År 2010 närmar sig, det år då riksdagen beslutat att de svenska kärnreaktorerna ska stängas av. I det läget kommer regeringen med ett nytt utspel i energi- och klimatfrågorna. Utspelet öppnar för byggandet av nya kärnreaktorer i Sverige i takt med att de nuvarande tjänat ut.
De nya reaktorerna skulle kunna vara i drift nästan hela innevarande århundrade. Men att bygga nya reaktorer är definitivt inget steg framåt för miljön.
Skapar nya hot
Visserligen orsakar kärnkraften betydligt mindre utsläpp av koldioxid, men istället skapar den nya hot mot miljön. Inget nytt i fråga om reaktorsäkerhet eller avfalls- hantering har tillkommit.
Att ersätta kol och olja med kärnkraft är att försöka lösa ett problem genom att skapa ett nytt som kan visa sig vara än mer svårlöst. Energieffektivisering och förnybar energi är ett säkrare, snabbare och billigare alternativ.
Världens första kärnkraftverk togs i bruk 1954 i Sovjetunionen. I Sverige byggdes det första kommersiella kärnkraftverket i Oskarshamn 1972.
Idag finns tre svenska kärnkraftverk i drift i Forsmark, Ringhals och Oskarshamn. I Barsebäck stängdes den sista reaktorn 2005.
Sverige har redan idag ett stort elöverskott och de höga och stigande elpriserna beror på att elmarknaden avreglerats och att elproducenterna väljer att exportera el till den europeiska marknaden där priserna är högre.
Idag är det den dyra elen från tyska kolkraftverk som sätter prisnivån även här i Sverige.
Regeringens nya signaler riskerar dessutom att bromsa de satsningar på effektivisering och förnybara energikällor som krävs.
Enligt SWECO skulle energianvändningen i det närmaste kunna halveras fram till år 2030 med en bred satsning på besparingar och effektivisering.
Lägg därtill att även kärnkraft drivs med icke-förnybara råvaror. Kärnkraften är en farlig, förorenande, dyr och ändlig energikälla. Mer kärnkraft innebär större risk för olyckor, mer miljöförstörande uranbrytning, mer radioaktivt avfall och en ökad risk för spridning av kärnvapen.
Globalt sett är kärnkraften en marginell energikälla. Den står för endast 6 procent av världens energianvändning och 17 procent av elanvändningen.
Uranbrytningen
Om nya kärnreaktorer byggs i Sverige öppnar det också för brytning av uran i Sverige. En rad tillstånd för uranprospekteringar och provborrningar har redan beviljats.
I slutet av 1960-talet bröts uran i Västergötland för det då aktuella svenska atombombsprojektet. Idag är Kanada och Australien de största uranproducenterna. Till de svenska reaktorerna importeras uran också från Namibia och Ryssland.
Uranmalmen har en mycket låg halt av uran och därför måste stora mängder malm brytas vilket medför omfattande ingrepp i miljön.
Varje steg i kedjan från brytning till anrikning kan dessutom leda till olyckor och hälsorisker för arbetare och boende i närheten av gruvorna. Då malmen bryts frigörs den radioaktiva gasen radon och en mängd radioaktivt stoft sprids i omgivningen. Stoftet och radonet ökar risken för lungcancer och andra sjukdomar.
Gruvarbetarna utsätts för stora risker och man har sett hur urinvånarna runt uranbrytningen i
Australien drabbas av sjukdomar.
När uranet sedan lakas ur malmen bildas en stor volym flytande radioaktivt och giftigt avfall. Avfallet samlas oftast i stora dammar där det radioaktiva slammet sedimenterar och blir kvar i många generationer
Driften
Även om nya generationer av reaktorer med ökad säkerhet tas fram kan man aldrig helt undvika risken för allvarliga olyckor och driftsutsläpp av radioaktivitet. Varken teknik eller människa kan vara ofelbara.
Små, fortlöpande radioaktiva utsläpp ger förhöjd radioaktivitet i närheten av kärnkraftverk och det finns flera studier som visar att barncancer är vanligare närakärnkraftverk än längre bort från dem.
Svenska kärnkraftverk släpper dessutom ut jämförelsevis höga doser av radioaktiva föroreningar i havet med kylvattnet.
Sveriges nuvarande reaktorer åldras och flera av dem har överskridit sin ursprungliga, uppskattade livslängd. Reaktorerna konstruerades en gång för en livslängd på omkring 25 år.
Men för att maximera vinsten har energibolagen efter vissa ombyggnader, trots riskerna, fått tillstånd att förlänga driften och öka effekten. Trots att Barsebäck stängts producerar de kvarvarande reaktorerna nu en större mängd el än före stängningen.
