Krigspropagandans sluttande plan blir allt brantare, och Expressens ledarsida gör så gott den kan för att vi alla ska falla ner i den liberala åsiktsdiktaturen. Nu hävdar ledarredaktionen (12/6) på fullaste allvar att delar av motståndsrörelsen mot det nya handelsavtalet TTIP är betalda av Putin. Ja, de skriver faktiskt så, och avslutar artikeln med att alla som inte stödjer EU:s Rysslandspolitik är Putinlakejer. Det är ovanligt grovt, även för att komma från Expressens ledarsida.
Den växande motståndskampen mot TTIP är brokig, och olika organisationer har olika infallsvinklar, men att någon skulle vara betald av Putin är ett påstående som inte går att ta på allvar. Vad som däremot är allvarligt är just handelsavtalet TTIP, på svenska uttytt Transatlantiskt partnerskap för handel och investeringar.
TTIP marknadsförs från dess anhängare som ett frihandelsavtal för att underlätta utbytet över Atlanten, men det är bedrägligt. De tullar mellan EU och USA som ännu finns kvar är mycket låga.
Det handlar istället om ytterligare avregleringar, och kanske framförallt en stor förstärkning av det som kallas ISDS (Investor-State Dispute Settlement). Det innebär ett investeringsskydd i handelsavtalet som ska garantera transnationella företags vinster om de påverkas negativt av ett lands lagar – till exempel lagar och regler som på något sätt ger arbetare rättigheter.
Tvister mellan företag och stater ska avgöras av en internationell domstol utan offentligt insyn. Investeringsskyddet utgör alltså en juridisk gräddfil för transnationella storföretag
Avtalet är ytterst ett sätt för axeln USA-EU att stärka sina positioner gentemot de framväxande kapitalistiska ekonomierna i öster, Kina, Ryssland och Indien, utan att ta vägen via WTO där utvecklingsländerna har för mycket att säga till om. TTIP är av stor strategisk vikt för USA-imperialismen där det går att se en skiftning i fokus, bort från Mellanöstern och mot Sydostasien.
Samtidigt som förhandlingarna om TTIP pågår försöker USA driva igenom ett liknande avtal i Asien, TTP, där bland annat Japan och Sydkorea ingår – men inte Kina och Indien. Det nya handelsavtalet ska sätta en mall och standard för kommande förhandlingar och avtal med framförallt Kina, i syfte att bryta upp landets jättemarknad där den kinesiska staten fortfarande äger en stor majoritet av de inhemska storföretagen.
Det handlar också om att USA:s storföretag behöver nya marknader för investeringar och vinster, och blickar hungrigt på Europas relativt stora tjänste- och välfärdssektor. EU-kommissionen har klädsamt hävdat att den offentliga sektorn ska hållas utanför avtalet, men i USA är ett av de bärande argumenten i debatten om TTIP just att det kommer öppna upp tjänstemarknaden på andra sidan Atlanten. Det är inte för inte som TTIP har beskrivits som ett ekonomiskt Nato.
Sverige har, under ledning av den tidigare högerregeringen, haft en pådrivande roll i EU för TTIP-avtalet, men inte bara allianspartierna är positiva. Tillsammans med Saco och TCO deklarade LO i början av året att de är för TTIP, precis som Stefan Löfven och den nuvarande regeringen.
Det som är bra för storföretagen är bra för Sverige är den välkända S-logiken.
De svenska facken är alltså mycket mer positiva till det transatlantiska handelsavtalet än flera amerikanska och delar av fackföreningarna i Europa. Motståndet mot TTIP från exempelvis tyska facket DGB:s och amerikanska AFL-CIO kvarstår, även efter att EU-kommissionen försökt mildra kritiken med en del kosmetiska förändringsförslag av investeringsskyddet ISDS.
Även Stefan Löfven och LO har uttryckt försiktig kritik mot ISDS, och sätter sitt hopp till att handelskommissionär Cecilia Malmström sagt ”att det går att hitta en lösning”. Samma Malmström som hotat med att avgå om inte ISDS-mekanismen finns med i TTIP-avtalet. Den ivriga TTIP-anhängaren, näringsminister Mikael Damberg, har i alla fall utåt också varit skeptisk till investeringsskyddet, men när han för en knapp månad sedan ihop med Företagarnas vd Günther Mårder talade sig varm för TTIP fanns inte ett ord om ISDS-klausulen med (SVD 28 maj).
Till skillnad från Expressens ledarsida ser vi inte konspirationer överallt och tror inte att LO och Socialdemokratin är sponsrad av CIA och Obama, men funktionen av deras ställningstagande blir att gå västimperialismens ärenden. De är förblindade av den socialdemokratiska synen att det som är bra för storföretagen är bra för landets arbetare.
TTIP är tvärtom arbetarfientligt, och kommer stärka kapitalets position på bekostnad av anställningstrygghet och sociala rättigheter. Det finns ett gryende motstånd mot handelsavtalet ute i Europa, där stora demonstrationer och protester har gett avtryck. Att omröstningen i EU-parlamentet om deras resolution i frågan fick skjutas upp efter stor oenighet i framförallt den socialdemokratiska gruppen är ett exempel på detta.
Manifestationerna mot TTIP ute i Europa och i USA borde få sina efterföljare även här i Sverige, och framförallt behöver det höras protester från arbetsplatserna mot att fackföreningarnas ledning går storföretagens ärenden.
