Externa länkar
Skandalomsusade Northvolt utgör ett praktexempel på kapitalismens otjänlighet och på politikens abdikation från ansvar i en för samhället avgörande framtidsfråga.
Northvolts helägda dotterbolag Northvolt Ett Expansion, som ansvarar för utbyggnaden av batterifabriken i Skellefteå, har redan försatts i konkurs. Med sammanlagda skulder på två-tre miljarder kronor. I måndags lyckades moderbolaget Northvolt AB, ägt av Volkswagen, BMW och diverse riskkapitalister, skrapa ihop 287 miljoner kronor för att täcka uteblivna skatteinbetalningar.
Ett av de obehagligare alternativen var att styrelsens medlemmar skulle bli personligt ansvariga för denna skatteskuld, vilket naturligtvis inte går för sig i en kapitalistisk ekonomi. De som satts att förvalta ett skojarbolag som Northvolt AB ska givetvis inte behöva ta ansvar för sina svindlande affärer.
Skatteverket fick sina pengar, vilket är det minsta man kan begära. Kvar finns cirka tvåhundra fordringsägare, framför allt småföretagare i byggbranschen och diverse underleverantörer, som inte fått sina fakturor betalade.
Och kvar var finns framför allt 1.600 anställda – i Skellefteå, Västerås och Stockholm – som nu förlorar sina jobb.
Vi tycker synd om småföretagarna. Fast bara lite. Har man gett sig in i den kapitalistiska leken får man den kapitalistiska leken tåla. Det viktiga här är att uppsägningarna på Northvolt är toppen på ett isberg. När de svindlande affärerna ska summeras handlar det i lägre led om dubbelt, kanske tredubbelt så många förlorade jobb. Arbetarklassen får som alltid ta den största smällen.
Northvolt grundades 2015 av Peter Carlsson, som ännu är vd för företaget. Carlsson hämtades direkt från Tesla. Huruvida skojarkungen Elon Musk hade ett finger med i detta spel vet vi inte, men anslaget var i vart fall storståtligt. Northvolt skulle befria Europa och Nordamerika från beroendet av den statsunderstödda kinesiska batteriindustrin, som i detta läge levererade bättre batterier till halva priset. Så kan profithungriga västkapitalister inte ha det.
I Sverige sköt staten till 600 miljoner kronor i rent stöd till Northvolts etablering och Riksgälden gick i borgen för 12,5 miljarder kronor i lån.
I andra länder var den fria konkurrensens riddare ännu mer generösa. I Tyskland fick Northvolt motsvarande 10 miljarder kronor i statsstöd och i Kanada 20 miljarder kronor. Lägg därtill att tjänstvilliga politiker i Skellefteå servat Northvolt med ambitiösa planer på nya bostäder och ny social infrastruktur och det verkliga samhällsstödet är mångdubbelt större.
I en global kapitalistisk ekonomi har snedvriden konkurrens uppenbarligen olika premisser.
Kommunistiska Partiet ser en grön omställning som en viktig och avgörande framtidsfråga. I denna omställning ingår en elektrifiering av fordonsflottan, där privatbilismen i ett glest befolkat land som Sverige är fortsatt behövd, framförallt på landsbygden. I städer förordar vi istället en utbyggd och gratis kollektivtrafik.
Elektrifiering kräver batterier. Här kan man diskutera om statsunderstödd inhemsk produktion verkligen är samhällsekonomiskt bättre än import av billiga kinesiska batterier, särskilt som en god del av komponenterna i den inhemska produktionen är importerade från Kina. Men låt oss lämna detta frågetecken därhän. Batterier behövs i såväl bilar som för lagring av el och givetvis är det bra med inhemsk produktion. Om den är hållbar.
Här hopar sig genast en rad andra frågetecken.
Det första gäller arbetarskyddet. Produktion av litiumbatterier inkluderar farliga kemikalier och kräver därför extraordinära åtgärder för att skydda de anställda på golvet. Frågan blir då om ett profitdrivet kapitalistisk företag, till delar ägt av riskkapitalister, är lämpat för en sådan produktion.
Vad gäller Northvolt är frågan med ett öronbedövande nej besvarad. I fabriken i Skellefteå har arbetarskyddet konsekvent negligerats, vilket enligt huvudskyddsombudet lett till 47 registrerade arbetsplatsolyckor sedan 2019. De oregistrerade olyckorna, som inkluderar anställdas plötsliga och oförklarliga död i hemmet, finns inte med i denna statistik.
Detta ger en gammal och bara alltför många gånger bekräftad sanning. Profitproduktion ger döda arbetare.
Det andra frågetecknet gäller samhällsintresset. Är det försvarbart att överlämna den för samhället nödvändiga gröna omställningen till profitdrivna kapitalistiska bolag? Northvolt har svarat med samma öronbedövande nej. Istället för att producera batterier har Northvolt producerat konkurs.
Nu ställs frågan om staten ska gå in och rädda Northvolts ägare från den hotande konkursen. Näringsminister Ebba Busch svarar nej, och för en gångs skull håller vi med detta notoriska högerspöke. Det är inte ägarna som ska räddas, utan produktionen, som är av samhällsekonomiskt intresse.
På ett principiellt plan förordar vi en expropriering av Northvolt. Den nödvändiga gröna omställningen kräver samhälleligt ägande och samhällelig planering. Ta helt sonika över konkursbolaget!
I ett kortare perspektiv är denna självklara ståndpunkt dessvärre inte självklar. Politikens drängar och pigor, i riksdagen samlade från höger till vänster, svär marknadskrafterna evig trohet. Ordet ”expropriering” finns inte längre kvar i det politiska etablissemangets ordbok.
Vi håller som sagt med Ebba Busch. Inte en skattekrona ska gå till att rädda Northvolts ägare. Låt skojarbolaget gå i konkurs! Men fabriken i Skellefteå står kvar och den bör definitivt drivas vidare. Under ansvarsfulla, samhälleliga former.
Här håller vi definitivt inte med det marknadsliberala spöket Ebba Busch. Staten bör köpa konkursboet, förslagsvis för maximibeloppet en krona. En expropriation på marknadsekonomisk svenska. Och därmed göra den gröna omställningen till den samhällsangelägenhet den är och bör vara.
