Så kom den då, utredningen om marknadshyror. Lite diskret försenad och presenterad en högsommarvarm fredagsförmiddag, kanske med baktanken att människor med årets första sommarhelg i sikte inte ska bry sig om så värdsliga ting.
Utredningen är undertecknad den oförvitlige juristen Kazimir Åberg, enligt unison medierapportering en garant för opartiskhet. Men utredningen är allt annat än opartisk. Den är beställd av kapitalistorganisationen Fastighetsägarna med Centerpartiet som aktivistisk agent.
Den är också besatt av Fastighetsägarna. Visst. I kvarvarande korporativ tradition är också Hyresgästföreningen representerad i Åbergs krets. Men utredningens sekreterare, Haymanot Baheru, har skördat sina akademiska lagrar med Fastighetsägarna som sponsor och dess ende påstådde expert, Fredrik Kopsch, har lånats in från Timbro. Med den måhända senkomna meriten att han numera är aktivist i Hyresgästförbundet, som har införande av marknadshyror som enda punkt på programmet.
Protest mot marknadshyror: ”Det kommer bli höjda hyror för alla”
Å Stefan Löfvens och Annie Lööfs vägnar tackade justitieminister Morgan Johansson, som presenterade utredningen, för ett väl genomfört utredningsuppdrag. Med några smärre anmärkningar i syfte att ge regeringen taktiskt manöverutrymme. Lite symboliskt petande kan behövas inför valet 2022.
Utredningen föreslår att marknadshyror ska införas i nybyggnation från 1 juli 2022. Det påstås att marknadshyran inte får överstiga hyran för jämförbara lägenheter, vilka de nu är, och att hyreshöjningar inte får överstiga konsumentprisindex (KPI).
Men som vanligt ska man observera det finstilta. Som säger att fastighetsägaren kan ta ut större hyreshöjningar om området i fråga kan anses ”mer attraktivt”, en gummiparagraf som öppnar för hur höga höjningar som helst.
Morgan Johansson är klädsamt skeptisk till gummiparagrafen. Men i övrigt har han inget att invända mot marknadshyror, trots att S inför valet 2018 sade bestämt nej till dylika. Tvärtom. Johansson gör vad han kan för att bagatellisera den lagstiftning som ska införas, dikterad av Fastighetsägarnas agent Annie Lööf.
”Detta berör bara en procent av hyreslägenheterna”, påstår Johansson. I övrigt hyresbestånd ska hyrorna förhandlas i vanlig ordning.
Man undrar om karlen bara är en ovanligt tafflig bedragare eller om han är helt bakom flötet. Eftersom varje människa med någon form av verklighetskontakt vet att om man ger lillfingret åt marknaden, så tar marknadshajarna strax hela handen.
Och varje människa som minns sin enklaste skolmatematik vet att en procent 2022 blir två procent 2023 och snart nog 100 procent, särskilt som också ombyggnad och renovering innefattas i det som kallas nybyggnation. Då handlar det enligt Hyresgästföreningen om hyreshöjningar på 30-50 procent över hela linjen.
I debatten hänvisas till Finland, som definitivt är ett både belysande och illavarslande exempel. Där infördes marknadshyror för nybyggda hyresrätter redan 1992. Vilket tre år senare följdes av marknadshyror i hela hyresbeståndet. Det gav på fem år hyreshöjningar på 26 procent i Finland som helhet och på 42 procent i Helsingfors.
Marknadshyrornas agenter, sådana som Annie Lööf och Ebba Busch, hävdar att fri hyressättning medför att det byggs fler hyresrätter och hänvisar då med skygglapparna på till Finland. Må så vara, säger vi. Givet är att det blir mer attraktivt för privata fastighetsägare att bygga hyresrätter om de tillåts ta ut ockerhyror.
Men då under den givna förutsättningen att det finns människor som har råd att betala överpriset. Om inte betalningsförmåga finns byggs inte en enda ny hyresrätt. I Finland löstes denna marknadsekonomiska ekvation genom en explosiv ökning av bostadsbidragen. Skattebetalarna betalade fastighetsägarnas ockerhyror.
Översatt till svenska innebär en motsvarande utveckling en ökning av bostadsbidragen med i runda slängar 35 miljarder kronor om året, pengar som oavkortat hamnar på fastighetsägarnas redan överfulla konton.
Må vara att Annie Lööf och Ebba Bush bejakar en sådan överföring, bidrag till de besuttna är ju numera allmänt accepterat i svensk politik. Men samhällsekonomiskt är det rena vansinnet. Pengarna borde istället användas till statligt subventionerat byggande av billiga hyresrätter.
Bostadsbristen är grundproblemet på svensk bostadsmarknad. Fastighetsägarna upprätthåller medvetet och profitberäknande bristen. Eftersom de tjänar pengar på den. Marknadshyror utgör ingen lösning, utan bara ett sätt att röva lite till. Marknaden kommer aldrig någonsin att avskaffa bostadsbristen.
För allas rätt till en bostad till rimlig hyra, som sägs vara en mänsklig rättighet, krävs en politik där stat och kommun går in i syfte att upphäva marknadens profithungriga bristregim. I de flesta kommuner finns ännu kommunala bostadsbolag.
Här finns en möjlig lösning. Frigör de kommunala bostadsbolagen från Odell-lagens tvångströja, som tvingar dem att driva verksamheten efter marknadsekonomiska vinstkrav. Förse dem med statliga investeringsbidrag och återge dem det socialpolitiskt uppdraget att bygga bort bostadsbristen. En sådan politik rider spärr mot både ockermässiga marknadshyror och till bristningsgränsen uppumpade priser på säljarens bostadsmarknad.
Vänsterpartiet har lovat att fälla regeringen Löfven på grund av förslaget om marknadshyror. Nya partiledaren Nooshi Dadgostar är inte så förtjust i detta löfte, som utfärdades av företrädaren Jonas Sjöstedt – hennes och V:s ambition är att ingå i den regering de säger sig vilja fälla.
Men Dadgostar kan lugnt hålla sig med hög svansföring. Eftersom Ebba Busch anmält sig som räddaren i nöden. KD kommer inte att fälla regeringen på grund av marknadshyrorna, som KD dras till som ett suktande barn till modersmjölken. Därmed kan V köra sin retorik utan att riskera att fälla en regering man inte vill fälla. Kanske skickade Nooshi en liten blomma till Ebba som tack för denna systerliga hjälp.
Ett är klart. De förödande marknadshyrorna, som gör fastighetsägarna till ensam kung på bostadsmarknaden, kommer inte att stoppas i riksdagen. Om inte trycket underifrån blir så hårt att regeringen tvingas backa. Än finns tid. Det kommer an på oss!
