Socialistiska Partiet och svarta blocket

Det är också sant att KPML(r) motsatte sig den EU-reformistiska plattform som Göteborgsaktionen vilade på, dels av principiella skäl – vi är mot EU som sådant – men också för att den genom sin alleuropeiska karaktär enligt vår mening inte skulle mobilisera andra än de redan politiskt aktiva.

Nu har vi facit i hand. Sverige ut ur EU-demonstrationen fredag 15 juni samlade 16000 deltagare. För ett annorlunda Europa-demonstrationen lördag 16 juni samlade 9500 deltagare. Många aktivister gick i båda tågen, men långt över 10000 människor, mest vanliga göteborgare, gick enbart på fredagen, gick för att manifestera för det folkliga kravet att Sverige skall lämna EU.

Nog borde detta vara en tankeställare för Göran Kärrman. Var det med facit i hand rätt eller fel att Folkrörelsen Nej till EU och KPML(r) så hårt drev Sverige ut ur EU-kravet? Var det rätt eller fel att vi (tillsammans med andra) fick till stånd den demonstration som mobiliserade det breda, folkliga EU-motståndet?

Det är närmast pinsamt att Kärrman inte låtsas om vad som hänt utan vidhåller argumentet att Sverige ut ur EU-kravet skulle vara för smalt.

Att Socialistiska Partiet skulle stå som åsnan mellan två hötappar vad gäller de två politiska linjer som manifesterade sig i två demonstrationer under EU-toppmötet var givet. SP har inte precis gjort sig känt för någon principiell hållning i EU-motståndet och när det nu bjöds en opportun möjlighet att glida över till en mer klassisk trotskistisk hållning av ”varken eller” – varken EU eller Sverige – så togs den givetvis.

Både jag och Göran Kärrman vet att grunden för detta är att SP har så gräsligt svårt för detta med nationell självbestämmanderätt. I trotskistisk tradition är det att svära i kyrkan, är det ”stalinism”, att överhuvudtaget tala om nationell självbestämmanderätt.

Men det var inte detta jag diskuterade i min artikel i Proletären nr 25. Det handlade istället om Göteborgsaktionens ansvar för det reaktionära värv som organisationer inom Göteborgsaktionen lånade sig till, varvid jag anklagade bland annat SP, som medlem i Göteborgsaktionen, för opportunism och principlöshet.

Jag måste säga att Göran Kärrmans slingrande försök till försvar på intet sätt mildrar min anklagelse. Snarare tvärtom.

Sakförhållandet är mycket enkelt.

Inom Nätverket Göteborg 2001 (Sverige ut ur EU!) togs på ett tidigt stadium beslut om att inte tillåta maskerade demonstranter – ett beslut som tillkännagavs i allt informationsmaterial som nätverket spred. Det var ett viktigt och principiellt nödvändigt beslut, då alla långt i förväg visste att ”de svarta” skulle komma till Göteborg och de därvid skulle söka skydd i de tillståndsgivna demonstrationerna.

SP var genom Tomas Johansson (ingen skugga över honom!) med om detta beslut, vilket var bra. Men för SP som parti var det uppenbart inte något principiellt beslut, ty samtidigt samarbetade SP med AFA och andra principiella maskeringsföreträdare inom Göteborgsaktionens ram. Varför drev SP, vänsterpartiet, miljöpartiet med flera inte igenom samma beslut i Göteborgsaktionen, att tillkännages i allt informations¬material? Det hade varit det enda rätta, men i den samlingen (dominerad av svart-röda) var det givetvis inte opportunt.

Göran Kärrman försöker urskulda sig med att det förmodligen hade blivit bråk om det ”svarta blocket”, som dagen innan löpt amok på Avenyn, hade avskiljts från lördagens demonstration. Därför anser han det rätt att demonstrera med maskerade. Har man tagit fan i båten får man ro honom i land. Jag tvivlar. Hade det funnits någon kurage i de seriösa krafterna i demonstrationen hade de vägrat lämna Slottsskogen så länge det ”svarta blocket” fanns med. Det hade blivit några timmars extra väntan, men bättre det än att ge dessa provokatörer legitimitet som politisk vänster.

