Åtminstone var det så saken framställdes i tv:s Aktuellt onsdag 10 december. Med utgångspunkt i krisen i allmänhet och förra veckans avskedanden vid Volvo PV förklarade Aktuellt att Las har invaggat de anställda i tron att de sitter tryggt. Sedan presenteras siffror att i nio av tio nedskärningar görs avsteg från Las.
Slutligen en lång intervju med Magnus Henriksson, vd i Institutet för näringslivsforskning som delvis ägs av – naturligtvis, Svenskt Näringsliv.
Henrikssons budskap var tydligt: ”Las kan inte leverera trygghet”.
Anställningsskyddet fungerar inte för den enskilde, särskilt inte för de som inte är med i facket. Men främst anser han att Las måste bort för att anställda invaggas i ”falsk trygghet”.
Lönedumpande
– Var sjunde jobb försvinner varje år och dessa anställda har inte nytta av trygghet. Utan Las skulle fler våga ta nya jobb, resonerar direktörsmegafonen Henriksson.
Att syftet med mindre ”falsk trygghet” är att tvinga folk att ta jobb med lägre lön, det nämnde inte Aktuellt. Istället intervjuas en facklig företrädare för Metall som förklarar: ”Vi kan inte ha kvar personer som inte klarar jobben”.
Inslaget inriktas på förhandlingarna om ett nytt huvudavtal. Tv:s Karin Hübinette vet berätta att den nuvarande formuleringen ”tillräckliga kvalifikationer” för fortsatt arbete nog ska bytas mot ”nödvändiga kvalifikationer”. En formulering som gör det lättare att frångå turordningen.
Svenskt Näringslivs utgångspunkt för det nya huvudavtalet är att underminera kollektivavtalens ställning och minimera strejkrätten. Avgörande frågor för arbetarklassen. Men kom då ihåg att kollektivavtalen försvagas kraftigt redan i den pågående processen av anpassning till EU-regler och strejker existerar knappast. Vi menar därför att Las är kapitalets huvudsakliga måltavla i dessa förhandlingar.
Utöver praktiska frågor som försvårar för företagen vid nedskärningar är Las en symbolfråga. Las griper rätt in i den för kapitalismen centrala frågan om äganderätten. Rätten för kapital-ägaren att ”leda och fördela arbetet, fritt anställa och avskeda personal”, som det en gång skrevs.
Nu i nådens år 2008 när kapitalisterna åter intagit sin ”rättmätiga” plats på det kapitaliska samhällets tron, är tiden inne att sopa bort resterna av kapitalets påtvingade eftergifter under 1970-talets strejkår.
Minskar godtycket
Bara därför är Las värt att försvara av varje klassmedveten arbetare. Men också därför att Las sätter upp ett regelverk för anställningsformer och formerna för uppsägningar och avsked som minskar möjligheten för kapitalistiskt godtycke. Om uppsägningar ska ske, så är principen sist in först ut rimlig.
Med detta sagt måste vi också konstatera att Las redan när den antogs 1974 gav stora möjligheter till undantag. För stora. Visserligen är det fackföreningarna lokalt som ges den exklusiva rätten att acceptera eller säga nej till undantag från turordningsreglerna. Vilket kan tyckas rimligt.
Men det öppnar också för att fackklubbar och avdelningar där klassamarbetet är intimt, att på mycket lösa grunder avtala bort arbetarrätten. Många gånger räcker det att kapitalisten andas om nedläggning så medger facken undantag.
Till bilden hör också att Las genom åren försämrats rejält. Som att anställningstid, inte ålder, ger längre uppsägningstid. Eller, ändå värre, undantagen för två personer från turordningen i småföretag.
Ändå är Las värd att försvara. Med tillägget att lagen måste skärpas och att fackföreningarnas undantag bör begränsas radikalt genom självdisciplin.
Lars Rothelius
chefredaktör, Proletären
