Externa länkar
På kort tid har två förslag till ny flyktingpolitik presenterats. Ett inom EU och ett i Sverige. EU-kommissionär Ylva Johansson (S) presenterade efter stort huvudbry tio förslag till ny migrationspolitik för unionen med orden ”ingen kommer att bli nöjd”.
Det stämmer. Ingen kommer att bli nöjd med detta mischmasch där flyktingskeptiska länder i Östeuropa fortsatt kan vägra ta emot flyktingar och i stället jobba med avvisningar från unionen.
Flyktingarna ska, baserat på tidigare asylbedömningar från deras hemländer, redan vid gränsen delas upp i två grupper. De med större möjligheter att få stanna och de med mindre möjligheter att få asyl.
EU-kommissionen vill ge sig själva större makt att bestämma när det råder ”nödläge”, när EU-länder ska slippa ta emot eller tvingas ta emot fler flyktingar. Ylva Johanssons tanke är att färre flyktingar ska söka sig till EU och att fler ska återvända snabbare.
En vecka tidigare överlämnade den parlamentariska kommittén i Sverige sina förslag till ny lagstiftning när den tillfälliga lagen om begränsningar av uppehållstillstånd upphör att gälla till sommaren. Under ledning av kammarrättspresident Thomas Rolén har samtliga riksdagspartier förhandlat.
När Morgan Johansson tog emot den 685 sidor långa utredningen hade han svårt att dölja sin frustration men utlovade en ny lagstiftning till den 20 juli nästa år. Annars träder den ursprungliga generösare utlänningslagen åter i kraft.
Alla 26 förslag i betänkandet har en politisk majoritet bakom sig, men det är inte samma majoritet bakom helheten. Så ställer sig Socialdemokraternas koalitionspartner Miljöpartiet endast bakom tre av de 26 förslagen. En regeringskris hägrar eftersom socialdemokratins omöjliga uppgift är att på kort tid ta fram en proposition som kan röstas igenom i riksdagen och samtidigt kunna sitta kvar som regering. Morgan Johansson har sannerligen skäl till att vara frustrerad.
Migrationskommitténs tankar går ut på att tillfälliga uppehållstillstånd ska vara huvudregeln de tre första åren, att permanenta uppehållstillstånd sedan ska villkoras med försörjningskrav, krav på kunskaper i svenska och samhällskunskap samt krav på god vandel.
Under samtalen fördes frågan om ett volymmål upp på dagordningen; att sätta en fast gräns på hur många flyktingar Sverige kan ta emot. Frågan togs dock bort av kammarrättspresidenten. Han insåg att någon överenskommelse inte kunde ske. Och bra var det.
Ett volymmål är att närma sig flyktingproblematiken från fel ände. Det tar inte hänsyn till hur omvärlden ser ut, till vilka aktörer och händelser som är för handen. Imperialistiska intressen, inte minst jakten på olja, har slagit sönder ett antal länder och tvingat folk på flykt. Här spelar USA en nyckelroll samtidigt som Sverige lydigt sluter upp bakom stormakternas intressen.
Idag finns alltjämt svenska soldater under Natobefäl i Afghanistan. I Mali, Centralafrikanska republiken och Somalia står den svenska militära personalen under EU-befäl.
Även om inget enskilt land kan ta emot obegränsat antal flyktingar är det principiellt rätt att de länder som bär störst ansvar för krig och lidande runt om i världen ska ta det största ansvaret. Så länge Sverige ställer upp med personal och resurser i imperialismens krig kan inte heller vi smita undan ansvar.
Ett är i alla fall säkert, utan USA:s krig hade vi inte sett så många flyktingar i världen och migrationsdebatten hade varit helt annorlunda. För första gången finns det nu siffror på hur många flyktingar som uppkommit efter att USA inledde sitt ”krig mot terrorismen” 2001. Enligt det amerikanska Brownuniversitetet har minst 37 miljoner människor tvingats fly som ett omedelbart resultat av krig som USA deltagit i efter 11 september 2001. Ta Somalia som exempel. Där har 46 procent av befolkningen tvingats fly sedan styrkor från USA återigen inträdde i strid i landet.
Totalt finns det enligt UNHCR 79,5 miljoner flyktingar i världen. År 2001 räknades de till 12 miljoner och 2003 till 17 miljoner. Här ges vidden av flyktingkriserna när alltså 37 miljoner människor drivits på flykt som en direkt följd av USA:s ”krig mot terrorismen”.
Den som vill se färre flyktingar i världen bör ta upp kampen mot imperialismen, mot USA:s krig och mot svensk Natoanslutning. Kan vi bekämpa krigen kommer flyktingströmmarna att minska. Här behövs en ny fredsrörelse med tydlig antiimperialistisk prägel.
Flyktingkriserna orsakas av imperialismens krig och globaliseringens växande klyftor. Därför måste kriserna bekämpas genom antiimperialistisk och antikapitalistisk kamp.
Sverige ska ha en reglerad flyktingpolitik. Det är staten som ska ta ett helhetsansvar för flyktingmottagandet och rika kommuner ska inte kunna smita undan ett ekonomiskt och politiskt ansvar.
Kommunistiska Partiet anser att permanenta uppehållstillstånd ska beviljas till dem som uppfyller asylkraven. Detta innebär att ekonomiska migranter som inte har asylskäl ska avvisas. Det är människors behov av skydd som ska styra flyktingpolitiken, inte kapitalets jakt efter billig arbetskraft.
Skyddsbehovet ska inte villkoras med till exempel anställning utan det är samhällets ansvar att skapa förutsättningar för en lyckad integration. Här har Sverige onekligen mycket att göra.
Bostäder, jobb, en kunskapsskola befriad från marknadstänk och en vård utan vinstjakt är några saker som måste till för att bygga en fungerande integration från grunden. Finns det pengar till militarism och krig så finns det pengar till sociala satsningar. Det är en fråga om politisk vilja – och framförallt om kamp.
Vi kommunister motsätter oss alla arrangemang som innebär lägre löner och sämre villkor för nyanlända. Alla försök att använda flyktingmottagandet för att angripa arbetarklassens villkor och den gemensamma välfärden måste avvisas. Pengar för att finansiera flyktingmottagandet och integrationen ska ske genom höjd skatt på höga inkomster, förmögenheter, vinster och kapital.
Att som riksdagspartierna fokusera på språkkrav och vandel är kosmetika på komplexa globala problem. Grundfrågan i flyktingpolitiken står i att ingen ska behöva fly. Här ligger vår huvuduppgift, att bekämpa krigen och imperialismen samt att lämna EU.
