Midsommarhelgens besked från USA om att högsta domstolen river upp den konstitutionella rätten till fri abort är mycket dystert och farligt.
I nästan 50 år har kvinnans rätt till sitt eget val och sin egen kropp skyddats i USA genom ett domstolsutslag från 1973. Sedan dess har konservativa och religiösa krafter gjort allt för att upphäva beslutet.
Trakasserier mot utsatta kvinnor och läkare har varit en av abortmotståndarnas metoder, rena terrorattentat mot abortkliniker en annan. Men nu kom attacken via juridiken. Den nykonservativa vågen bar bland annat fram Donald Trump till presidentposten och under sin ämbetstid kunde han tillsätta tre nya domare i högsta domstolen. Av de nio domarna är nu sex konservativa och denna konservativa majoritet kommer bestå där för lång tid.
Det framstår som cyniskt att det land som i sin propaganda försvarade anfallskriget mot Afghanistan med att det var för att ”försvara kvinnors rättigheter” nu bestämmer att kasta de egna kvinnornas rättigheter och möjligheter att själva bestämma över sina liv ett halvsekel tillbaka i tiden.
Beslutet i USA har fått omedelbara konsekvenser, i skrivande stund har nio av USA:s delstater förbjudit abort och ytterligare tolv kommer troligen göra det inom kort.
Inskränkta abortmöjligheter kommer dramatiskt att försämra kvinnors hälsa. Ett abortförbud kommer inte nämnvärt att minska antalet aborter i USA. De kommer istället att ske under betydligt farligare former; på illegala kliniker eller i värsta fall när kvinnan i desperation själv eller med hjälp av en vän försöker utföra aborten.
Ett abortförbud har även en tydlig klasstämpel, det är arbetarkvinnor och de med lägst inkomster som kommer drabbas värst. Redan idag är mödradödligheten och mödrasjukligheten vanligast bland de amerikanska kvinnor som har låga inkomster.
Liberala krafter i USA för nu fram möjligheten att kunna åka till en annan delstat för att genomföra en abort. Men för många kvinnor i USA är det inte ett realistiskt alternativ. Resorna är långa och dyra, ensamstående mödrar kan inte lämna sina barn och sina arbeten utan de kommer tvingas vara kvar i den oönskade graviditeten och döms till ett liv de inte vill ha eller ens kan klara av.
Kvinnans rätt till sin egen kropp och att själv få bestämma över sitt liv borde vara en självklarhet. Men så ser det inte ut i världen. I sexton av världens länder är abort helt förbjudet trots att abort enligt Världshälsoorganisationen, WHO, är en mänsklig rättighet. WHO:s statistik visar att sex av tio oplanerade graviditeter slutar i abort, att 45 procent av världens aborter är osäkra och att 97 procent av de osäkra aborterna sker i u-länder.
Aborträtten är under attack i flera länder, så även här i Europa där den nykonservativa vågen också skördar framgångar. I EU-länder som Malta råder ett totalförbud mot abort och i Polen får abort endast ske av tre orsaker; om kvinnans liv är i fara, om graviditeten är resultatet av en våldtäkt/incest eller om fostret är allvarligt skadat.
2016 ville de konservativa krafterna i Polen införa ett totalförbud för aborter och fem års fängelse för dem som bröt mot förbudet. Men det stoppades av massiva folkliga protester.
Här i Sverige vädrar abortmotståndarna också morgonluft. Inom såväl Kristdemokraterna som Sverigedemokraterna finns det utbredda idéer om att inskränka aborträtten och begränsa kvinnornas handlingsutrymme. Men väl medvetna om att dessa tankar inte är någon valvinnare försöker de tona ned dem. Nu i veckan genom Ebba Buschs ”abortkontrakt”.
Kristdemokraternas riksdagsledamot och förre vice ordförande Lars Adaktusson röstade emot aborträtten 22 gånger under sina fyra år som EU-parlamentariker. KD:s försvarspolitiske talesperson Mikael Oscarsson är grundaren till anti-abortstiftelsen Ja till livet och tar ofta i hårda ordalag ställning mot abort.
Ja till livet heter idag Föreningen människovärde och i styrelsen för denna satt till för några år sedan Sarah Kullgren som är ordförande för KD:s kvinnoförbund och som tagit fram partiets nya jämställdhetspolitik.
Sverigedemokraterna ändrade 2019 sina programskrivningar om att sänka abortgränsen till tolfte veckan, sedan en analys visat att det inte hade stöd bland väljarna. Men deras konservativa syn på abort och att den ska begränsas finns kvar.
Mest känd för sina uttalanden om abort som dödande är riksdagsledamoten och förre vice talmannen i riksdagen Björn Söder, men även deras EU-parlamentariker Charlie Weimers har agerat som abortmotståndare. Weimers var tidigare stabschef till KD:s Lars Adaktusson i EU-parlamentet men har efter partibytet inte tagit avstånd från Adaktussons agerande. SD:s andre vice ordförande Julia Kronlid propagerar för samvetsfrihet för barnmorskor samt har lagt en riksdagsmotion om att sänka gränsen för fri abort till vecka tolv.
Även hos Moderaterna finns kända abortmotståndare på höga poster. Deras ekonomiskpolitiska talesperson och tilltänkta finansminister Elisabeth Svantesson har tidigare arbetat som informationssekreterare hos Ja till livet.
Tyvärr kan kvinnors rättigheter inte tas för självklara. De har erövrats i kamp och måste fortsatt försvaras. När konservativa och religiösa krafter nu vill tillbaks till en patriarkal ordning, där kvinnors roll är att stanna hemma och föda barn, måste vi göra motstånd.
Det är glädjande att se alla som i USA under helgen gått ut på gatorna för att protestera mot beslutet i högsta domstolen. Många protesterande klär sig i en grön scarf eller sjal, en symbol för aborträttsrörelsen.
Denna så kallade gröna våg kommer från Latinamerika och har både börjat få stor spridning och nå framgångar. Även vi i Sverige behöver i solidaritet ta på oss en grön sjal. Tillsammans står vi upp och försvarar kvinnans rätt till abort.
