Miljöpartiet har haft kongress – i Örebro, där partiet bildades för 38 år sedan. På hemsidan lockade partiet med en artikel om partiets toppkandidater i EU-valet, Alice Bah Kuhnke och Pär Holmgren. Ett klick och upp kommer rutan – Sidan finns inte! Lite symptomatiskt kan tyckas.
Det var snubblande nära att Miljöpartiet försvann ut i kylan efter valet i september ifjol. Men partiet räddades kvar med fyra tiondelars marginal. Fick 4,41 procent och 285.000 röster.
Allt tack vare det stora stödet i två Stockholmsområden – på Södermalm och i Enskede. Det var där – lite hårdraget – de 25.000 extrarösterna fanns som krävdes för att vara kvar i riksdagen.
Men trots katastrofvalet så kunde Miljöpartiet till slut plocka åt sig fem ministerposter.
Det är så den västerländska representativa demokratin fungerar. När folket gjort sin ”demokratiska” plikt, då tar politikerfrälset vid. Kohandlar och fixar och donar som de vill.
Det går också att visa partiets brist på stöd så här: Av de 28 valdistrikt som finns i Sverige nådde partiet över fyra procent i fjuttiga nio stycken. I nitton valdistrikt fick alltså partiet inte ens fyra procent av rösterna.
Vidare har partiet ingen riksdagsledamot som kommer från norr om Uppsala, och i en tredjedel av Sveriges 290 kommuner finns ingen miljöpartist i fullmäktige. Väljarstödet och partiets bas är med andra ord extremt komprimerad geografiskt.
Men även klassmässigt. Skall man kort beskriva Miljöpartiets genomsnittliga väljare och sympatisör blir det så här: Högutbildad tjänsteman med god ekonomi, anställd i offentlig sektor. Bor i vissa stadsdelar i storstäder, särskilt Stockholm, Göteborg och Malmö. Majoriteten är kvinnor och åldern under 35 år.
I valanalysen efter katastrofvalet framkom direkt häpnadsväckande resultat: En enda procent av väljarkåren tyckte att partiet förstår hur ”vanligt” folk har det. Siffran bland partiets egna väljare var ynka tio procent.
En kort sammanfattning: Partiet har noll koll på hur svenska folket lever och har det i vardagen.
Men det skall bli ändring på det. Partiet har hittat lösningen!
”Det Greta Thunberg gjort är fantastiskt, nu har partiet möjlighet att fånga upp de känslorna”, slår partiet fast, övertygade om att kunna nyttja folks oro för klimatförändringarna.
Så nu haglar förslagen som skall få folk att förstå att Miljöpartiet visst förstår folks problem i vardagen. Några talande exempel:
• Flygskatt
• Extra flygskatt på långflyg
• Automatisk uppräkning av bensinskatten
• Ökad bensinskatt
• Nattåg till Europa
• Höghastighetståg
• 60.000 kronor i bonus på elbilar
• Höjning av koldioxidskatten för kraftvärmeanläggningar från 0 procent till 11 procent.
• Höjning av koldioxidskatten för fjärrvärmeanläggningar från 80 procent till 91 procent.
En som kommenterat partiets kongress är Birger Schlaug, en av partiets förgrundspersoner under många år. Han efterlyser bland mycket annat kritik av de 30 extra miljarder som ska gå till Försvarsmakten. ”Helt otroligt! Om inte kritik kommer ens från MP är vi illa ute.”
Han fortsätter: ”Trettio tusen miljoner! Och tystnad råder! När skolan går på knäna, när rättssystemet krackelerar, när sjukvård och omsorg behöver restaureras för att upprätthålla grunderna i vårt demokratiska samhälle… Det är ta mig fan helt otroligt!”
Istället valde Miljöpartiet på kongressen att aktualisera ett gammalt krav om att kommuner ska tillåtas införa en parkeringsskatt vid arbetsplatser och köpcenter. Nu ska alltså vanligt folk betala för en politik som ödelagt affärsverksamheten i många stadskärnor och istället gynnat stora köpcenter som bara kan nås med bil. Förslaget motiverades med att enbart i Stockholm skulle 110.000 personer kunna cykla istället för att ta bilen. Man tar sig för pannan.
Bland de mer pikanta analyserna av Miljöpartiets kongress står Dagens Industri för i en kartläggning av de motioner som behandlades:
”Verbformen ’förbjud’ får 465 träffar. Avsnittet om utbildning handlar inte om vad som händer i klassrummet. Hedersförtryck nämns en enda gång.”
Avslutningsvis så den obligatoriska floskeln. Den levererades av språkrör Isabella Lövin när hon avtackade avgående Gustav Fridolin:
”Få har gett så mycket till demokratin som du har – tack!”
Det extrema medelklasspartiet har problem – med både ”vanligt folk” och sig själva.
