Arbetskraftsinvandringen ökar med SD och den borgerliga regeringen, slog Socialdemokraternas migrationspolitiske talesperson Anders Ygeman fast på en presskonferens häromveckan. Ygeman hänvisar till Migrationsverkets prognos på 100.000 ansökningar om arbetstillstånd i år, och nästan lika många nästa år.
Även om prognosen inte gäller beviljade arbetstillstånd så är en sak klar. Regeringens och SD:s tal om ett paradigmskifte inom migrationspolitiken tycks inte gälla arbetskraftsinvandringen.
Och vad gäller flyktinginvandringen har paradigmskiftet redan skett. Den har sedan ett antal år redan minskat till historiskt låga nivåer.
Förra året ökade visserligen antalet flyktingar på grund av kriget i Ukraina och EU:s massflyktsdirektiv – av de 56.622 flyktingar som beviljades uppehållstillstånd var hela 47.566 ukrainare, alltså runt 85 procent.
Men undantar man dessa var antalet som beviljades uppehållstillstånd 9.056 – det lägsta på 15 år. Även antalet anhöriga till asylsökanden som fått uppehållstillstånd är på historiskt låga nivåer – 2.604 personer förra året, vilket är den lägsta siffran sedan 1990.
Den låga nivån på flyktinginvandringen beror delvis på covidrestriktionernas hårdare gränskontroller de senaste åren, men också på den förra regeringens åtstramningar av asylinvandringen.
När regeringspartierna till exempel säger sig vilja skärpa asyllagstiftningen genom att fasa ut permanent uppehållstillstånd (PUT) så har det i praktiken redan skett. Förra året beviljades bara 21 asylsökande PUT, om man räknar bort kvotflyktingar.
Samtidigt är alltså arbetskraftsinvandringen fortsatt hög – och ökar. 2022 beviljades 41.396 personer (inklusive anhöriga) uppehållstillstånd av arbetsmarknadsskäl. Det är den näst högsta siffran någonsin i Sverige – bara 2019 var det något fler.
Migrationsverkets statistik ger dock inte hela bilden. Förra året var enligt Arbetsmiljöverket totalt 70.000 EU-medborgare, flest från Polen och Litauen, utstationerade i Sverige. En ökning med 70 procent på bara fem år.
Hur många som arbetskraftsinvandrar till Sverige totalt vet vi inte, då EU-medborgare inte behöver registrera sin uppehållsrätt. Däremot vet vi att det utöver den lagliga arbetskraftsinvandringen finns tiotusentals papperslösa migranter som arbetar i Sverige, inte sällan under slavliknande villkor. Också politikerna vet om det – men ser mellan fingrarna när migranter utnyttjas systematiskt.
Allt som allt rör det sig om hundratusentals arbetstillfällen som hade kunnat gå till några av de 330.000 arbetslösa i Sverige – eller till de nyanlända flyktingar som i de flesta fall inte vill annat än att börja jobba. Med en rejäl satsning på utbildning för arbetslösa och nyanlända skulle det också gynna integrationen.
OECD, som är en samarbetsorganisation för 38 av kapitalismens kärnländer, anser fortfarande att Sverige har de mest liberala reglerna för arbetskraftsinvandring av alla OECD-länder. Arbetskraftsinvandringen till Sverige begränsas varken av kvoter, krav på kvalifikationer eller höga krav på lönenivåer.
De extremliberala reglerna infördes 2008 av M, L, KD och C med stöd av MP. Arbetsmarknadsprövningen, som innebar att arbetskraftsinvandring bara var tillåtet i bristyrken, avskaffades. Istället fick arbetsköparna själva bedöma om det rådde brist.
De nya reglerna öppnade också upp för att asylsökande lättare kunde söka arbetstillstånd, så kallat spårbyte, och luckrade upp kraven på villkor, lön och anställningskontrakt.
Under åtta år i regeringsställning gjorde Socialdemokraterna i princip ingenting för att ändra på reglerna. Först inför valet gick man ut och krävde ett återinförande av arbetsmarknadsprövningen.
Sverigedemokraterna, som tidigare krävt arbetsmarknadsprövning, gjorde tvärtom. Som en del av överenskommelsen med de borgerliga partierna (och sannolikt efter påtryckningar från Svenskt Näringsliv) släppte SD kravet. Istället vill regeringen och SD, vilket senast framgick av ett utspel förra veckan, höja lönegolvet för arbetskraftsinvandrare från dagens 13.000 kronor till 26.000 kronor.
Även med den nivån skulle det fortsatt vara fritt fram för lönedumpning i en mängd sektorer, där genomsnittslönen ligger över 26.000. I praktiken behöver detta lönegolv dock inte betyda någonting. Många arbetsköpare betalar ut en lön på pappret, men tvingar sedan migrantarbetarna att betala tillbaka delar av lönen.
Svenska kapitalister kräver fortsatt stadig tillgång till billig utländsk arbetskraft, och regeringen levererar. Samtidigt kan man strama åt flyktinginvandringen för att blidka SD.
Delar av högern och borgarklassen har gjort en resa från att vara förespråkare av en individualistisk princip om fri invandring, till att omfamna Sverigedemokraternas flyktingfientliga politik. De nyliberala principerna har dock inte övergetts – bara modifierats.
Kommunistiska Partiet har alltid varit för en reglerad invandring. Varken svenska eller utländska arbetare tjänar på låglönekonkurrens, löne- och villkorsdumpning och förslumning.
Den som flyr undan krig och förföljelser ska ha möjlighet att söka asyl i Sverige, och varje persons asylskäl bör prövas individuellt, rättssäkert och skyndsamt. Det innebär samtidigt att den som får avslag måste avvisas.
Kommunisterna vill se ett stopp för all lönedumpande arbetskraftsinvandring. För det krävs att Sverige lämnar EU.
En arbetsmarknadsprövning, där facket ges avgörande inflytande, är helt nödvändig för att minska arbetskraftsinvandringen. Vidare måste svenska kollektivavtal, med lika löner och villkor för lika arbete, gälla i Sverige.
Som med alla arbetarkrav kräver det dock gemensam kamp. För det går knappast att lita på Ygeman och Socialdemokraterna.
