För några veckor sedan gick Irene Svenonius, moderat finanslandstingsråd i Stockholms läns landsting, ut och protesterade mot att skattebetalarna i Stockholm har blivit Sveriges bankomat.
Detta är samma Irene Svenonius som bär ett huvudansvar för haveriet med Nya Karolinska sjukhuset. Sjukhusprojektet skulle kosta 14 miljarder kronor. Nu är notan uppe på mellan 25 och 30 miljarder och när avtalet går ut 2040 kommer kostnaden att ha stigit till 62 miljarder. Pengar som till stor del hamnar hos brittiska riskkapitalister.
Är det mot att skattebetalarna i Stockholm förvandlats till en bankomat åt brittiska riskkapitalister som Svenonius protesterar?
Är det ett infall av självkritik?
Nej. Det Svenonius protesterar mot är den utredning om förändrad utjämningsskatt mellan landets kommuner och landsting som förra regeringen beställde. Utredningen föreslår att Stockholms läns landsting ska betala ytterligare 1,6 miljarder i kostnadsutjämning. Det är att betala för att det ska finnas fungerande skolor, vägar, vårdinrättningar i hela landet som får Svenonius att se rött, eller kanske snarare blått.
Det kommunala skatteutjämningssystemet är ett system för att råda bot på de värsta obalanserna mellan rika och fattiga kommuner. Det handlar om kommuner som Jokkmokk och Kramfors och hundratals andra kommuner som tappar befolkning, när unga vuxna efter gymnasiet flyttar till storstadsregioner, inte minst Storstockholm.
De 40 000 nya invånare som flyttar till Stockholm varje år har som regel gått i förskolor, grundskolor och gymnasium. När den färdigutbildade eleven sedan drar till Svenonius Stockholm där jobben finns och börjar tjäna pengar och betala skatt är det varken Jokkmokk eller Kramfors som får del av dessa skattepengar.
Istället kan Svenonius Stockholm plocka russinen ur kakan, medan kommuner ute i landet står där med en sned befolkningsstruktur med relativt många äldre och få yrkesverksamma.
Det kommunala skatteutjämningssystemet har länge stått på Stockholmsmoderaternas och Stockholms handelskammares dödslista. Svenonius & Co ser gärna att glesbygden förser dem med utbildad och anställningsbar arbetskraft, men vill inte för något i världen att deras egna kraftigt sänkta skatter skall fördelas ut i landet.
Annorlunda är det med andra former av skatteomfördelning. Svenonius & Co försvarar med näbbar och klor den skattesubventionerade hemhjälpen åt över- och medelklassen. En klassorättvis omfördelning från Dals-Ed, Sorsele, Strömsund och Vilhelmina – några av de kommuner där minst andel använder sig av skattesubventionerad hemhjälp – till Svenonius vänner i Danderyd, Lidingö, Täby, Nacka och Vaxholm som ligger i topp.
Men det som verkligen får en att ifrågasätta tankeförmågan hos en makthavare som Svenonius är att hon faktiskt verkar tro att värdena i ett samhälle skapas på bolagskontoren och på börsen. Som hennes partikollega, den förre moderate partistrategen Per Schlingmann, hävdar i sin bok Urban Express, ”Vår tids arena för värdeskapande är ett urbant cocktailparty”. Runt om i landet förfaller välfärd och samhällsservice mitt i det hav av rikedom som kommer ur skog, malm, vattenkraft och industrier.
Svenonius och Schlingmann framstår allt mer som vår tids Marie Antoinette som enligt myten tyckte att de fattiga borde äta bakelser om det saknas bröd. Vi vet alla hur det gick för Marie Antoinette.
