Nu har den självpåtagna glorian ändå hamnat lite på sned. Eftersom Samuelsson får behålla sin lön och sina förmåner och därtill förlänas titeln generaldirektör.
Samuelsson får lämna landshövdingeresidenset i Visby. Men bereds genast plats i regeringskansliets skyddade verkstad, i elakt tal kallad elefantkyrkogården, där hon i lugn och ro får ägna sig åt utredningsterapi fram till pension, i egen takt och utan krav på resultat. Som andra sparkade verkschefer och höga befattningshavare
i statlig tjänst.
Mats Odell tvår sina händer i det gällande regelverket. Men kommer
ändå inte undan den folkliga upprördheten, som frågar sig varför Odell och
hans regelverk gör skillnad på folk och folk. Var det inte just en sådan sortering som
fällde Samuelsson?
I denna situation tillgriper Mats Odell det mest klassiska av alla svenska politiker-knep: Han tillsätter en utredning. Med upp drag att se över reglerna för avsättning av statliga myndighetschefer. Lite långbänk skadar inte när det gäller att fila på det egna ryktet.
Det är en lika välkommen som senkommen utredning. Där vän av ordning förväntar sig ett snabbt resultat. För givetvis skall höga myndighets-chefer omfattas av samma regler som alla andra anställda.
Men varför är den oförvitlige Odell så begränsad i sitt utrednings-uppdrag? Nog för att det kan behövas en Lex Samuelsson, men det behövs också en Lex Odell. För sanningen är ju att Mats Odell efter avslutat ministeruppdrag kan framleva resten av sina dagar i högönsklig välmåga. Utan att lyfta så mycket som ett finger och utan att ens tvingas gå i regeringskansliets terapi, som Marianne Samuelsson. På grund av de undantagsregler som gäller för avsatta ministrar och politiker.
Se bara på Ulrica Messing. Som pensionerade sig själv vid 39 års ålder och som nu kan kvittera ut 49.567 kronor i månaden i statsrådspension. Eller se på Margot Wallström, som snart pladdrat färdigt i EU och som får 80.000 kr i månaden i pension vid 55 års ålder. Efter skatt. Utöver ett avgångsvederlag på 4,5 miljoner kronor. Åt dem som har skall varda givet!
Vi kan förstå att Mats Odell sneglar sniket på ministerprivilegierna. Vem är han att avstå det som politiker tillkommer. Enligt unisona beslut och god politisk sed.
Men vi vill ändå föreslå ett utvidgat utredningsuppdrag. Som inte bara ser över regelverket för avsatta myndighetschefer, utan också för avsatta politiker. För så är det. Om högeralliansen förlorar valet 2010, vilket vi innerligt hoppas, så blir Mats Odell och hans ministerkollegor avsatta. För att uppdragsgivaren, väljarna, förlorat förtroendet för dem.
Varför skall Mats Odell då ha den fallskärm han vill frånta Marianne
Samuelsson och andra avsatta myndighetschefer?
Får vår del anser vi att alla typer av fallskärmar bör förbjudas, såväl i det privata näringslivet som i politiken. Men det är särskilt viktigt i politiken. Politiker skall fullt ut omfattas av de regelsystem som de beslutar om för oss andra, som av det nya pensionssystemet. Får de sparken får de vackert pallra sig tillbaka till sina tidigare jobb eller till arbetsförmedlingen, i enlighet med de uppsägningsregler och pensionsvillkor som gäller på arbetsmarknaden. Allt annat är ett övergrepp mot allas omtalade likhet inför lagen.
För övrigt anser vi att politikerlönerna bör sänkas kraftigt. Det är kanske mycket begärt att det kapitalistiska Sverige skall införa socialismens princip – en genomsnittlig arbetarlön till förtroendevalda – men en genom-snittslön borde duga. Må vara ett de näriga hesiterar och lämnar politiken. Men låt gå för det. Politiker som kräver mer är ändå inte lämpade att fatta beslut som rör lågavlönade, arbetslösa, sjuka och fattigpensionärer.
Avslutningsvis har vi ett litet specialuppdrag till Mats Odell. Nog vore det lämpligt att också skärpa reglerna vad gäller ministrars privata affärs-intressen. Turerna kring Carl Bildts aktieinnehav i Lundin Oil och Vostok Nafta är bara alltför välkända och komprometterande, för Bildt själv och för Sverige. Det borde vara förbjudet att ha en utrikesminister med sådana affärsintressen. Men här kan Odell lämpligen börja med sig själv.
Kan det verkligen vara lämpligt att den högste ansvarige för AP-fonderna, finansmarknadsminister Mats Odell, gör privata affärer med dessa AP-fonder, som Mats Odell gjorde när han 2008 sålde familjeföretaget Bellstasund för 72 miljoner kronor?
Vi luktar jäv och korruption och egennytta, politikersynder som borde rendera omedelbart avsked på grått papper. Men trots anmälan till konstitutionsutskottet seglar Odell vidare som ingenting hänt. Här skulle det verkligen behövas en uppstramning av regelverket!
Vi hyser ingen sympati för Marianne Samuelssons bravader. Men vi ger inte ett vitten för Mats Odell i rollen som rättsskipare. Det är att göra bocken till trädgårdsmästare.
Anders Carlsson
ordförande, Kommunistiska Partiet
