IF Metalls strejkvid Teslas verkstäder i Sverige har nu pågått i närmare tre veckor. I de breda arbetarleden märks inget större engagemang för strejken, men uppslutningen ovanifrån, i form av sympatiåtgärder från andra fackförbund, är imponerande.
Transport och Hamnarbetarförbundet har varslat om blockad av all hantering av Teslabilar i svenska hamnar, en åtgärd som också övervägs av norska Fellesförbundet, om och när Tesla får för sig att kringgå blockaden genom att ta in bilar via Norge.
Fastighetsanställdas Förbund har lagt varsel om blockad mot allt arbete vid Teslas verkstäder, liksom Elektrikerna, som i sitt varsel inkluderar också service av Teslas laddstationer i Sverige.
Seko och ST har varslat om blockad mot all postutlämning till Tesla från Postnord och Citymail, vilket inkluderar utlämning på pall (reservdelar).
Slutligen har Målarna varslat om blockad av lackering av eller platsarbeten på Teslabilar.
En storartad uppvisning av facklig solidaritet, sällan skådad i ett Sverige där inte minst IF Metall och övriga industriförbund som regel är sig själva nock.
Låt oss här avlägga en inledande deklaration. Kommunistiska Partiet anser att svenska kollektivavtal och principen lika lön och villkor för lika arbete ska omfatta alla som jobbar i Sverige. Fackföreningsfientliga företag, som Tesla och Klarna, har att underordna sig dessa principer. Arroganta multimiljardärer som Teslaägaren Elon Musk måste avvisas rätt av. Allt annat öppnar för ett fullständigt arbetsköpargodtycke.
Vi anser alltså att IF Metalls krav på att Tesla i Sverige ska underteckna ett kollektivavtal är rättmätigt och att såväl strejken som sympatiblockaderna därmed är rättmätiga.
Med detta sagt lämnar konflikten mycket i övrigt att önska. Strejken är utlöst och ledd ovanifrån, av fackföreningsbyråkratin, utan synbar ambition att mobilisera de anställda vid Teslas verkstäder eller de arbetare som tas ut i sympatiblockader till egen aktivitet. Som strejkvakter poserar istället förbundspotentater och ombudsmän.
Fackledningen frågar heller inte de anställda vid Tesla om deras uppfattningar om det så hett eftertraktade kollektivavtalet. Av naturliga skäl. Strejken handlar i grunden inte om de anställdas villkor, utan om den beryktade svenska modellen.
Det är fackförbundsledningarnas rätt att i sämja sluta avtal med arbetsköparnas organisationer som ligger i potten. Med företagens bästa och arbetsfredens bevarande som utskriven utgångspunkt och bortom såväl medlemsinflytande som klåfingrig lagstiftning
Strejkens huvudmål är att bevara klassamarbetet, ett mål som delas av det så kallade näringslivet. Det svenska modellen har tjänat kapitalet väl.
Det är detta inpyrda klassamarbete, i Sverige formaliserat redan genom Saltsjöbadsavtalet 1938, som hotas av Elon Musk och hans amerikaniserade fackföreningsfientlighet. Mot bättre vetande, om man ska tro IF Metalls avtalssekreterare Veli-Pekka Säikkälä, som menar att Tesla bör skriva under ett kollektivavtal ”för sin egen skull”.
Måhända kikade den bisarre strejkledaren Säikkkälä i detta på den nyligen avslutade bilarbetarstrejken i USA, där fackförbundet UAW efter drygt fem veckors strejk lyckades pressa fram 25-procentiga löneökningar och en rad andra förbättringar för de anställda. Ett sådant moras behöver Tesla inte frukta i Sverige, lovar Säikkälä. Här uppträder istället IF Metall och andra fackförbund som vakthundar mot strejker och ”oskäliga löneökningar”.
Det är denna modell och dess fackliga vakthundar som värnas genom strejken på Tesla. Inte undra på att strejken inte väcker någon större entusiasm i arbetarleden, till skillnad från vårens vilda strejk på pendeln i Stockholm.
I förra veckan undertecknade techföretaget Klarna efter mycket om och men ett kollektivavtal. Men inte med Unionen, som hotade med strejk för att få till ett avtal, utan med Finansförbundet, Akavia och Sveriges ingenjörer. Beslutet innebär att Unionen lägger ner verksamheten på Klarna för att låta medlemmarna gå över till Finansförbundet.
Tesla kan knappast sidsteppa IF Metall, så hur Elon Musk och Tesla ska hantera situationen återstår att se. Den svenska marknaden är obetydlig för världsföretaget Tesla, så man ska inte utesluta att Musk satsar på de antifackliga principerna genom att lägga ner filialen i Sverige.
Alternativt landar konflikten i ett så kallat Amazon-upplägg, vilket IF Metall föreslår, där Musk slipper undan genom anställa mekanikerna vid Tesla i ett fristående företag med kollektivavtal.
Hursomhelst är det svårt att uppbåda entusiasm för en strejk vars syfte är att värna klassamarbetet och fackföreningsbyråkratins rätt att egenmäktigt sluta avtal utan att höra medlemmarna. Det är mer klasskamp underifrån som behövs, inte mer klassamarbete ovanifrån.
Ändå ser vi en smula positivt på det stora internfackliga stöd som strejken fått. Visst. Stödet utgår från den samlade fackföreningsbyråkratins egenintresse av att vara avtalsslutande part, ett intresse som hotas av Teslas envisa vägran att teckna kollektivavtal. Men tänk om fackförbundssolidariteten vore lika stor om och när till exempel Kommunal tar till strejkvapnet för att värna lågavlönade medlemmars intressen, som 2003.
Tanken är illusorisk, både vad gäller Kommunals strejkvilja och övriga förbunds vilja till solidaritet. Men den visar ändå att en fackföreningsrörelse värd namnet har potential att utkämpa stora gemensamma strider.
Vi hyser inget hopp om den klassamarbetande fackföreningsrörelsen. Den är förlorad för klasskampen. Men vi värnar fackföreningstanken. Det är genom sammanslutning underifrån som arbetarklassen blir en samhällskraft att räkna med.
