Vår framtid är inget spel

Det finns sätt att stoppa hyvlingar och reallönesänkningar – strejk och arbetarkamp.

2023-02-16

Avtalsrörelsen börjar så sakteligen närma sig crescendo. LO-ledningen har gjort sitt yttersta för att ena fackförbunden bakom sina krav på 4,4 procent i löneökning i ett ettårigt avtal och därtill en låglönesatsning och höjda ingångslöner.

Låglönesatsningen är utformad på samma sätt som förra avtalsperioden. Det vill säga anställda med en heltidslön på mindre än 27.100 kronor i månaden kommer generera som om de hade tjänat 27.100 till lönepotten. Ett vanligt år hade detta varit okej lönekrav – men det är inte ett normalt år vi lämnar bakom oss.

I snart ett och ett halvt år har prisökningarna gröpt ur köpkraften hos svenska folket. I november 2022 rapporterade Dagens Industri att inflationen ätit upp åtta års löneökningar. Den siffran är ännu värre om man bara ser till arbetare lönerna.

Skulle LO:s avtalskrav gå igenom i sin helhet kommer den genomsnittliga LO-arbetaren när sommaren närmar sig ha en månadslön på strax över 30.000 kronor. De pengarna kommer dock vara värda ungefär lika mycket som snittlönen var 2013. I bästa fall har alltså LO lyckats efterskänka tio års reallöneökning för att rädda vinstmarginalen hos de svenska kapitalisterna.

Många arbetare är med rätta besvikna och upprörda över att LO-ledningen låter arbetarklassen bära kostnaderna för krisen. I ett försök att gjuta olja på vågorna har LO-ledningen gått ut med en broschyr till alla förtroendevalda så att de ska kunna argumentera för att reallönesänkning och ”märket” är vägen framåt.

Det märkligaste utspelet inför avtalsrörelsen är dock det ”avtalsspel” som lanserats av LO-ägda tidningen Arbetet. Den som spelar spelet får själv sätta lönekrav och därefter ta ställning till olika motbud. Men den som vill gå i strejk för att industriarbetare, undersköterskor, städerskor och alla andra delar av arbetarklassen ska ha en reallöneökning möts snabbt av ett ”GAME OVER”.

En storstrejk för höjda löner leder nämligen till samhällskollaps och svält. Så ska den fackliga defaitismen fortsätta spridas.

Att LO inte är intresserade av att slåss för sina medlemmars löner är övertydligt – men de borde åtminstone ta strid för sina medlemmars anställningar. De senaste veckorna har klädkedjan H&M – ägd av en av Sveriges rikaste monopolkapitalister Stefan Persson – bestämt sig för att hyvla anställningsgraden för 1.500 butiksanställda i landet.

Otyget med hyvling tog fart efter att Handelsanställdas förbund förlorat en tvist i arbetsdomstolen 2016. Juristernas nya arbetsköparvänliga tolkning innebar att hyvlad anställningstid inte kunde likställas med en uppsägning och därför inte gick under las. Det var fritt fram att över en natt sänka anställdas arbetstid till noll och därmed beröva människor deras försörjning.

I avtalsrörelsen 2017 drev Handels dåvarande ordförande Susanna Gideonsson därför frågan och fick in skrivningar i sitt kollektivavtal för detaljhandeln. De fick igenom att arbetsköparnas hyvling åtminstone skulle följa las och principen först in – sist ut. Samma lösning har Gideonsson som LO-ordförande tagit med sig in i den nya las-överenskommelsen och har lyfts fram som ett sätt att säkra rätten till heltid.

Vad har då H&M gjort för att runda LO:s nyvunna skydd av rätten till heltid? Jo, helt enkelt hyvlat varenda butiksanställd.

När alla anställda hyvlas (eller sägs upp) är turordningsregler överflödiga. Så kan människor som arbetat heltid hela sina yrkesliv för att bygga upp Stefan Perssons förmögenhet tvingas ned till nolltimmarskontrakt bara några år innan pensionen. Handels och LO:s försök att stoppa och kontrollera hyvlingen är helt verkningslöst när det väl gäller.

Det finns en lösning och det är att använda strejkvapnet mot Stefan Perssons bolag. Att hålla hans klädbutiker och lager stängda tills monopolkapitalisten tvingas backa.

Det är glädjande att den insikten nått förbundstopparna i Handels som flaggar för strejk när deras avtal går ut 30 april.

– Det är väldigt många som är arga nu, inte bara på H&M. Många är också rädda för vad som ska hända med deras anställningar. Strejk är fullt möjligt”, säger Handels ordförande Linda Palmetzhofer i en intervju med Dagens Industri.

Det är upp till bevis för Handels och LO att stoppa hyvlingen på svensk arbetsmarknad. Strejk är rätt väg att gå – det visar erfarenheterna från järnvägsstrejken 2014.

Då tog Seko ut tågvärdar och lokförare på Öresundstågen och Snälltåget i strejk under två sommarveckor. Personalen var anställda av tågbolaget Veolia som under lång tid försökt minska antalet heltidsanställda till förmån för deltid och timanställningar. Bland annat hade bolaget varslat ett stort antal anställda om uppsägning och erbjudet en del återanställning på deltid.

Seko krävde istället skriftliga garantier som begränsade antalet tim- och deltidsanställda på Veolia. Trots högljudda protester om att Seko hotade arbetsköparnas rätt att leda och fördela arbetet så gav de till slut med sig. Maximalt tio procent av produktionstimmarna fick komma från timanställda och deltidsanställda hos Veolia.

Tågstrejken i Skåne ledde varken till samhällskollaps eller svält. Strejken fick inte vanligt folk att vända sig emot facket utan tvärtom.

Trots stora konsekvenser för enskilda resenärer var stödet från allmänheten massivt. Trygga jobb och rätt till heltid är klasskrav med stor resonans i folkdjupet. Höj lönerna och låt inte Stefan Persson komma undan!