I lördags var EU:s utrikespolitiske talesman Javier Solana i Israel. Men inte för att läxa upp den israeliska regeringen för dess oupphörliga brott mot mänskliga rättigheter eller för dess provokativa trots mot otaliga FN-resolutioner. Utan för att hota de palestinska väljarna inför valet om drygt en månad.
”Om ni röstar på Hamas drar EU bort allt stöd till den palestinska myndigheten”, hotade Solana.
Oavsett vad man tycker om Hamas utgör Solanas uttalande ett flagrant angrepp på den demokrati som USA och EU påstår vara målet för det moderna korståget i Mellanöstern. Det är inte Javier Solana och EU som skall utse nytt palestinskt parlament. Utan de palestinska väljarna. Utan hot och yttre påverkan.
Ändå är uttalandet logiskt. Hamas är uppsatt på EU:s godtyckliga terrorlista och därmed förklarat fredlöst av EU. Givetvis är det då otillåtet att rösta på Hamas. I Mellanöstern är den nya demokratin så beskaffad att det bara är tillåtet att rösta på partier och kandidater som godkänts av imperialismen.
Om denna det imperialistiska godtyckets demokrati handlar också det demokratiupprop som offentliggjordes denna vecka och som Proletären i detta nummer ägnar stort utrymme åt.
Det imperialistiska godtyckets demokrati förbjuder palestinierna att rösta på icke godkända partier. Men den förbjuder också människor i EU och Sverige att solidarisera sig med partier och rörelser som bekämpar imperialismen och som därför förklarats fredlösa av imperialismen. På godtyckliga grunder anklagade för terrorism.
Denna inskränkning av den demokratiska rätten att bedriva solidaritetsarbete har den danska föreningen Oprør fått känna av. Med stöd av EU:s terroristlagstiftning har dansk domstol gett polisen rätt att stänga delar av föreningens hemsida. Samtidigt står en av föreningens talesmän åtalad för att ha samlat in pengar till Folkfronten för Palestinas befrielse, PFLP, och till gerillaorganisationen Farc i Colombia. Vilket terroristlagen förbjuder.
Det som hänt och händer i Danmark kan lika gärna hända i Sverige. Det är samma terroristlag som styr och samma diktat. I det imperialistiska godtyckets demokrati är det bara tillåtet att solidarisera sig med partier och organisationer som godkänts av imperialismen.
Mot denna inskränkning av den demokratiska rätten att bedriva solidaritetsarbete protesterar demokratiuppropet. Med provokationen som yttersta vapen. Demokratiuppropet och dess undertecknare provocerar en oacceptabel lag genom att öppet bryta mot den. För att därmed pröva terroristlagstiftningens förenlighet med grundlag och grundläggande demokratiska värden och inte minst med det allmänna rättsmedvetandet.
Uppropet har sitt ursprung i en solidaritetsvädjan från föreningen Oprør. Därför provoceras lagen genom en symbolisk penninginsamling som nämner PFLP och Farc som möjliga bidragsmottagare. Men det handlar inte om PFLP eller Farc eller om någon av den andra befrielserörelser som satts upp på EU:s terrorlista. Det handlar om vår demokratiska rätt stödja befrielsekamp. Utifrån egna överväganden och egna bedömningar.
Hade EU:s terroristlagstiftning gällt i Sverige för 20 år sedan hade det tveklöst varit förbjudet att samla in pengar till ANC i Sydafrika eller till sandinistfronten FSLN i Nicaragua. Och dessförinnan till FNL i Vietnam. Terroristlagen förbjuder all solidaritet med kampen mot imperialismen. Varför det gäller att försvara solidaritetsrätten. Kategoriskt och principiellt.
PFLP och Farc är i detta sammanhang bara viktiga som symboler för lagtrotset. Man behöver inte dela dessa organisationers politiska program, eller alls sympatisera med dem, för att stödja demokratiuppropet. Det handlar om allas vår rätt att stödja befrielsekamp utifrån de värderingar som är våra.
Kommunistiska Partiet stödjer inte terrorism. Men det betyder inte att vi viker oss för det imperialistiska diktat som säger att befrielsekamp är terrorism.
Det är imperialismen som är terroristisk i dagens värld. Befrielsekampen är demokratisk; är själva förutsättningen för demokrati, ty ett folk som behärskas av imperialistiskt förtryck berövas rätten att styra över sitt eget öde.
Demokratiuppropet är viktigt. Liksom det upprop som i förra veckan publicerades till förmån för den av USA bannlyste svensksomaliern Ahmed Yusuf. Liksom alla initiativ som tas för att protestera mot de inskränkningar av demokratiska fri- och rättigheter och de övergrepp mot rättsäkerhet och personlig integritet som följt i spåren av det s.k. kriget mot terrorismen.
I grunden handlar det om vilket samhälle vi skall ha. Om demokrati eller reaktion. Om ett öppet samhäller eller om ett slutet övervakningssamhälle. Om rätten att solidarisera sig med motstånd eller om solidaritet som brott.
Slut upp bakom demokratiuppropet och sprid dess budskap!
Anders Carlsson
ordförande, Kommunistiska Partiet
