklarar den nya regeringens position, då både Jonsson och statsminister Kristersson hummat instämmande till ÖB:s råd.
Men det är en falsk upprördhet från Morgan Johansson. Sossarna bär ett mycket stort ansvar för att ha försatt landet i den här farliga situationen. För här visar sig verkligheten bakom dimridåerna och skrämselpropagandan om att Ryssland skulle vilja anfalla Sverige.
Nato är en kärnvapenallians, och redan i juni i år skrev dåvarande socialdemokratiska utrikesministern Ann Linde ett brev till Natos generalsekreterare Jens Stoltenberg där hon försäkrar att ”Sverige accepterar Natos inställning till säkerhet och försvar, vilket inkluderar den avgörande roll som kärnvapen spelar”.
Ändå har både sossar och moderater låtsats som att det skulle vara självklart att varken kärnvapen eller några permanenta Natobaser placeras i Sverige. Sådana förbehåll har ju Danmark och Norge med Nato.
Men det såg vi vad de är värda när Norge förra året tecknade ett bilateralt tilläggsavtal med USA om fyra baser där den amerikanska militären inte lyder under norsk lag. Liksom Danmark i direkta förhandlingar med USA öppnat för amerikanska militärbaser i Danmark.
Ändå vill ÖB inte att regeringen ens ska be Nato om att få slippa husera kärnvapen, för att inte på något sätt minska Sveriges chanser att faktiskt bli en måltavla och en frontstat i ett möjligt direkt krig mellan USA och Ryssland.
Här måste också nämnas Sveriges allt uslare tajming i Natoansökan, då den utåt sett enade transatlantiska fronten för att fortsätta skicka vapen för miljarder dollar för att förlänga kriget i Ukraina ser allt bräckligare ut.
Inför tisdagens mellanårsval i USA har Joe Biden varit tvungen att förhålla sig till den inhemska kritiken och uppmana Zelenskyjs regering att öppna för förhandlingar med Ryssland – om än bara för att fortsatt få stöd från de mindre entusiastiska EU-länderna. Och efter presidentvalet om två år kan Sverige mycket väl sitta fast i en USA-styrd krigsallians där det är Donald Trump som åter sitter på portföljen med kärnvapenkoderna.
Men sådant bekymrar varken överbefälhavare Bydén eller statsminister Kristersson, som också han var tydlig i sina signaler förra veckan då han meddelade att Sverige överväger lämna sin observatörsstatus för FN-konventionen om förbud mot kärnvapen. Konventionen som Sverige först röstade för 2017 men två år senare inte längre ville ratificera efter USA:s och Natos påtryckningar.
Den nya regeringen har också ytterligare trappat upp fjäskandet för terrorstaten Turkiet. I dagarna är Kristersson i Ankara och träffar president Erdogan. Den nytillträdde utrikesministern Tobias Billström tog inför besöket avstånd från de kurdiska organisationerna PYD och YPG för sina band till det av USA och EU terrorstämplade PKK.
– Vi tycker att det finns en tvivelaktighet och problematik när det gäller dem som skadar vårt förhållande till Turkiet, sa Billström i Ekots lördagsintervju och gjorde klart vad som är den allt överskuggande utrikeshållningen för den nya regeringen – att göra allt för att få Erdogan att godkänna Sveriges Natoansökan, oaktat den turkiska regimens brott såväl inom som utom landets gränser.
– Det överordnade värdet är Sveriges medlemskap i Nato och vikten av att vi når framgångar i de förhandlingar som pågår mellan Turkiet å ena sidan och Sverige och Finland å den andra, som Billström uttryckte det.
Återigen ledde det till kritik, men att Sverige inte ska stödja PYD och YPG ingår redan i det trilaterala avtal mellan Sverige, Finland och Turkiet som Ann Linde skrev under i samband med Natotoppmötet i Madrid i juni i år. Liksom att Sverige åter ska kunna exportera vapen till Turkiet.
Men då var kärnvapen och Natobaser på svensk mark fortfarande något som kallades för överdrifter och felaktigheter, som de få motröster som kunde höras i propagandastormen skylldes för. I SVT fick vi istället veta att det absolut var möjligt för Sverige att fortsatt arbeta för kärnvapennedrustning som Natomedlem.
Men det är precis som fredsrösterna säger: Sverige behöver inte Nato för fred, det är Nato som behöver Sverige för krig. Och våra styrande politiker och överbefälhavare ställer upp till och med om det skulle handla om kärnvapenkrig.
Vi säger: stoppa vansinnet innan det är för sent.
