När Ryssland den 9 maj firade freden utmålades det som en krigsuppvisning i svensk media. Den absurda rapporteringen är dessvärre inget undantag. Propagandabilden är entonigt svart. Vad än Ryssland gör så är det aggressivt, medan allt det snälla Sverige tar sig för är passiv säkerhetspolitik.
Det verkar som att det krävs att man är journalist och anställd av de stora svenska mediaföretagen eller riksdagsledamot för att inte inse att Sverige spelar ett farligt spel för att öka de militära spänningarna i Östersjöområdet. Detta faktum erkänns i varje fall av det CIA-knutna Stratforinstitutet som i förra veckan rapporterade att Sverige tillhör ett av de mest aktivistiska länderna.
Maj månad 2015 ser ut att bli en mörk månad i den svenska neutralitetens historia då svenskt territorium förvandlas till ett uppmarschområde för krigsalliansen Nato. Det började med att Natobåtar anlade i Göteborg på arbetarklassens högtidsdag och avslutas med krigsövningen Arctic Challenge Exercise i Norrbotten. Däremellan är krigsaktivismen satt på stand by.
Istället för att delta vid fredsfirandet i Moskva åkte Margot Wallström till Moldavien. Resan genomfördes tillsammans med utrikesministern från Litauen, ett land som beslutat att fördubbla antalet yrkessoldater de kommande fem åren.
Moldavienbesöket är ett steg i skapandet av en USA-backad stridslinje från Östersjön ner till Svarta havet. Från de baltiska staterna över Polen, Ukraina och ner genom östra Europa till Natolandet Turkiet och ända bort till Georgien ska stridslinjen sträcka sig.
Sverige spelar en aktiv roll i detta och agerar på direkt order från Washington. Det är förklaringen till att Carl Bildt har fångats med sina fingrar i såväl ukrainska som georgiska syltburkar med korruptionsskandaler och vänskapsrelationer med fascister som följd.
Wallströms prat om en feministisk utrikespolitik framstår allt mer som ett glättigt omslagspapper att förpacka den proimperialistiska utrikespolitiken i. När det gäller att öka spänningarna i Östersjöområdet och östra Europa finns ingen skillnad mellan Margot Wallström och Carl Bildt.
Krigshetsen från svensk överhet – politiker, militärer och media – är absurd, men fyller sin funktion genom sin öronbedövande ensidighet. Låt oss därför se på fakta. USA har 1000 militärbaser runt om i världen. Ryssland har en handfull. Natoländernas sammanlagda militärbudget är på över 1000 miljarder dollar per år. Rysslands är på 86 miljarder. Eller varför inte jämföra med Sverige. Rysslands militärutgifter är 403 dollar per invånare, vilket ska jämföras med Sveriges 657 dollar per invånare. Och detta redan innan den nya miljardrullningen till den svenska militarismen har satt i gång.
I över 20 års tid har USA och dess förlängda arm Nato målmedvetet och successivt byggt upp baser runt hela Rysslands gräns. Maj 2015 är ett led i denna omringning och Sverige spelar villigt och aktivt med i detta högriskspel.
Ryssland är en militär stormakt med kärnvapen och ett kapitalistiskt land med sina ekonomiska och säkerhetspolitiska intressen att bevaka. Hittills har Ryssland oftast agerat som en fredsbevarande kraft i världspolitiken i förhållande till USA. Men det är ett faktum att även Ryssland rustar upp och den ryska borgerligheten har visat att den är beredd att ta till militära medel för att bevaka sina intressen även i förhållande till andra länder.
För Natolobbyn, krigshetsarna och snart sagt hela det svenska etablissemanget blir detta ett argument för att Sverige ska knytas ännu närmare USA och Nato och upplåta vårt land som uppmarschområde och övningsfält. Det är ett förvrängt sätt att argumentera som endast leder till ökad krigsfara. Den stora faran för Sverige är inte Putin, utan den svenska osäkerhetspolitik som håller på att avskaffa de sista resterna av den freds- och neutralitetspolitik som har hållit Sverige utanför stormaktskrig i över 200 år.
På många håll runt om i Sverige samlas människor och organiserar sig för fred och neutralitet. Både mot militärövningen i Norrbotten och i olika nätverk mot Nato och krigshetsen. Det är bra och hoppingivande. Fredens tanke lever och hoppet finns hos människor som går samman. Kommunistiska Partiet är för största möjliga bredd i försvaret av freden och neutraliteten.
Den stora uppgiften är att förhindra att Sveriges riksdag godkänner det värdlandsavtal som den ubåtsjagande och tidigare utbrände överbefälhavaren Sverker Göransson undertecknade vid Natos toppmöte i september förra året.
I samma stund som Sveriges riksdag godkänner värdlandsavtalet förlorar vårt land sin suveränitet. Då ger den svenska riksdagen Nato obegränsad tillgång till svenskt territorium. Dessutom finns det inget i avtalet som förhindrar att kärnvapen placeras på svenskt territorium.
Avtalet innebär även att Natos soldater ställs över svensk lag. Varken soldater eller personal kommer att kunna åtalas för brott de begår i Sverige. Erfarenheterna från andra delar av världen förskräcker. Natosoldater har kommit undan med misshandel, våldtäkter och mord på medborgarna i de länder de har fritt tillträde till.
Våren 2016 landar värdlandsavtalet på riksdagens bord för godkännande. Det ger alla fredsvänner, antiimperialister och antimilitarister ett år på oss att samlas och med bredd och kraft göra allt vi kan för att slå tillbaka vansinnet och rädda det som räddas kan av svensk neutralitet.
