Sverige står inför ett paradigmskifte. Det handlar inte bara om ett kommande Natomedlemskap utan lika mycket om Sveriges lagar som nu i rask takt förändras. Steg för steg går vi mot en allt mer repressiv stat. Bakom hörnet lurar en reaktionär polisstat utan att vi medborgare fått möjlighet att reagera.
Förra veckan presenterade regeringen ihop med Sverigedemokraterna ännu en förändring inom kriminalpolitiken. Utifrån Tidöavtalet går borgarna fram med förslaget om hemliga preventiva tvångsmedel för brottsbekämpning.
Den som lyssnar till presskonferensen där justitieminister Gunnar Strömmer presenterade förslaget till lagrådsremiss kan förledas att hålla med, för visst låter det bra med krafttag mot de kriminella gängen, och visst appellerar en del av det som Strömmer säger till vanligt folks rättsmedvetande. Men det gäller att tänka ett steg längre och sätta in utvecklingen i ett större perspektiv.
Nu passeras en principiell gräns. Staten ska få ta till hemlig övervakning och avlyssning utan att det finns en brottsmisstanke, utan att en förundersökning är inledd. I praktiken riskerar vem som helst att få sina samtal avlyssnade.
Såväl justitieombudsmannen som advokatsamfundet har redan kritiserat förslaget. Mot invändningarna försvarar sig Strömmer och hans reaktionära anhang med att det i systemet ska finnas spärrar och att lagändringen bara ska riktas mot den grova organiserade brottsligheten. Likväl har en röd linje passerats. En rättsstat använder inte hemliga tvångsmedel och övervakar inte sina medborgare.
Vid all avlyssning och övervakning uppkommer överskottsinformation. Idag är det i stort sett inte tillåtet att använda sådan, men i det nya lagförslaget ska överskottsinformation få användas utan begränsningar. Redan där har regeringen lämnat utfästelsen att den nya lagen enbart ska omfatta gängkriminella.
En konsekvens blir även att journalisters arbete, inklusive granskning av den organiserade brottsligheten, kommer att försämras då det grundlagsskyddade källskyddet inte längre kan garanteras. Förändringen kan således bli kontraproduktiv om folk inte vågar tipsa eller tala med journalister av rädsla för att deras identitet ska röjas.
Vid sidan av Gunnar Strömmer framträdde före detta åklagaren, numera jämställdhetsminister, Paulina Brandberg (L) och hävdade att lagförslaget till stor del efterfrågats av svensk polis och åklagare. Här glider hon på sanningen. I valrörelsen förra året lät polisförbundet Novus undersöka vilka åtgärder den svenska polisen ville se för att komma tillrätta med gängkriminaliteten. Högst på listan stod avskaffad mängdrabatt, följt av avskaffande av tvåtredjedelsfrigivning.
Först på tionde plats fanns önskemål om utökade preventiva tvångsmedel vid organiserad brottslighet. Högre upp på polisens lista fanns bland annat stärkt samverkan mellan skola, socialtjänst, polis och fritidsverksamheter och stärkt skydd för målsäganden och vittnen.
Om nu regeringen säger sig vilja lyssna till polisens önskemål måste man fråga sig varför de enbart fokuserar på repression och inte på det förebyggande arbetet? Självklart måste polisen ha redskap för att bekämpa brott men framförallt behövs ett fungerande samhälle med integration istället för segregation.
Arbetslöshet, trångboddhet och försämrad välfärd ihop med stora klassklyftor och utslagningen i skolan är den materiella verklighet som mycket av kriminaliteten växer fram ur. Kombinerat med de avskaffade gränskontrollerna har Sverige blivit en plantskola för organiserad brottslighet där tillgången till knark och vapen är skrämmande.
Det krävs kraftfulla ageranden från samhällets sida för att stoppa den organiserade brottsligheten, men det får inte ske på bekostnad av rättsstatens principer.
Det förebyggande arbetet måste även utgå från att rättssamhället företräds av rättstänkande personer, av människor med god vandel, för att använda Sverigedemokraternas vokabulär. Då blir det mycket märkligt att Strömmer presenterar lagförslaget ihop med SD:s talesperson i polisfrågor Katja Nyberg, som både fuskat med dubbla ersättningar som såväl polisanställd som riksdagsledamot samt bedrivit och alltjämt bedriver egen detektivbyrå, en bisyssla som hennes polischefer anser kan skada polisens anseende och innebära att polisens opartiskhet ifrågasätts.
Det är inte bara i Sverige som ökad övervakning är på agendan. EU vill tillåta och införa omfattande integritetskränkande massövervakning kallad Chat control. EU:s ministerråd och EU-parlamentet diskuterar just nu ett förslag om att företag som erbjuder digitala tjänster ska övervaka all text, tal och bildkommunikation mellan människor.
Förslaget kommer från EU-kommissionär Ylva Johansson och syftet sägs vara att upptäcka sexuella övergrepp mot barn. Även här kan syftet uppfattas som vällovligt men åtgärden är mer omfattande och skadlig än det den syftar till att komma åt.
Ett helt nytt EU-centrum som ska hantera AI-övervakningen av kommunikation bryter mot de mänskliga rättigheterna om skydd för individen. Konfidentiella samtal, även de som sköts krypterat, som mellan läkare och patient, mellan jurist och klient eller bland regimkritiker kommer om EU-förslaget blir verklighet att övervakas och vara åtkomliga för andra. Även om de föreslagna systemen får spärrar likt det Gunnar Strömmer och EU talar om kan en parameter eller ett tilläggsdirektiv lätt ändras och spärrar snabbt tas bort.
Spärrarna är ingen garant mot att system missbrukas. Det är själva systemen som är farliga och hotar såväl rättsstaten som demokratin. Ända sedan FRA-lagen 2006 har spelreglerna långsamt ändrats för den borgerliga staten. Steg för steg införs nya verktyg som kan användas mot politiska motståndare.
Tillsammans måste vi sätta stopp för den här utvecklingen – nej till övervakningssamhället!