Men anklagelsen handlar inte i första hand om själva demonstrationen, utan om att SP som medlem i Göteborgsaktionen från första stund givit öppna provokatörer legitimitet.

AFA gjorde ingen hemlighet av vad de planerade i Göteborg. Inte heller Ya Basta eller Rättvisepartiet Socialisterna. Ändå gavs dessa provokatörer hemvist och skydd i Göteborgsaktionen med den patetiska motiveringen att ”de har skrivit under vår icke vålds-plattform”. Trodde verkligen någon att det var annat än en läpparnas bekännelse?

Ja, genom Göteborgsaktionen var SP provokatörerna behjälpliga med resor till och inkvartering i Göteborg, en hjälp som de var i stort behov av och som utsatte andra, vanliga demonstranter, för uppenbar fara.
SP visse vad som var på gång, men tog ingen strid mot de krafter som alldeles uppenbart utnyttjade Göteborgsaktionen som skydd för planerade och på förhand öppet deklarerade provokationer. Det är fegt, det är uselt, det är opportunistiskt.

Det är tämligen givet att ”de svarta” hade genomfört sina provokationer Göteborgsaktionen förutan – det var för provokationen de var i Göteborg. Men det hade varit svårare utan det legitima rummet i Göteborgsaktionen och framförallt hade det blivit svårare för EU och borgerligheten att sammanblanda provokationerna med EU-motståndet och EU-kritiken. Här har SP, vänsterpartiet, miljöpartiet med flera ett stort ansvar.

Det är beklagligt att SP inte tar detta ansvar, att Göran Kärrman inte öppet deklarerar att det var fel att bjuda bland annat AFA rum och legitimitet. En sådan deklaration hade ingivit respekt.

”SP anser inte att AFA och andra organisationer per definition är provokatörsorganisationer”, skriver Kärrman. God dag yxskaft! Ingen har hävdat att AFA är provokatörsorganisation ”per definition”, men väl via sina handlingar, så övertydligt åskådliggjort i Göteborg, och genom den anarkoterroristiska direkt aktionideologi som ligger till grund för handlingarna.

Men SP förmår uppenbart inte dra en enda riktig slutsats av vad som hände i Göteborg. Kärrman talar visserligen om att ”ett framtida samarbete med en organisation som AFA blir en annan femma”, men i nästa andetag frikänner han AFA från direkt ansvar: ”Vi anser att organisationer som AFA genom sitt agerande kraftigt underlättade för provokatörer att agera.”

Det är ett minst sagt anmärkningsvärt uttalande. Men logiskt. Ty fakta är att SP fortsätter samarbetet med AFA inom Göteborgsaktionens ram, fakta är att SP fortsätter att ge AFA den legitimitet en organisation av denna typ behöver. Det är dubbelt ansvarslöst.

På AFA Stockholms hemsida kan man nu läsa en summering av det som hände i Göteborg under rubriken ”Tre dagar som skakade Europa”. Man tar givetvis inte avstånd från ”kravallerna”, tvärtom medges öppet att ”många av oss deltog aktivt i dem”. I det stora hela är man nöjda med vad som gjordes, mycket nöjda: ”Målen uppnåddes”.

Mest nöjd är man ändå med samarbetet inom Göteborgsaktionen och med de organisationer som gjorde detta samarbete möjligt. Några organisationer tackas särskilt: "Ett stort tack till Göteborgsaktionen, och då framförallt till de organisationer som varit aktiva i att göra detta samarbete möjligt: SAC, Miljöförbundet Jordens vänner, Rättvisepartiet Socialisterna, Socialistiska Partiet, AFA och Attac.”

Detta borde vara en tankeställare för Göran Kärrman.