Från den 1 december införs vaccinpass vid vissa arrangemang, som en del av de nya coronarestriktionerna. En del menar att vaccinpass kommer att utestänga ovaccinerade från samhället och är ett hot mot demokratin. Men där är vi ännu inte.
Att folk är vaksamma mot inskränkningar i våra fri- och rättigheter är vällovligt, men bevekelsegrunderna för protesterna är också viktiga att nagelfara. Det är skillnad på att införa utegångsförbud eller förbud mot politiska möten och på att införa krav på munskydd i kollektivtrafiken eller att begränsa antalet besökare till kultur- och idrottsevenemang.
Men ändå finns det anledning att vara reserverad. Svenska kyrkan har påpekat orimligheterna i förslagen om vaccinationsbevis. Ärkebiskop Antje Jackelén anser att de hotar religionsfriheten. Svenska kyrkan hävdar att de bryter mot grundlagen då kyrkobesökare inte kan garanteras anonymitet.
På motsvarande sätt hotar vaccinbevisen den grundlagsskyddade mötesfriheten. Förslaget innebär att arrangemang inomhus med fler än 100 deltagare måste använda vaccinationsbevis eller vidta flera särskilda smittskyddsåtgärder. Nog borde det göras undantag för samtliga grundlagsskyddade fri- och rättigheter. För övriga sammankomster, likt restaurangbesök, idrotts- och kulturevenemang bör deltagande begränsas först när andra åtgärder visat sig verkningslösa.
Utformningen av de nya restriktionerna hindrar inte nödvändigtvis ovaccinerade från att delta i arrangemang även om de försvårar för arrangörerna att genomföra dem. Denna utformning är betydligt bättre än de restriktioner som infördes förra året som kraftigt inskränkte demonstrations- och mötesfriheten.
Frågan om vaccinpass och nya restriktioner är komplex. Myndigheterna har stora förpliktelser att agera ansvarsfullt för att se till hela samhällets bästa.
Vi menar att samhället måste hållas öppet så länge som möjligt. Nedstängningar och inskränkningar i rörelsefriheten är allvarliga ingrepp som förskjuter gränserna för det möjliga. Det tillfälliga riskerar att bli permanent och det vällovliga kan bli förödande. Men frågorna måste ses ur ett kollektivt perspektiv, inte ett individualistiskt.
Att det nu finns fungerande vacciner är bra och viktigt. De räddar liv, har avlastat den hårt ansträngda vården samt möjliggjort normalare levnadsvillkor för miljontals människor.
Förra veckan var medelåldern för nyinlagda på Iva 53 år för ovaccinerade och 73 år för vaccinerade. Enligt Folkhälsomyndigheten löper en ovaccinerad fem gånger högre risk att behöva Iva-vård jämfört med en vaccinerad.
Vaccinet ger ett bra skydd mot allvarlig sjukdom. Även om vaccinet inte skyddar lika bra mot smittspridning har det ändå haft effekt. Vaccinet minskar också risken för mutationer, som främst uppkommer där vaccinationsgraden är låg.
Hade fler tagit sitt ansvar och vaccinerat sig hade diskussionen om vaccinpass varit annorlunda. Men myndigheterna har heller inte gjort tillräckligt för att övertyga dem som ännu inte vaccinerat sig.
Det behövs ökad transparens och mer lättillgänglig fakta om nyttan av vaccin och eventuella biverkningar. Likaså behövs kunskap och information göras mer tillgänglig bland grupper som är svåra att nå, som vissa invandrargrupper.
I våras var regeringens och FHM:s budskap att alla skulle vaccinera sig två gånger. Efter sommaren började det plötsligt talas om behov av en tredje dos och kanske en fjärde. Men varför ytterligare vaccindoser måste tas har inte presenteras på ett fullödigt sätt.
Detta kombinerat med bristande information om de, förvisso milda och kortvariga, biverkningar av vaccinet som många upplevt riskerar att minska viljan att ta ytterligare en spruta. Tas inte detta på allvar riskerar vi både minskad vaccinationstakt och minskad vaccinationsgrad.
Vaccinmotståndarna kommer kanske aldrig låta sig övertygas, alldeles oavsett vilka goda och vetenskapliga argument som förs fram. Att inte vaccinera sig är ett val de gjort och bör få göra.
Men görs det aktiva valet att säga nej till vaccin kan man inte hävda att det inte ska kunna få konsekvenser för den enskilde. Här måste kollektivets intresse gå före individens.
Kommunistiska Partiet är emot vaccintvång, likt det som i februari införs i Österrike. Vi är också emot att vaccinpass kan användas av arbetsgivare för att sparka folk, som Liberalerna i Stockholm och Region Dalarna vill.
Samtidigt har vi förståelse för att myndigheterna måste vidta åtgärder när de befintliga inte räcker till. Inom vissa yrken kan omplaceringar och andra arbetsuppgifter av smittskyddsskäl vara acceptabla.
Alltför många tror att pandemin är över, att vi redan kan återgå till livet före pandemin. Här har motsägelsefulla beslut med tvära kast från såväl myndigheter som politiker bidragit till förvirringen. Flera smittskyddsläkare är kritiska och menar att restriktionerna avvecklats för snabbt.
Endast två veckor efter att regeringen avvecklat ett antal av restriktionerna den 29 september föreslogs att den tillfälliga pandemilagen skulle förlängas till den 31 maj. Dessa motstridiga besked skapar förvirring hos allmänheten.
Det finns åtgärder som är viktigare att ta till innan vår rörelsefrihet begränsas. Karensdagen måste bort, stora arbetsplatser kan variera arbetstiderna och tätare turer i kollektivtrafiken kan införas.
Om pandemin tar ny fart kan ytterligare restriktioner givetvis behövas. Men att enbart vaccinerade under en övergångsperiod får tillträde till publika arrangemang och möjlighet att resa är bättre än en total nedstängning av samhället. Det är ett pris som de som aktivt väljer individualismens väg får vara beredda att betala.
