I en gemensam riksdagsmotion begär Mona Sahlin, Lars Ohly och Peter Eriksson att regeringen senast i mars 2008 lägger fram förslag om en könsneutral äktenskapsbalk, ett förslag som kristdemokraterna lära göra allt för att blockera. Enligt svartrockarnas parti är äktenskapet av gud instiftat och då bara för man och kvinna, en ordning som ingen världslig makt har rätt att ifrågasätta eller upphäva.
Vår enkla uppfattning i denna fråga ser ut som följer.
Vi anser att kärleken mellan två människor är deras ensak och att stat, kyrka och andra utomstående aktörer skall ha så lite som möjligt med denna typ av relation att göra. I den meningen är vi mot äktenskapet som samhällelig institution, för såväl heterosexuella som homosexuella.
I det nuvarande samhället innebär dock kärleken också en juridisk relation, åtminstone i de fall de älskande tu lever tillsammans. Vilket inte med nödvändighet kräver en juridisk formalisering av förhållandet, det går utmärkt att leva som sambo. Men likväl bör det finnas möjlighet att juridiskt reglera en juridisk relation.
Vi förespråkar därvid enklast möjliga registrering av ett parförhållande mellan myndiga människor. En anmälan till Skatteverket bara, bevittnad av lämpligt antal oförvitliga personer, en anmälan som omedelbart kan upphävas om någon av parterna så önskar. Vad registreringen kallas spelar ingen roll. För vår del duger registrerat partnerskap lika bra som äktenskap. Men det skall vara lika för alla.
Inte särskilt romantiskt, kan tyckas. Men så finns det heller ingen romantik i juridiken.
Vår uppfattning inkluderar givetvis att den kristna kyrkan och andra religiösa samfund skall fråntas den juridiska vigselrätten. Vi anser det principiellt oriktigt att enskilda föreningar, som kyrkan, ges en myndighetsutövande roll.
För många människor utgör själva giftermålet en slags bekräftelse på kärleken, ett hållningssätt vi har förståelse för. Vi vill alls inte frånta någon rätten till ett romantiskt bröllop.
Kristna människor skall naturligtvis ha möjlighet att få sin relation välsignad av den församling de tillhör, om församlingen så anser. Det är en sak mellan dem och deras samfund.
Icke troende människor kan ordna motsvarande ceremonier genom icke-religiösa föreningar eller bara i glada vänners lag. Hur människor väljer att bekräfta sina kärlek är deras ensak. Vilket vare sig vi eller juridiken har med att göra.
Vi konstaterar att regeringens enmansutredare Hans Regner i sitt betänkande av Äktenskaps- och partnerskapsutredningen (SOU 2007:17) diskuterar registrering istället för vigsel som ett alternativ. Regner hävdar dock att en enkel registrering står i motsättning till FN:s äktenskapskonvention. Huruvida han har rätt vet vi inte. Men vi hävdar ändå den enkla registreringen som den enda rimliga ordningen. För att kärleken mellan två människor är och skall vara deras ensak.
Anders Carlsson
ordförande, Kommunistiska Partiet
