Den blomstertid nu kommer har precis sjungits i många skolor. Elever tar sommarlov efter en omtumlande vår i coronans fotspår.
Främst har gymnasieeleverna påverkats av tre månaders distansundervisning med ett passivt sittande framför en dator, utan möjlighet till den sociala samvaro som skolan erbjuder och som är en viktig del i vardagen för våra ungdomar. Varningsklockor börjar komma om ökad psykisk ohälsa hos eleverna.
Vidden av hälsoaspekten kommer bli känd först till hösten när de återkommer till skolan och har tillgång till elevhälsa. Frågan är om skolorna, kommunerna och samhället är rustade för detta?
En annan orsak till psykisk ohälsa hos landets elever är betygspressen. Många är de elever som oroar sig för vad som ska stå i betygskolumnerna. Många mår dåligt av den stora pressen och hetsen de utsätts för. Många är de elever som aldrig får en rimlig chans att uppnå de högt ställda formuleringarna i kunskapskraven och målformuleringarna.
Ett antal elever och föräldrar förstår inte ens vad det står i kunskapskraven, och än mindre vad som ska göras för att uppnå och uppvisa färdigheterna. Detsamma gäller i många fall även lärarna, som genomför en myndighetsutövning utifrån skrivningar som inte är begripliga ens för dem.
Betygssättningen sker till stora delar utifrån godtycklighet. En godtycklighet som i värsta fall baseras på skolkultur, förhoppningar, förväntningar och personliga relationer. De materiella förhållandena hos eleverna lyser igenom som en viktig faktor till vilka betyg de får. Bostadsort, huvudman och familjens bakgrund kan läsas ut från betygsstatistiken. Klassamhället framträder tydligt.
Betygen har trycks ned i åldrarna. Idag ges betyg från sexan och starka krafter driver på för ännu tidigare betyg. Regeringen och samarbetspartierna inom januariöverenskommelsen föreslår att fler skolor ska kunna sätta betyg från årskurs fyra. Något som Lärarnas Riksförbund är rädda ska leda till ökad skolsegregation.
För ett år sedan blev 30.554 sjätteklassare underkända i ett eller flera ämnen. Det motsvarar 26,1 procent av alla 12-åringar. Pojkar är överrepresenterade bland dem som är underkända i flera ämnen. Skillnaden är stor mellan kommunala skolor och friskolor. I kommunala skolor var 72,6 procent godkända medan 80,3 procent blev godkända i friskolor.
Mellanstadieelevernas betyg fyller egentligen ingen funktion. De skapar inget urval till kommande studier och har ingen betydelse för eleverna i vuxen ålder eller under resterande skoltid. I bästa fall fungerar de som underlag för att sätta in stödåtgärder, men det ska inte sättas in efter betygssättning utan under resans gång, för att hjälpa eleverna att nå godkända resultat.
Betyg fungerar här som en etikett på vilka som är duktiga och vilka som är mindre framgångsrika i skolan – eller vilka som är bra och vilka som är dåliga, som eleverna själva uttrycker det.
Större betydelse har slutbetygen från grundskolan, de som ges när eleverna slutar nian. Under hela högstadietiden får eleverna varje termin betyg satta utifrån de kunskapskrav som ska vara uppnådda när de slutar nian. En elev i sjuan får alltså efter sin första termin betyg utifrån vad denne ska kunna två och ett halvt år senare.
Hela detta betygssystem framstår som en gåta. Mer än en elev har tröstats av förtvivlade föräldrar som i många fall har en omöjlig uppgift att peppa barnen att kämpa vidare.
Var fjärde elev lämnar grundskolan utan godkänt betyg i ett, flera eller samtliga ämnen. Andelen elever som uppnådde godkänt betyg i alla ämnen förra läsåret var 75,5 procent.
De måste inte vara godkända i alla ämnen för att få läsa på gymnasiet. Våren 2019 var 84,3 procent av eleverna behöriga till något av gymnasieskolans nationella program. Drygt 17.600 elever saknade behörighet. Det är stor skillnad på behörighet om elevernas föräldrar har gymnasieutbildning eller om de också genomgått högre studier, 75,7 procent respektive 92,8 procent.
De vars föräldrar enbart har grundskoleutbildning har det extra svårt i skolan. Endast 48 procent var behöriga, en siffra som sjunkit drastiskt de senaste 15 åren.
Betygshetsen kan även avläsas i Pisarapporten. Den rapport som under 2000-talet visat dramatiska försämringar i svenska skolelevers kunskaper. Vilket kan synas konstigt eftersom betygssnitten under samma period har ökat. Den senaste Pisarapporten visade på ett trendbrott för svensk del. Efter flera år av minskade kunskaper i matematik, engelska och svenska pekade nu kurvorna uppåt.
Regeringen med utbildningsminister Anna Ekström tog åt sig äran. Men frågan är om statistiken är tillförlitlig, om kunskapsnivån verkligen har förbättras? Dels var bortfallet bland de elever som testades högst i världen för svensk del, och dels visade Expressen häromveckan att de uttagna skolorna tolkat reglerna för vilka som kan undantas från resultaten minst sagt godtyckligt.
Svensk skola behöver befrias från det borgerliga sorteringstänkandet, som utmärks av uppdelning, disciplin, orimliga krav och sållning. Svagare och mer resurskrävande elever ska sorteras bort för att inte konkurrera om platserna till högre utbildning.
Elever på yrkesprogram har svårare att skola om sig och bli behöriga till högre studier. Sorteringsinstrumentet heter betyg. Vi borde ställa oss frågan varför det ska finnas betyg. Vilken funktion mer än sortering och en stämpel på vem som duger och vem som inte duger fyller de?
En bättre skola vore en skola utan betyg. Där man möter varje elev på dennes nivå och där resurser tillsätts utifrån elevens behov, inte utifrån kommuners budgetprioriteringar eller friskolekoncerners vinstkrav. Vi vill se en statlig enhetsskola där det fria skolvalet och friskolesystemet är avskaffat. Vår vision är en skola där alla uppnår den kunskap man behöver för att klara sig på ett självständigt sätt i livet.
Vi vill sätta ett klassiskt humanistiskt bildningsideal i centrum, tillsammans med den bildning som gör oss förmögna att ta den fulla makten över arbetet och samhället. Ett steg på vägen för att uppfylla denna vision är att avskaffa de orättvisa betygssystemen.
Jan-Åke Karlsson
Partistyrelsen
