Missnöjet med skenande bränslepriser kan bli droppen som får bägaren att svämma över, även i Sverige. Priset på bensin och diesel närmar sig 18 kronor litern. Det är ohållbart för många som är beroende av bilen för att leva och arbeta. På kort tid har Facebook-gruppen Bensinupproret 2.0 vuxit till Sveriges största. I skrivande stund har gruppen 480.000 medlemmar. Samtidigt har intresset för den kände kommunisten, ”bankslaktaren” Karl Gustav Nilssons, nya video exploderat. Filmklippet där han lyfter landsbygdsbefolkningens problem har nu över 1,3 miljoner visningar.
Indragna busslinjer, nedlagda skolor, stängda affärer, uteblivna och skrotade satsningar som slaktar vård, omsorg och jobbtillfällen tvingar folk att hantera långa avstånd och arbetsdagar. Samtidigt är kommunalskatterna som högst i många landsbygdskommuner. Trots högst skatt och sämst service är många kommuner konkursmässiga, sedan staten flytt sitt ansvar för stigande kostnader.
Det är det berättigade missnöjet med dessa skriande orättvisor som nu flammar upp. Att höjda bränslepriser blev en viktig faktor är inte förvånande. Över 60 procent av drivmedelspriset är skatter. Som alla indirekta och platta skatter slår dessa hårdast mot de med låga inkomster. Numera används klimatoron flitigt som motiv för att straffa de som är beroende av bilen. Det var enligt regeringen skälet till höjningen i år, liksom till beslutet om automatiska skattehöjningar på drivmedel varje år.
Tesen kanske funkar som moralisk själavård åt eliten i storstäderna. Men i verkligheten har skattehöjningar aldrig minskat bilåkandet. De flesta som åker bil gör det för att de måste. Forskning visar också att de som bor utanför stadskärnorna i satellitförorter och kranskommuner drabbas nästan lika hårt av politiken som de som bor i direkt glesbygd. Det handlar inte om klimatpolitik utan om skatteutplundring som slår stenhårt mot arbetarklassen och andra fattiga människor i landet.
Samtidigt subventionerar staten elbilar som vanligt folk knappast har råd med och sänker skatten för som de tjänar över 67.000 kronor i månaden. Det finns vinnare och det finns förlorare på den nyliberala politiken. Och vinnarna anser uppenbart att förlorarna förtjänar förlusten.
På Aftonbladet skrattar man åt oss. I en hånfull krönika skrev Malin Wollin att hon väljer ”att skratta när 115.000 män rasar mot bensinpriset.” (AB 8/5). Då var antalet personer bakom Bensinupproret 2.0 just 115 00, enligt henne.
Men var det bara karlar? En snabb koll i kommentatorsfältet visar att det naturligtvis inte är så. Här finns många kvinnor. En del ensamstående som dagligen kämpar med tidsbrist och ekonomi och som drabbas hårt av höjda bränslepriser. Nu hånas de av en självgod skribent som tror på karikatyren av arbetarbefolkningen på landsbygden.
Wollin fnyser åt deras problem och konstaterar att ”det är inte någon mänsklig rättighet att leva på landet”. Nej, det är det kanske inte. Men det är en nödvändighet. Någon måste jobba i skogsbruk, jordbruk, gruvor, kraftverk och industrier för att landet ska fungera. Ja, till och med för att Stockholms innerstad ska göra det.
Klassföraktet hos Aftonbladets krönikör lyser igenom också hos finansmarknadsministern Per Bolund från Miljöpartiet. När han besökte SVT Agenda i söndags gav han de som protesterade mot skenande bensin- och dieselpriser rådet att köpa elbilar. Bolunds råd var att människor runt om i Sverige överger fossilbränslen, eller åker kollektivt.
Men skratt, förlöjliganden och verklighetsfrämmande förslag lär inte dämpa vreden. Snarare tvärtom. Idag har Centerpartiets gamla paroll att ”Hela landet skall leva” blivit nästan utopisk. Hela det politiska spektret medverkar till en politik som utarmar landsbygd och förorter medan storstadskärnorna och den urbana medel- och överklassen gynnas.
Det är i det sammanhanget folk reagerar så kraftigt mot höjda skatter och priser på drivmedel. Det är protester från människor som ständigt får se sig förbisedda i dagens samhälle. Precis som i Frankrike och för de gula västarna, är detta kanske startskottet för stora sociala protester också i Sverige.
Även om höjda bränsleskatter var den utlösande faktorn samlas rörelsen i Frankrike idag bakom ett omfattande program mot Macron och nyliberalism. De kräver progressiva skatter, noll hemlöshet, utbyggd kollektivtrafik, höjda reallöner, rättvist pensionssystem och höjda pensioner, förbud mot privatisering av samhällets egendom, sänkta hyror, trygga anställningar och slut på åtstramningspolitiken.
Bland kraven finns också mycket annat som vi i Sverige kan se som angelägna och viktiga krav. Att bara tro på en repris är naturligtvis ingen idé. En rörelse i vårt land kommer att hitta sina egna former. Men det jäser under ytan och det är inte förvånande. Snarare är det märkligt att det inte har exploderat än.
Nu kallar Karl Gustav Nilsson från sin egen sida, En vanlig hederlig svensk arbetare, till en manifestation på nationaldagen. Den ska samlas under namnet ”För hela Sverige”. Förhoppningsvis kan det förena bensin- pensions- kommun- och landsbygdsuppror till en politisk kraft i vårt land. Vi ses på Mynttorget i Stockholm den 6 juni.
