I en serie om tre artiklar behandlar Proletären den ekonomiska krisen, dess omfattning, karaktär, orsaker och konsekvenser. Den här artikeln behandlar vi hur krisen uppkommit och vilka orsaker som finns. Nästa avsnitt ställer frågan; Varför uppstår kapitalistiska kriser och hur har de alltsedan 1930-talets depression och framåt inträffat och övervunnits? Den tredje delen redogör för hur och vem som drabbas av den ekonomiska krisen. Finns det någon lösning för kapitalismen den här gången, och hur ser den i så fall ut?
Krisen i den kapitalistiska ekonomin blir allt djupare. Allt oftare, jämförs det med 1930-talets stora depression. Även om världen ännu inte på långt när har nått dithän är det upp- enbart, att detta är det allvarligaste hotet mot ekonomin sedan andra världskrigets slut.
År efter år har man med massiv skuldsättning försökt lösa kapitalismens ständiga problem med en marknad som inte svarar mot kapitalets krav på lönsamhet. Det har lett till en svindlande finansiell spekulationsekonomi, som nu slår tillbaka.
Det är i USA, det ledande kapitalistlandet, som den nu aktuella krisen har sitt upphov.
Det är inte mer än drygt fem år sedan vi och särskilt USA upplevde den så kallade dot.com-krisen, då it-företagen i massor gick i konkurs, och då ca 500000 förlorade sina jobb.
Då sänkte USA:s centralbank sin styrränta elva gånger på raken till rekordlåga en procent. Med en ränta till och med lägre än inflationen var det frestande att låna pengar. Det var också meningen. Särskilt de vanliga människorna i USA skulle låna pengar till konsumtion av bostäder, bilar och allt annat. Så skulle ekonomin få ny fart, dvs bruttonationalprodukten (BNP) skulle öka.
I USA utgör den privata konsumtionen ca 75 procent av BNP. Det betyder att den privata konsumtionen uppgår till över 11000 miljarder dollar. Med hjälp av billiga lån kunde människorna i USA öka sin konsumtion snabbt. Två tredjedelar av den ekonomiska tillväxten i USA under senare år har berott på den kreditfinansierade konsumtionen. En tillväxt byggd på lösan sand.
Billiga lån
De billiga lånen har använts inte minst till köp av bostäder, vars priser stigit med i genomsnitt 20 procent om året. Stigande bostadsvärden har använts som säkerhet för nya krediter för att kunna hålla konsumtionstakten uppe i ett läge där reallönerna på bred front sjunkit.
USA är i dag till stora delar avindustrialiserat, varför mycket av konsumtionen får hämtas utifrån, särskilt från Kina.
Eftersom USA inte kan betala importen med egen export, måste landet låna pengar, återigen i huvudsak från Kina. USA lånar nu ca tre miljarder dollar om dagen. Det är med hjälp av dessa frikostiga lån som USA:s ränta har kunnat hållas låg, så att konsumenterna i USA kan köpa kinesiska varor på kredit. Alltså: Kina lånar ut pengar till USA, så att USA:s konsumenter kan skuldsätta sig för att köpa varor från Kina, varpå Kina kan låna ut ännu mer till USA, så att dess konsumenter kan fortsätta att köpa …osv. Resultatet blir en gigantisk utlands- skuld för USA, samtidigt som konsumenterna där blir alltmer skuldsatta.
Den sammanlagda skuldsättningen i USA – privata hushåll, företag, kommuner, delstater, den federala staten och nationen gentemot utlandet – uppgår nu till över 53000 miljarder dollar!
Investeringar uteblir
Investeringarna i USA – liksom i Sverige – är mycket låga. Pengar i kassavalv ger ingen profit. Vinster och kapital utifrån (Kina) måste då ”placeras” på annat sätt. Det blir lån till allmänheten för bostadsköp och konsumtion. Bankerna har blivit allt djärvare. Då de kreditvärdiga låntagarna inte räcker till, får även folk med svag ekonomi låna. Det är dessa lån som kallas för ”subprime mortgages” – riskabla inteckningslån. De erbjuds fattiga människor som får en låg ränta under två år. Sedan höjs räntan, men då förväntas bostaden, som är säkerhet för lånet, ha stigit i pris, så att låntagaren kan ta ett nytt billigt lån med det nya värdet som säkerhet. Om de ändå inte kan betala kan banken sälja bostaden och med god ränta få tillbaka de utlånade pengarna. Detta förutsätter att bostadspriserna fortsätter att stiga i all oändlighet.
På kort sikt har utlåningsverksamheten varit lönsam för bankerna. Men ränteinkomsterna är inte nog. Därför buntar man ihop fordringarna i ett slags paket, som fungerar som säkerhet för nya sorters värdepapper, derivat, som kan köpas och säljas. Därigenom kan utlånarna snabbt få in nya pengar att låna ut på nytt. De som köper derivaten spekulerar i att de skall stiga i värde, tex genom en ränteändring, eftersom grunden för deras värde är bostadslån med rörlig ränta.
Värdepappren lever sedan ett eget liv och buntas i sin tur ihop och blir föremål för ny spekulation. Uppfinningsrikedomen när det gäller nya ”finansiella instrument” har varit och är mycket stor.
Bostadspriserna stagnerade under 2006 och började falla under 2007 och hela grunden för den spekulativa finansekonomin drogs undan. Banker som lånat ut pengar till bostadsköp kunde inte få tillbaka utlånade pengar och olika finansinstitut som köpt värdepapper med skuldfordringar som säkerhet såg tillgångssidan i sina balansräkningar krympa. I många fall blev skulderna större än tillgångarna vilket betydde konkurs.
USA:s största bankkoncern, Citigroup, med drygt 330000 anställda i över 100 länder, hade första kvartalet i år den största förlusten i sin 196-åriga, 9,83 miljarder dollar. För 2007 skrev banken av fordringar på 18 miljarder dollar. Merrill Lynch, en annan finansjätte i USA, har förlorat 16,7 miljarder dollar. UBS (Union Bank of Switzerland) och franska BNP Paribas som köpt värdepapper i USA har också haft stora förluster liksom tyska Commerzbank och Deutsche Bank. Tyska Sachsen Landesbank räddades i december med tre miljarder euro från den sachsiska delstaten.
Brittiska Northern Rock räddades i september av Bank of England med 25 miljarder pund (ca 297 miljarder kronor!). I februari i år förstatligades banken, som räknar med förlust fram till 2011 trots massiva avskedanden. EU-kommissionen undersöker om banken fått otillbörliga konkurrensfördelar genom de statliga ingripandena.
Betalas via skatter?
I mitten av mars köpte den tredje största banken i USA, J P Morgan Chase den konkursfärdiga investeringsbanken Bear Sterns för jämförelsevis en spottstyver. Det unika i affären är att USA:s centralbank, Federal Reserve Board, hjälpte JP Morgan Chase med övertaget och också garanterade 30 miljarder dollar för att täcka Bear Sterns förluster.
Detta har aldrig inträffat förut, och bland annat i USA:s kongress har det frågats om skattebetalarna nu i stället för ägarna skall stå för bankernas förluster. Men en konkurs för Bear Sterns skulle ha troligen ha drabbat hela banksystemet.
I Sverige har Handelsbanken noterat en förlust på en miljard kronor, medan det ännu är oklart om andra banker, tex SEB, kommer att drabbas.
Bertil Kilner
