Givetvis är Åke Greens sk homosexpredikan motbjudande. I ett civiliserat samhälle måste människors sexualitet betraktas som deras egen ensak, så länge som den inte skadar andra. Homosexuell kärlek är inte skadlig, i alla fall inte skadligare än heterosexuell, varför det är både anstötligt och kränkande att framställa homosexualitet som en ”cancersvulst på samhällskroppen”.
Vi har all respekt för religionsfriheten. Men inte för det religiösa mörker som den citatrabblande Åke Green representerar. Hans kristendom är intolerant och förvriden, utgör rentav en fara för ett upplyst och humant samhälle. Därför måste den människosyn som Åke Green står för bemötas och bekämpas.
Men skall Åke Green förbjudas att säga det han sagt? Skall han straffas för att han gett uttryck för sin förvridna och intoleranta kristendom? Det är den avgörande frågan.
Det politiskt korrekta tycks vara att svara entydigt ja på den frågan, särskilt på vänsterkanten. Vi är mer tveksamma, för att inte säga mycket mer tveksamma.
Man kan diskutera frågan strikt juridiskt. Varvid Högsta domstolen konstaterar att Åke Greens predikan med största sannolikhet strider mot den svenska sk hetslagen. Men man friar ändå. Med hänvisning till att ett fällande dom skulle strida mot Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna (som Sverige undertecknat och som är införlivad med svensk lag). I praktiken underkänner alltså HD hetslagen, åtminstone i de delar som är tillämpbara i fallet Åke Green.
Avgörande är att HD inte bedömer Greens predikan som ett sk hate speech, detta för att han inte uppmanat till någon våldsanvändning. Därmed ryms hans anstötliga uttalanden inom ramen för Europakonventionens yttrande- och religionsfrihet.
De upprörda invänder att Åke Greens predikan legitimerar det våld som utövas mot homosexuella, alldeles oavsett hur lagvrängarna tolkar hans egna ord. Det ligger en hel del i det. Så har Green korats till hjälte i diverse nazistiska kretsar.
Men å andra sidan är missfirmelse, olaga hot och våld mot person förbjudet i lag. Att Åke Green får säga det han sagt gör det inte legitimt att ”knacka bögar” och legitimt att hota med att göra det, inte i lagens mening och inte i det allmänna rättsmedvetandet. Varvid krav på kraftfullare polisinsatser mot dem som står för detta våld torde ge de homosexuella ett bättre skydd än krav på inskränkningar av Åke Greens och andra mörkermäns rätt att framför motbjudande åsikter.
För oss är yttrandefriheten avgörande. Dumhet bekämpas inte via förbud, utan via upplysning och fri debatt. Religiösa villfarelser avskaffas inte via dekret, utan via utveckling. Rasism motverkas inte genom deklarationer, utan genom integration och social rättvisa.
Men viktigare ändå. Inskränkningar av yttrandefriheten för ut demokratin på ett sluttande plan. Vi har inte det minsta till övers för Åke Greens motbjudande homofobi. Men vad får sägas i en moské, om detta inte får framföras från predikstolen i en kristen församling? När åtalas den förste imamen för påstådd antisemitism? Vad får sägas från talarstolen på politiska möten? När blir det ett hatbrott att tala om kommunism?
Åke Greens homofobi är som sagt motbjudande. Men också motbjudande åsikter måste få framföras i en demokrati. Därför menar vi att det var rätt av HD att fria Åke Green.
Anders Carlsson
ordförande, Kommunistiska Partiet
