Relaterade artiklar
I måndags inleddes Aurora 23, den största krigsövningen i Sverige sedan 1990-talet. Sammanlagt 26.000 soldater från USA och tio andra Natoländer, samt Sverige, Österrike och Ukraina, kommer att förpesta framför allt Skåne och Gotland under 25 dagar.
Övningen är en giftig försmak av vad som snart kan bli verklighet i och med Natoanslutningen, att amerikanska och svenska soldater krigar mot Ryssland från svensk mark. En katastrofal utveckling för alla vanliga svenskar som inte sitter med stora aktieinnehav i vapenföretagen eller drömmer om att få strida för USA:s hotade världsherravälde.
I samband med övningen kommer också ett höjdarbesök från Washington, som inte heller skett sedan 1990-talet, när USA:s försvarsminister Lloyd Austin anländer till Stockholm för att träffa sin svenska motsvarighet Pål Jonson (M).
Senast det hände var när William Perry, som var försvarsminister i Bill Clintons regering, besökte Sveriges dåvarande dito 1996. En artikel i Dagens Nyheter om det mötet inleddes såhär:
”Den svenska militära alliansfriheten är viktig för Sverige och har en djup förankring hos det svenska folket. Det förklarade försvarsminister Thage G Peterson i samtal med sin amerikanska kollega William Perry på måndagen.”
En del har hänt sedan dess, kan vi bittert konstatera. När Lloyd Austin förärar Pål Jonson med sin närvaro är den viktigaste punkten på dagordningen istället att få in Sverige i USA:s krigsallians så fort som möjligt, vilket de båda ministrarna är lika angelägna om.
Vilket de för övrigt skulle varit även om Magdalena Andersson fått fortsätta som statsminister efter valet och Peter Hultqvist som försvarsminister. Thage G Peterson tillhör en i det närmaste utdöd art, en hederlig sossetopp som än idag fortfarande står upp för freden och alliansfriheten.
Peter Hultqvist har däremot gjort mycket av smutsgörat för att närma Sverige till Nato så mycket som det bara var möjligt utan att bli medlem – även om han själv påstår sig varit emot ett fullvärdigt medlemskap fram till exakt den 11 april klockan 8.15 förra året.
Den moderatledda regeringen, som fjäskar för Turkiets president Erdogan med nya terrorlagar och utlämningar av politiska flyktingar – och inte säger ett ljud om att Turkiets utrikesminister häromveckan jämförde Sverige med Nazityskland – vill gå till historien som den som förde Sverige in i Nato. Men de senaste månadernas direkt skamliga utrikespolitik från det blåbruna gänget har inte varit utslagsgivande för Sveriges formella inlemmande under USA:s krigsmaskin.
Med Hultqvist som försvarsminister och med Socialdemokraternas stöd ratificerades värdlandsavtalet med Nato 2016, och samma år skrev Hultqvist under ett bilateralt militärt avtal med USA:s dåvarande försvarsminister Ash Carter.
Den Natoprocess som bland annat Hultqvist påstår började för ganska exakt ett år sedan är i själva verket en mycket lång dags färd mot natt, som pågått åtminstone sedan Sverige gick med i Natos så kallade partnerskap för fred 1994.
Hultqvist är knappast heller den enda boven i dramat. För snart sex år sedan, i samband med Auroraövningen anno 2017, polisanmälde Kommunistiska Partiet överbefälhavare Micael Bydén och hans föregångare Sverker Göranson för högförräderi. Ett brott som den gör sig skyldig till som agerar för att riket ska ”läggas under främmande makt eller bringas i beroende av sådan makt”, samt den som med ”utländskt bistånd framkallar fara för att riket skall invecklas i krig eller andra fientligheter”.
Vad gäller både Bydén och Göranson är det uppenbart att de är skyldiga, och inget snack om var de har sina lojaliter. Båda arbetade före sina ÖB-poster som militärattachéer i Washington, och är viktiga länkar mellan den blomstrande svenska vapenindustrin och USA-imperialismen.
Medan Göranson gick vidare till ett välavlönat konsultjobb åt Wallenbergs Saab är Bydén numera en öppen Natomegafon, som bland annat uppmanat regeringen att inte komma med några förbehåll i samband med Natomedlemskapet, som att det inte ska finnas kärnvapen eller några utländska militärbaser i Sverige.
Han fick som han ville också. Riksdagen röstade inte för något kärnvapenförbehåll i omröstningen om medlemskapet, och Ulf Kristerssons regering har påbörjat förhandlingar om regelrätta amerikanska baser i Sverige likt i Norge – där USA:s militär uppbär immunitet från norsk lag. De förhandlingarna fortsätter nu med Lloyd Austin på plats på Muskö örlogsbas utanför Stockholm.
När Peter Hultqvist fick kommentera nyheten om baserna i januari var han bara positiv och betonade att den socialdemokratiska regeringen redan inlett samtalen med Washington.
– Det leder till en fördjupad och stabiliserad relation med USA. Vi har en bra relation redan nu, men det här stärker banden ytterligare, var Hultqvists kommentar till SVT.
Jo, det kanske man kan säga, om man tycker det är en bra relation där den ena parten dikterar villkoren och den andra lydigt viftar på svansen. Som när Donald Trumps försvarsminister skrev till Hultqvist och förklarade att det skulle vara skadligt för den goda relationen om Sverige ratificerade FN-konventionen om förbud mot kärnvapen.
Sex år senare är Sverige på väg in i kärnvapenalliansen Nato, och medborgarna förväntas lita på Kristersson ord om att varken USA eller Sveriges regering ser något behov av kärnvapen i Sverige – i fredstid.
När Lloyd Austin kommer till Stockholm är det bara en dryg vecka efter den uppmärksammade läckan från Pentagon, som bland annat ännu en gång visar hur USA spionerar på sina egna allierade. Det är omöjligt att veta exakt vilka uppgifter i de läckta dokumenten som är korrekta, men alla vet redan att det är så USA opererar.
Det spelar inte det svenska politiska etablissemanget någon roll. Sossar eller moderater är de så fast i sin dyrkan av världens största krigsmakt att de med stolthet säljer ut resterna av svenskt oberoende och alliansfrihet.
Men för folket innebär inte Nato något skydd, tvärtom är Auroraövningen en påminnelse om vad Nato handlar om – krig för USA:s intressen. Därför säger vi nej till Nato, nej till Aurora 23 och nej till amerikanska militärbaser i Sverige!
