Sex kvinnor i Sverige dödades under mars månad. I samtliga fall misstänks gärningspersonen vara en man i kvinnans närhet.
I snitt 15 kvinnor om året mördas av en man de har eller har haft en relation med. Utvecklingen hittills i år tyder på att det kan bli ett dystert år.
Mäns våld mot kvinnor är ett stort samhällsproblem som borde uppmärksammas mer. Utöver det dödliga våldet utsätts tiotusentals kvinnor varje år för misshandel, våldtäkter och psykiskt våld av män i deras närhet. I Brås årliga nationella trygghetsundersökning, som släpptes förra veckan, uppgav 2,3 procent av alla kvinnor mellan 16 och 84 år att de utsatts för misshandel 2022.
Förra året ökade antalet anmälda misshandelsbrott mot kvinnor med fyra procent till 40.338 fall. Jämfört med 2014 är ökningen hela tolv procent. Mörkertalet är dock stort. Brå uppskattar att 80 procent av våldet mot kvinnor inte anmäls.
Andelen misshandelsfall mot kvinnor minskade något efter 2018 men nu är trenden tydligt bruten. Störst risk att utsättas för misshandel löper unga tjejer mellan 16 och 19 år, där 6,2 procent utsattes för misshandel 2022.
Arbetarkvinnor är extra utsatta. Statistiken visar att ju lägre utbildningsgrad desto större risk att bli utsatt för misshandel. Endast 14 procent av misshandelsfallen mot kvinnor leder till att någon lagförs, vilket är två procent lägre än för tio år sedan.
Utvecklingen går åt fel håll. Mot den bakgrunden är det märkligt att polisens tidigare uttalade nollvision för mäns våld mot kvinnor prioriterats ned och att resurserna från detta arbete överförts till arbetet mot gängvåldet. Men det kan inte vara kvinnors trygghet som ska bekosta arbetet mot gängkrigen. Att resurser finns visar inte minst de skyhöga anslagen till militären.
Förra året lades Igor, polisens särskilda grupp mot mäns våld mot kvinnor, ned – trots att statistik och en oberoende utvärdering visade på goda resultat. Polisen skriver i sin årsredovisning för 2023 att de själva inte bidragit till någon påtaglig minskning av våldet förra året.
Efter mars månads mordvåg försökte regeringen förra veckan agera genom om ett utspel om 18 miljoner kronor för att ”mäns våld mot kvinnor måste bekämpas med samma kraft som gängkriminaliteten”. Dessa 18 miljoner ska gå till länsstyrelserna för, som det heter, utvecklingsarbete och samarbete. Pengarna ska även innefatta arbetet mot prostitution och människohandel.
18 miljoner kronor, mer är regeringen inte beredd att skjuta till för att hantera fler än 40.000 misshandlade kvinnor. Det handlar alltså om ynka 450 kronor för varje misshandlad kvinna som borgarregeringen är beredd att satsa. Det är bedrövligt!
Situationen kräver ett helt paket av åtgärder. Det behövs inte bara mer pengar än vad regeringen är beredd att hosta upp. Ännu viktigare är det förebyggande arbetet.
Mäns våld mot kvinnor är en del av de patriarkala strukturer som genomsyrar klassamhället. Den bakomliggande orsaken är ofta männens behov av att försöka kontrollera kvinnan.
Det förebyggande arbetet måste därför inledas redan i förskolan och skolan. Det handlar om attityder och värderingar.
Tillgång till jobb med rimliga löner och billiga bostäder är också viktiga faktorer i arbetet mot våldet. De låga lönerna inom kvinnodominerade yrken och bostadsbristen gör att kvinnor riskerar att bli beroende av en man för att försörja sig.
Ökande klassklyftor, nedmonterad välfärd och ökad social utslagning i dess spår riskerar att leda till ökat våld mot kvinnor. Men istället för att säkra och bygga ut välfärden fokuserar makthavare och samhällselit på konkurrens och vinstbegär – med utslagning, klassklyftor och tilltagande samhällsproblem som följd. Problem som i sin tur drabbar kvinnor hårdast.
Myndigheter och organisationer som försöker bryta utvecklingen kring mäns våld mot kvinnor hinner inte med. Eller så prioriterar de ned arbetet.
Unizon, riksförbundet för kvinnojourer, tjejjourer och ungdomsjourer, pekar i sin nyligen publicerade kvinnofridsbarometer på att endast 56 procent av landets kommuner har avsatta öronmärkta medel för kvinnofridsarbete, och att hälften av kommunerna inte utvärderat sitt arbete och behovet av skydd och stöd för kvinnor de senaste två åren. Det är under dessa senaste år vi sett att våldet ökat.
Våldsökningen sammanfaller även med den tilltagande inflationen. När räntorna skjuter i höjden, hyrorna höjs och lönerna släpar efter tvingas kvinnor stanna kvar i relationer de helst skulle vilja avsluta. Bostadsbristen gör det svårt att snabbt hitta ett nytt boende.
Ekonomiska hinder gör att många kvinnor inte kan förändra sin livssituation. Den ekonomiska krisen drabbar kvinnor extra hårt. Kvinnors löner är generellt sett lägre än männens.
Hos Kronofogden ökar såväl kvinnornas andel som skuldbelopp snabbare än männens. Kvinnors skatteskulder ökade förra året med 80 procent medan männens ökade med 29 procent.
Unizon har föreslagit att regeringen ska tillsätta ett krisråd för att komma tillrätta med mäns våld mot kvinnor. Ett sådant råd finns redan i förhållande till gängvåldet och det är det minsta politikerna borde göra i den alarmerande situation som vi just nu ser. Men det gäller att gå från ord till handling.
Insatserna mot mäns våld mot kvinnor måste stärkas. Samhällets skyldighet är att erbjuda skydd, vård och hjälp till kvinnor som utsätts för våld eller våldtäkt. Det förebyggande arbetet måste tas på allvar.
Här går det inte att nog poängtera vikten av en fungerande välfärd, från födseln på BB, genom barnens skolgång, på arbetsmarknaden och socialförsäkringssystemen, inom bostadspolitiken till sjukvården och lagstiftningen. Några alternativ finns inte!