Ett kärnkraftverk fungerar i princip som en mycket stor och dyr vattenkokare. Värmen som alstras under fissionsreaktionen kan bli mycket hög.
För att det inte ska bli för varmt kyls härden av med vatten, som då omvandlas till ånga. Ångan från det kokande vattnet driver en turbin som i sin tur driver en generator som alstrar elen. Efter processen kyls ångan.
I Sverige sker det med hjälp av kallt havsvatten som då värms upp cirka tio grader och därefter släpps ut i havet igen. Kärnkraftverken har därför låg verkningsgrad. Hela 70 procent av energin från reaktorn släpps ut som outnyttjat varmvatten.
Endast 30 procent av energin omvandlas till el. De stora varmvattenutsläppen orsakar åtminstone lokalt en miljöpåverkan. Utanför Ringhals har man exempelvis påträffat värmekrävande fiskarter som normalt endast finns i Medelhavet.
Problemen med det radioaktiva avfallet är olöst. Frågan är om det går att finna en säker lösning för långtidsförvaring av kärnkraftavfallet Är de möjligt att garantera en total säkerhet för avfall som kommer att vara radioaktivt under hundratusentals år? För bara tiotusen år sedan täcktes ju större delen av landet av inlandsis.
Radioaktivt avfall
Varje svensk kärnreaktor producerar mellan 15 och 25 ton högaktivt avfall per år.
Avfallet är så radioaktivt att bara en handfull av det skulle kunna döda hela Sveriges befolkning. Det är de långlivade radioaktiva ämnena som plutonium som utgör den största faran och de bildas i reaktorerna när uranet sönderfaller.
Hur man tänker sig att förvara detta högaktiva avfall i Sverige är ännu oklart. Kärnkraftsindustrin förespråkar så kallat djupförvar, som innebär att avfallet kapslas in och dumpas djupt ner i bergrunden, som sedan förseglas utan möjlighet till kontroll.
Undersökningar pågår för att finna en tillräckligt stabil berggrund, men detta har visat sig vara svårt. Flöden i grundvattnet och rörelser i jordskorpan äventyrar säkerheten.
Så slutsatsen måste bli, inga nya reaktorer i Sverige.
Satsa istället på effektivisering och förnyelsebar energi. Bygg ut vindkraften.
Återreglera elmarknaden så att industri och hushåll kan förses med el till rimliga priser.
BO BRINKHOFF
Vad finns det för alternativ till kärnkraften?
Det snabbaste sättet att minska och på sikt ersätta behovet av el från kärnkraft är energieffektivisering.
Det innebär att hushålla bättre med och få ut mer av den el vi använder. Inom industrin har en del gjorts, men mycket återstår.
Det gäller att utveckla energi- snåla metoder och processer, att ta vara på värmen i utsläpp från avlopp, kylvatten, ventilationsluft osv.
Isoleras bättre
Våra bostäder kan isoleras bättre, värme ur varmvattnet kan återvinnas, glödlampor kan ersättas av lågenergilampor eller ännu bättre av lysdioder som är än mer energisnåla och dessutom gjorda av giftfria material.
Energieffektiviseringen skulle kunna halvera elanvändningen i landet.Vad gäller förnyelsebara energikällor är vindkraften mest utvecklad.
Här kan stora insatser göras. Sverige ligger långt efter flera andra europeiska länder. Tyskland och
Spanien har gjort storsatsningar. Danmark har satsat både på utveckling och tillverkning av vindkraftverk.
Men också jordvärme, värmeväxlare, solceller och solfångare och kanske också vågkraft kan ge viktiga bidrag.
Men då krävs stora satsningar på forskning och utveckling. Mycket av teknikerna är ännu bara i sin linda. Det gäller att få fram billiga, tekniskt enkla och välfungerande system.
Vill man på allvar minska koldioxidutsläppen måste man se över hela transportsektorn. Här krävs stora satsningar på järnväg och kollektivtrafik.
Lagring av koldioxid från kraftvärmeverk drivna av biobränslen och förändrade odlingsmetoder inom jordbruket skulle kunna sänka koldioxidhalten i atmosfären.
Att förändra Sveriges energiförsörjning kräver stora resurser.
Felsatsade resurser
Med regeringens kärnkraftsutspel riskerar resurserna att satsas på nya kärnreaktorer istället för på forskning, effektivisering och alternativa energikällor.
En framåtblickande statlig satsning skulle både kunna ge nya jobb och vara bra för miljön – utan kärnkraft.
Bo Brinkhof
