I recensionerna av söndagens tv-utfrågning av Stefan Löfven görs sak av utfrågaren Anna Hedenmos lätt hånfulla skratt. Det må vara hur det vill med hånet, men i grunden var Hedenmo bara patetisk. Hon försökte sätta dit Löfven med ettriga frågor i regeringsfrågan, inlånade från Reinfeldt & Co. Det gick inte så bra. Med en bulldoggs envishet svarade Löfven som han alltid gör, fattas bara annat. Sossarna har bestämt sig för att inte bilda regeringskoalition före valet, vilket ingen förment skjutjärnsjournalistik kan ändra på.
Det är detta som gör Hedenmo patetisk. Det som hon själv uppenbart uppfattar som en journalistisk succé – ”titta på honom, han kan inte svara” – är i verkligheten ett journalistiskt magplask.
För det är alls inte så att Löfven är svarslös. Tvärtom. Ur arbetarsynpunkt ger han ett mycket upplysande svar. Valet avgör; beroende på hur det går i valet kan jag tänka mig att regera med vem som helst, förutom med SD. Jag föredrar rentav en blocköverskridande regering, det vill säga en regering som stöds av något eller några av de nuvarande regeringspartierna.
Inför själva valfinishen hör det till sakens natur att en blocköverskridande regeringskoalition avvisas av tilltänkta partners. Inför valet håller alliansen ihop.
Men förlorar Reinfeldt & Co regeringsmakten, så går raskt alliansen upp i atomer och de blir räfst och rättarting i de ingående partierna. Partiledare väljer eller tvingas att avgå och nya krafter söker nya möjligheter att hänga sig kvar vid maktens taburetter.
Också regeringstjänstemän vill behålla sina jobb.
Det finns ingen anledning att spekulera kring en sådan situation, den ger sig och kan bli nog så spännande. Men om Löfvens besked behöver ingen spekulera. Han och S sätter sig mer än gärna i en regering ihop med något eller några av de borgerliga partierna.
Också i övrigt gav Löfven klara besked. Han och S tänker inte riva upp högerns skattesänkningar, sossarna ser inga problem med kapitalistisk profitproduktion i välfärden, kärnkraften skall vara kvar under överskådlig tid, miljardrullningen till vapenindustrin skall fortsätta. Hade det inte varit för att Löfven bevisligen satt framför tv-kamerorna hade det lika gärna kunnat vara en borgerlig partiledare i intervjustolen.
Detta ger årets val i ett nötskal. Alla med hjärtat till vänster vill naturligtvis bli av med Reinfeldt och hans skräckkabinett. Men politiken består oavsett vem som tar säte i Rosenbad efter valet.
