Därmed backar SD från sitt löfte att stödja Vänsterpartiets vilandeförklaring som i varje fall för ett tag skulle skjuta upp beslutet om värdlandsavtalet som enligt Jan Björklund i gårdagens Aktuellt är ett självklart steg närmare ett Natomedlemskap.
Vilandeförklaring är visserligen ett halmstrå, det mesta talar för att det i praktiken bara skulle skjuta upp riksdagsbeslutet två veckor. Men det är trots allt en politisk markering, ett sätt för de som värnar alliansfrihet och fred att sätta käppar i hjulet på Washingtons, Bryssels och Stockholms arbete för att ansluta vårt land till Nato.
Åkesson motiverar sin kursändring med att han vill ta ansvar och inte ställa till rabalder. Det är rent hyckleri! Kom ihåg när den sjukskrivne Åkesson sms:ade ”Give ’en hell” till SD:s ledning vilket skapade regeringskris och närapå nyval.
Det finns inget fel i demonstrationspolitik, att ställa till rabalder för att få upp viktiga frågor på den politiska dagordningen. Frågan är inte hur det görs utan om vad det görs.
För Åkesson & Co är det bevisligen möjligt att bedriva demonstrationspolitik för att förhindra att de människor som flyr från USA:s och Natos krig att ges skydd i Sverige, men inte när det gäller att gå emot att Sverige dras ännu närmare den USA-ledda krigsallians som bär ansvar för att driva folk på flykt.
Åkessons nyväckta ”ansvarstagande” är resultatet av alla de uppfostringskurser som SD-ledningen har gått hos näringslivet det gångna året. Nu ska Åkesson bevisa sig regeringsfäig inför Anna Kindberg Batra och då kan inte en fråga som alliansfrihet få stå i vägen.
Jimmie Åkesson började sin politiska bana som moderat och hans politiska mål har hela tiden varit att få regera tillsammans med lönesänkarpartiet Moderaterna som är det parti i Sverige som alltid haft de tätaste kontakterna med Vita Huset och Pentagon.
Än en gång visar Jimme Åkesson & Co vad de egentligen vill är att slicka uppåt och sparka nedåt, att hetsa mot de som flyr krigen men lägga sig platt för de som startar krigen.
