I universum finns så kallade svarta hål, det är områden med så stark koncentration av massa att allt uppslukas, materia eller ljus som kommer innanför det svarta hålets händelsehorisont förblir där och kan aldrig komma ut igen. Ett liknande fenomen har uppstått inom den privata välfärdsmarknad som skapats i Sverige.
Svarta hål har skapats av en stark koncentration av kapital vilket leder till att miljarder av skattepengarna försvinner för att aldrig komma tillbaka, i varje fall kommer pengarna inte tillbaka till det svenska folket.
Tidningen Svenska Dagbladet har granskat hur de funktionshindrades behov har omvandlats till en guldkalv för ett fåtal storbolag. Den LSS-lag som garanterar vissa funktionshindrades rätt till stöd och service har istället blivit en laglig garant för vårdbolagens miljardvinster.
Kommunisterna har hela tiden varit kritiska till LSS. Givetvis är vi för att det offentliga ska ge stöd och service till funktionshindrade i så stor omfattning som dessa människor är i behov av. Vår kritik riktas mot att med LSS ålägger staten kommunerna att finansiera det hela, samtidigt som kommunerna sedan årtionden har satts på nyliberal sparkur.
En lag som skyddar funktionshindade människors rätt till stöd och service är bra, men den det är staten som beslutat om LSS och det är staten som ska betala. Värnandet om funktionshindrades behov får inte ställas i motsättning till andra behov som finns i kommunerna, vilket har blivit resultatet av LSS.
Än värre är det att de kommunala pengar som satsas på handikappomsorgen inte går till de med funktionshinder, utan via ett fåtal riskkapitalbolag hamnar skattepengarna som rena vinster i skatteparadis. Så visar SvD:s undersökning att 70 procent av landets fristående gruppbostäder ägs av anonyma holdingbolag skrivna i skatteparadis som Guersney, Jersey och Luxemburg. Det vackra talet om små entreprenörer och personalkooperativ som ska ge människor större valmöjligheter är inget annat än socker för att sälja in den nyliberala politiken hos opinionen.
Miljardvinsterna och de nolltaxerande riskkapitalisterna är upprörande, men inte förvånande. Det har hela tiden varit syftet med privatiseringspolitiken, att öppna upp den gemensamma välfärden för den kapitalistiska marknaden. Privatiseringspolitiken genomförs i storbolagens intresse, inte i folkets.
Därför har Kommunistiska Partiet hela tiden motsatt sig all privatisering av offentlig verksamhet. Allas lika rätt till skola, vård och omsorg kräver inte bara gemensam finansiering utan också gemensamt ägande och drift. När kapitalismen ges utrymme i det offentliga läggs grund för ojämlikhet. Då får mänskliga behov stå undan för det privata vinstintresset. Vinsterna är inte roten till det onda, de är det ofrånkomliga resultatet av en kapitalistisk marknad. Därför missar en kritik som stirrar sig blind på vinsterna målet.
I sitt tal i Almedalen ägnade Jonas Sjöstedt mycket tid åt välfärdsfrågorna. Huvudpoängen var kravet på vinstförbud i välfärden, men kontentan av talet blev en nyliberal anpassning i alla andra välfärdsfrågor.
Så ser Sjöstedt inga problem med det nyliberala upphandlingssystemet när det gäller till exempel byggandet av skolor, det är rent av ”naturligt att upphandla det bästa och billigaste”. Nyliberalism som något naturligt är en minst sagt kontroversiell ståndpunkt.
Jonas Sjöstedt bedyrar att han är positiv till privat ägande inom välfärden. Han omfamnar även den nyliberala valfrihet som handlar om de privata företagens frihet att plocka russinen ur kakan, sno åt sig de lönsammaste bitarna och lämna det kostsamma åt det allmänna för att här plågas under nyliberal anorexipolitik.
Taktiken är tydlig. Sjöstedt ska profilera sitt parti genom att lyfta en fråga och tona ner övriga delar som skulle kunna utgöra angreppspunkter från liberalt håll. Sjöstedt kallar säkert denna taktik smart och tydliggörande. Men i praktiken blir det opportunism och en anpassning till nyliberalismen.
Kravet på ett vinstförbud inom välfärden är tandlöst. Dels är det svåröversättligt till verkligheten då privata aktörer kommer att hitta miljoner sätt att smuggla undan sina vinster. Men framförallt innebär kravet att man nöjer sig med att angripa toppen på isberget.
Grundproblemet är marknadsanpassningen av välfärden. Att människors behov av skola, vård och omsorg förvandlas till varor på en kapitalistisk marknad, att handlas till lägsta möjliga pris, som vilka varor som helst.
För vår del är vi emot vinstmaximeringens system, som vi anser kortsiktigt, ineffektivt och alltmer destruktivt för både människa och miljö. Istället förordar vi gemensamt ägande och planmässig behovsproduktion i samhället som helhet.
