Externa länkar
Nästa vecka säljs Sverige ut till främmande makt. Då röstar riksdagen om att ratificera DCA-avtalet med USA.
Avtalet skrevs under redan i december och ska nu göras legalt. Som vanligt har tempot varit högt och debatten i stort uteblivit.
Avtalets tillskyndare i borgarregeringen och bland militära apologeter tonar ned betydelsen och försöker ge sken av att avtalets innehåll i praktiken redan finns på plats genom tidigare samarbeten och avtal med Nato och USA. Inget kunde vara mer felaktigt.
DCA-avtalet innebär något helt nytt och går miltals bortom andra militära samarbeten som Sverige haft med västmakterna. Det går till och med mycket längre än Natomedlemskapet.
Med DCA-avtalet lämnar Sverige som nation över beslutanderätten över flera svenska sfärer till USA:s militärmakt. USA får fritt tillträde till 17 svenska militäranläggningar runt om i landet.
På dessa områden med flygbaser, örlogshamnar och arméförläggningar kommer inte svensk lag att gälla och personalen åtnjuter åtalsimmunitet. De amerikanska soldaterna kommer få ett antal förmåner och speciella privilegier. Med en knapptryckning införs olika rättigheter för olika personer som uppehåller sig i Sverige.
Ingen i Sverige, inte ens Säpo eller den militära underrättelsetjänsten, kommer kunna ha insyn i vad som sker eller vad som finns på baserna. Några undantag eller garantier mot kärnvapen på anläggningarna finns inte.
USA kommer ha rätt att från svenskt territorium angripa vilket annat land i världen de skulle vilja anfalla och det utan Sveriges godkännande eller att vi kan göra något åt det. USA kan även utan vår vetskap föra in så kallade ABC-stridsmedel i vårt land, det vill säga massförstörelsevapen i form av atom-, biologiska och kemiska vapen. Amerikansk militär kan även komma att ingripa mot civila i Sverige.
Författaren Jan Guillou har i Aftonbladet beskrivit avtalet som ett kapitulationsdokument som den förlorande sidan i ett krig tvingas skriva under. I detta har han helt rätt. Sverige kapitulerar nu fullständigt för USA och inrättar vårt land som ett centralt redskap i USA:s ambition att kontrollera varje hörn av världen.
I kapitulationsvillkoren ingår att demokratin beskärs ytterligare, att medborgarna hålls oinformerade och att Sverige gjuts fast vid den krigsmakt som startat flest krig sedan andra världskriget. Sverige knyts ytterligare till det enda land i historien som använt sig av atombomber i offensivt syfte och som initierat militärkupper och regimskiften i massomfattning runt hela klotet.
Att USA vill ha militär personal på fler ställen faller sig naturligt men avtalet handlar också om att USA:s militär har resursbrist, ont om pengar helt enkelt. Här blir DCA-avtalet ett sätt att lämpa över kostnader på andra länder; en ambition som inleddes med USA:s krav på att alla Natoländer ska satsa två procent av BNP på krigsmakten.
DCA-avtalet markerar slutet på processen där högerkrafter och militärer ihop med socialdemokratin steg för steg avvecklat den svenska alliansfriheten och neutraliteten. Det är slutet på processen, för nästa steg skulle vara den öppna ockupationen av vårt land.
Att Sverige i hemlighet samarbetade med västmakterna och Nato under kalla kriget är väl känt. Men vår alliansfrihet var ett utmärkt skydd för oss och har under drygt 200 år sparat många svenska liv.
Neutralitetspolitiken möjliggjorde att Sverige på ett självständigt sätt kunde navigera i internationella frågor, där till exempel Vietnamkriget, arbetet för att bojkotta Sydafrika och en medlande roll i Palestinakonflikten skapade respekt för Sverige runt om i världen.
Avvecklingsprocessen inleddes 1994, då startade det första officiella samarbetet med Nato via Partnerskap för fred och det året gick Sverige med i EU. Inför folkomröstningen lovade ja-sidan att EU inte hade någon gemensam utrikespolitik, att EU var ett fredsprojekt och att EU inte hade och inte skulle få något militärt samarbete. Men endast nio år senare inledde EU ett samarbete med Nato kallat ”Berlin plus-arrangemangen”.
Detta skedde helt utan diskussion eller uppmärksamhet i media. Sverige har sedermera bidragit med Jasplan i bombkriget mot Libyen och i Afghanistan stred svenska soldater med Natos emblem på uniformen.
2017 togs nästa steg, även det helt utan diskussion eller medial bevakning. EU införde det permanenta strukturerade försvarssamarbetet, Pesco. Sverige hade kunnat vara utanför men det låg varken i sossarnas eller högerns intresse att hålla Sverige borta från denna militära organisation som idag har militär personal i tre världsdelar utanför själva EU. 2022 inleddes den farsartade Natoprocessen som slutade med det svenska medlemskapet den 7 mars i år.
Utvecklingen har gått mycket snabbt och svenska folket har vare sig fått säga sitt eller på andra sätt involverats i processen. Hade folket tillfrågats hade vi troligen sett en annan utveckling.
Sveriges Fredsråd gjorde i slutet av maj en opinionsundersökning och lät Novus fråga svenska folket vad det tyckte. Resultatet är tydligt. 84 procent av svenskarna är emot att främmande makt ska få placera militär- och krigsmaterial på svenska baser utan svensk insyn. 72 procent anser att Sverige inte ska ingå militära samarbetsavtal som avsäger sig rätten att neka kärnvapen att placeras på svensk mark. Samtidigt vet inte 76 procent av svenskarna vad DCA-avtalet är.
Det minsta svenska politiker nu borde göra är att trycka på pausknappen. DCA-avtalet innebär en så allvarlig och omfattande förändring av Sverige att svenska folket måste informeras, sakfrågan debatterats och konsekvenserna klargöras.
För oss kommunister är saken självklar. Sverige ska inte ge en enda kvadratmeter mark till utländska krigsmakter. DCA-avtalet hör hemma på soptippen. Stoppa landsförräderiet – slopa DCA-avtalet!
