Relaterade artiklar
För en dryg månad sedan slog sig regeringen för bröstet och hävdade att de gjorde en historisk satsning på välfärden. Då skrev vi på denna ledarsida att det var ett bedrägeri och att allt pekade på att underskotten i regionerna och kommunerna skulle öka.
Nu har vi facit. Förra veckan kom en ny ekonomirapport från Sveriges kommuner och regioner (SKR). Den visar att läget har förvärrats ännu mer. I år gör de 21 regionerna minusresultat på 15 miljarder och nästa år beräknas det växa till minus 24 miljarder.
För kommunerna gäller att de totalt sett gör ett gemensamt överskott i år på nio miljarder, men då visar siffrorna att det är underskott i en tredjedel av kommunerna och att överskottet minskat med 25 miljarder sedan förra året.
Nästa år kommer även kommunerna att totalt sett hamna på ett minus, på sju miljarder. Underskotten i våra kommuner och regioner kommer då alltså vara på hisnande 31 miljarder kronor.
Risken finns att det inte stannar på denna nivå. Ett fortsatt högt ränteläge, en alltjämt hög inflation och arbetslöshetssiffror som nu åter pekar uppåt riskerar att förvärra situationen. Men mest skada gör regeringens politik.
Ulf Kristerssons falska löfte i regeringsförklaringen om att satsa på välfärden visar på en ideologisk attack på det gemensamma. Det är rekordsummor till militären och småsmulor till det offentliga. Det är nya skattesänkningar och en fortsatt avreglerings- och privatiseringspolitik.
Regeringen vill inte värdesäkra statsbidragen, vilket gör att de år för år urholkas och blir lägre. Flera av de riktade statsbidragen tas nu bort.
Visserligen görs några om till generella statsbidrag vilket är bra för då kan kommunerna själva välja var de gör bäst nytta. Men långt ifrån alla riktade statsbidrag görs om till generella bidrag, utan de försvinner helt, vilket berövar kommunerna ytterligare resurser.
Statsbidraget för att minska delade turer försvinner nästa år. 2025 försvinner ett flertal bidrag, där det som drabbar värst är borttagandet av insatserna för att öka antalet sjuksköterskor inom äldreomsorgen och avlägsnandet av bidraget för att minska andelen timanställningar.
Få borde vara förvånade över borgarregeringens nonchalans inför välfärdens akut utsatta läge. Redan som ungmoderat deklarerade Ulf Kristersson att ”som moderater och förkämpar för individuell frihet och marknadsekonomi har vi ett uppdrag att bekämpa och avveckla välfärdsstaten”.
Sedan han skrev detta i Svensk Tidskrift 1990 har vi fått se skolan privatiseras och bli en marknadsskola, sjukvården har rönt samma öde och utmärks idag av hyrläkare, privata vårdförsäkringar och att antalet privata vårdcentraler snart är lika många som de offentligt drivna.
Stat och kommun har påtvingats ett finanspolitiskt ramverk som kräver överskottsmål inom offentlig verksamhet. I princip alla sektorer inom välfärden har öppnats upp för det privata, med avregleringar, konkurrens och vinstjakt som följd.
Störst underskott sett till folkmängden blir det i region Sörmland där siffrorna visar på minus 4.000 kronor för varje invånare. Besparingar, neddragningar, anställningsstopp, omläggningar och fortsatt låga löner lär bli den beska medicinen i regionerna.
Kommunerna planerar just nu för stora nedskärningar inom skolan. Men sett till att landets kommuner de tre senaste åren gjort överskott på 116 miljarder kronor framstår dessa neddragningar som befängda. Men regelverket förhindrar kommuner att använda ett överskott från ett år för att finansiera verksamheter ett kommande år.
Följden blir att pengar läggs på hög samt används till investeringar som inte är nödvändiga för välfärden. Det kan handla om att finansiera projekt som det privata skördar frukterna av, som byggande av samhällsfastigheter som sedan föreningar och bolag driver och tar inkomsterna från.
Sedan 2013 har kommunerna möjlighet att lägga överskotten i Resultatutjämningsreserven, RUR, som en bokföringsteknisk manöver. Här finns det just nu 53 miljarder kronor, men de är svåråtkomliga för de 226 kommuner och 13 regionerna som avsatt medel här.
Det krävs synnerliga skäl och en budget som inte är i balans för att kunna göra undantag från balanskravet och spendera mer pengar än vad som kommer in.
Vid sidan av sjukvården och skolan seglar nu äldreomsorgen upp som nästa stora utmaning för kommunerna. SKR:s siffror visar att äldreomsorgen tillsammans med individ- och familjeomsorgen uppvisar störst avvikelser i kommunernas budget.
Underskotten här är i år närmare 60 procent. Det blir de gamla och sjuka som får betala priset. En minskad och mer utsliten personalstyrka ska ta hand om en ökande andel äldre där resurserna kommer minska och kostnaderna för läkemedel öka.
Den här ekvationen går helt enkelt inte ihop. Det måste till akuta åtgärder nu. Staten måste ta sitt ansvar och skjuta till mer pengar till välfärden. Statsbidragen måste räknas upp med inflationen.
I stället för miljardrullning till upprustning och skattesänkningar måste pengarna styras om till välfärden. Gör medlen som finns i RUR omedelbart tillgängliga för såväl regioner och kommuner – och slopa överskottsmålen.
Välfärdens arbetare måste få en lön i paritet med sin arbetsinsats, vilket innebär kraftigt höjda löner. Ta pengarna till löneökningarna från det privata kapitalet genom en skattereform utifrån principen om skatt efter bärkraft.
Ska välfärdens arbetare klara framtidens utmaningar behöver vi införa sex timmars arbetsdag. Det skulle få stor effekt på massarbetslösheten. Fler i jobb ger även mer skatteintäkter och lägre bidragsutgifter.
Ulf Kristerssons ambition att avveckla välfärdsstaten måste mötas av motstånd. Bort med de nyliberala budgetreglerna – låt behoven styra.
Sjukvården och skolan är de två välfärdsområden som varit värst drabbade. I år går i stort sett alla svenska regioner med underskott.
