Medan västvärldens rika länder jagar outbildade flyktingar från fattiga länder på haven så pågår intensiva rekryteringskampanjer av utbildad medicinpersonal från samma fattiga länder. ”Kriminellt” skriver tio läkare och forskare i medicintidskriften Lancet.
Tidigare publicerad i Proletären nr 25, 2008
En liknande diskussion förs i Danmark, där ordföranden i danska Det etiske Råd, Ole J Hartling, tar upp en liknande problematik när Danmark rekryterar indiska läkare.
”De utvecklade länderna plundrar de fattiga länderna på välutbildad arbetskraft. Fenomenet fick gavs 1963 namnet ”Brain drain”, hjärnflykt. Omvänt kallas det för Brain gain i västländernas ögon. Brain drain har ökat under flera år och nu fått oroande dimensioner. Man talar om västvärldens nykolonisering av Tredje världen”, skriver han i en debattartikel i Kristerligt Dagblad.
Rekryteringen av utbildade människor handlar om vetenskapsmän, ingenjörer och läkare. Omkring 55 procent av de läkare som utbildats på indiska, afrikanska och arabiska universitet får arbete i de rika västländerna. Detta sker samtidigt som outbildade fattiga från samma länder utlämnas till cyniska människo-smugglare för att riskera sina liv på haven för att få bättre utkomstmöjligheter. Tre fjärdedelar av de utbildade läkarna kommer till USA, Kanada och England.
I ett debattinlägg i brittiska medicintidskriften Lancets temanummer 23 februari om företeelsen kallas den västerländska rekryteringen av läkare från fattiga länder söder om Sahara för brott mot mänskligheten.
Exemplet Ghana
I debattartikeln påvisas exemplet Ghana. Mellan åren 1998 till 2002 förlorade Ghana motsvarande 430 miljoner svenska kronor på att utbildade läkare rekryterades till Storbritannien. Storbritannien å sin sida tjänade motsvarande 819 miljoner svenska kronor i minskade utbildningskostnader. År 2000 lämnade 500 sjuksköterskor Ghana, vilket är dubbelt så många som utbildades det året.
Utplundringen av Afrika på utbildade läkare sköts av en rad västerländska rekryteringsbolag som O´Grady Peyton International (USA och England) och Allied Health (Australien). Dessa bolag har etablerat permanenta kontor i Sydafrika medan bolag som Shoppers Drug Mart (Kanada) och Rite Aid anordnar ambulerande rekryteringsmöten.
Rekryteringsstrategierna består i annonsering i nationella tidningar och tidskrifter, sms-meddelanden till sjukvårdsanställda, riktade e-postmeddelanden, internetsidor samt rekryteringsaftnar. Anställningserbjudanden åtföljs av legal hjälp i samband med flytten, garanterade inkomster och flyttkostnader.
De upprörda brittiska forskarna bakom artikeln i Lancet konstaterar: ”Sjukskötare, apotekare och andra inom hälsovården har systematiskt rekryterats från en region som kämpar med gigantiska hälsoproblem som infektionssjukdomar och kronisk ohälsa för att nu inte nämna de speciella problem som är relaterade till HIV/AIDS.”
Det aktiva rekryterandet av hälsopersonal från Afrika kallas ett brott, rekryterandet leder till en förvärrad hälsosituation i en kontinent med gigantiska folkhälsoproblem.
Brottsligt
Forskarna hävdar att värvandet står i strid mot internationella lagar, samt att värvningen borde vara ett fall för Internationella Brottmålsdomstolen vad gäller framskapandet av allvarliga sociala problem.
”Den aktiva rekryteringen av hälsovårdspersonal från de afrikanska länderna är ett systematiskt och vittomfattande problem över hela Afrika och en anledning till skapandet av alarmerande sociala problem: praktiserandet skall därför betraktas som ett internationellt brott. Rekryterandet av hälsoarbetare från Afrika är ett utstuderat initiativ lett av rekryteringsbolag, men uppenbart sanktionerat av länder som bistår överföringen av personal, länder som Australien, Kanada, Saudiarabien, Storbritannien, förenade Arabemiraten och USA. Aktiv rekrytering är oetisk ur alla synvinklar och står i strid mot nationella policydokument och leder till ett förvärrat hälsoläge som undergräver rätten till hälsa enligt FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna och andra internationella förordningar samt otaliga uttalanden och bindande avtal som fördragen om barns rättigheter och fördraget om eliminerandet av alla former av diskriminering av kvinnor.”
Förvärras av WTO
I en ledare i samma tidskrift, föranledd av de tio debattörernas inlägg konstaterar tidskiften att problemet förvärras av att Världshandelsorganisationen WTO:s avtal rörande tjänstesektorn betraktar läkarvård som vilken handelsvara som helst, där länder kan konkurrera om hälsovård, inklusive rekryterandet av läkare. Det leder till djungelns lag där den starkare äter upp den svagare.
Det är inte bara den internationella överföringen av läkare till rika länder som vållar problem. Sjukvårdspersonal rekryteras till ekonomiskt starka områden och sektorer som privatkliniker, till storstäder, samt av internationella NGO:s som betalar mer än den nationella hälsovården.
– Så vad sker nu? frågar sig den danske debattören Ole Hartling i sin debattartikel i Kristerligt Folkblad. Knappast mycket, fortsätter han efter att ha konstaterat att det inte är de indiska läkarna som personer han vill åt.
– Rekryteringen ifrågasätts inte längre, debatten kommer att tystna. Danmark kan fortsatt ge u-landsbistånd. Vi kan fasthålla vår självbild av ideellt engagemang gentemot utvecklingsländerna och att det snart glöms att idealismen står i omvänd proportion gentemot våra egna behov.
Läkarbrist
Bristen på sjukvård är omfattande i Afrika söder om Sahara.
Det finns en läkare på 8.000 invånare.
Värst är det i Malawi med en läkare per 50.000 invånare.
Internt i afrikanska länder råder stora skillnader. Vissa landsbygdsområden i Sydafrika har fjorton gånger färre läkare än det nationella genomsnittet.
Storbritannien har å andra sidan 100 gånger fler läkare i förhållande till folkmängden än Malawi. Var tionde läkare som arbetar i Storbritannien kommer från Afrika.
Erik Andersson
internationell sekreterare, Kommunistiska Partiet
