Ett mörkt år för freden

Det är ett mörkt år som lider mot sitt slut, och där det tyvärr inte syns någon ljusning vid horisonten. Ett år där vi behövt använda många av Proletärens ledartexter till att propagera för fred, och mot det Natomedlemskap som den socialdemokratiska regeringen ansökte om och som den nya borgerliga regeringen gör allt för att få Turkiets president Erdogan att godkänna.

Förra veckan avslöjade DN att Oscar Stenström, som fick fortsätta som Sveriges chefsförhandlare även efter att Ulf Kristersson flyttat in på Rosenbad efter Magdalena Andersson, skickat ett mejl till Turkiet med en lista på 17 punkter över allt som Sverige gjort för att blidka despoten Erdogan.

Det handlar bland annat om att Sverige inte längre har något vapenembargo mot Turkiet, och att Inspektionen för strategiska produkter, ISP, utfärdat den första exportlicensen för försvarsmateriel till Turkiet sedan 2019. Det står explicit att Sveriges ansökan om Natomedlemskap förändrat villkoren för vapenexport till Natomedlemmar, och att Sverige är redo att förhandla om en generell säkerhetsöverenskommelse med sin allierade Turkiet.

Men framför allt innehåller Stenströms kärleksbrev till Ankara – som är hemligstämplat på Regeringskansliet men som DN tagit del efter att Stenström mejlat det till sin privata mejladress – tio punkter om det samarbete mot ”terrorism” som Sverige och Finland kom överens med Turkiet om i samband med Natotoppmötet i juni, och inte minst om det kurdiska partiet PKK och ”PKK-relaterade säkerhetsfrågor runt individer som söker uppehålls- eller arbetstillstånd”.

”Hittills har ett dussin individer nyligen förhindrats från att komma in i Sverige av den anledningen, och ett antal har tvingats att lämna”, skriver Stenström och skryter därmed implicit om utvisningen av Mahmut Tat som verkställdes i början av december – som Proletären skrev om och som Kommunistiska Partiet fördömer.

Att Mahmut Tat mot sitt nekande är dömd för samröre med PKK, i en dom som bygger helt på en polisinformatörs uppgifter, i ett land som är notoriskt för att stämpla politiska motståndare som terrorister, bryr sig inte den svenska regeringen sig om när det gäller att få Erdogans gillande.

Det är skamligt hur Kristerssons SD-styrda regering bockar och bugar för Erdogan för att få komma in i USA:s krigsallians Nato, och Sverige bryter mot asylrätten när man tar Turkiets ”bevis” som intäkt för att skicka människor som behöver skydd från Erdogans förtryckarstat tillbaka till dess fängelser.

I mejlet lyfter Stenström också hur Sverige infört en hårdare terrorlagstiftning och kriminaliserar deltagande i terrororganisationer – som i Sverige liksom i Turkiet definieras av dem som sitter vid makten.

För samtidigt som Sveriges regering säger sig vilja bekämpa ”terrorism” tillsammans med Turkiet blundar samma regering för Turkiets stöd till islamistiska terrorister i Syrien, där Turkiet hotar med en ny markoffensiv mot de kurdiska styrkor som bekämpat IS i Syrien. Och när Erdogan bombar i norra Syrien påstår utrikesminister Tobias Billström att Turkiet inte bryter mot internationell rätt – vilket visar att talet om att det är Rysslands invasion av Ukraina som är anledningen till att Sverige ska gå med i Nato är ren lögn.

Starka krafter har länge velat få in Sverige i Nato. Rysslands anfall på Ukraina var därför en ren present till krigsindustrin och de mer ideologiska krigshetsare som länge krattat manegen för ett fullvärdigt medlemskap, efter att Sverige redan deltagit i Natos krig i Afghanistan och Libyen.

En av de mest hängivna fanatikerna sitter numera på den allra högsta militära posten i landet, efter att han var stabschef för ett Isaf-kommando i Afghanistan – som leddes av Nato – och före det var flygattaché i Washington.

Överbefälhavare Micael Bydén har avancerat till att bli en av landets allra farligaste personer – med sin kompromisslösa linje för att Sverige fullständigt ska underordna sig Nato. För en dryg månad sedan var han ute och vevade om att regeringen inte ens ska undanbe sig Natobaser och kärnvapen på svensk mark, och förra veckan lyckades han toppa den bedriften.

Då satt den krigskåte Bydén i SVT:s 30 minuter och pratade om risken för ett öppet krig mellan Nato och Ryssland. En riktig observation i sig, det paradoxala är att han i samma andetag vill ha in Sverige i samma Nato.

För hotet om storkrig är verkligt. Inte minst på grund av USA:s och Natos eget agerande. Häromveckan skrev brittiska The Times, efter de ukrainska drönarattackerna på flygbaser inne i Ryssland, om hur USA är allt mindre försiktiga med vilka vapen man skickar till Ukraina och var de används.

När en militär seger ser ut att vara utom räckhåll om man inte sätter egna soldater på marken är det inte en slump att vi börjar höra från Natohåll om ”hotet” för ett direkt krig, vilket Natos generalsekreterare Jens Stoltenberg också pratat om på sistone.

Med ett Natomedlemskap gör sig Sverige till direkt måltavla i ett sådant krig – vilket inte verkar bekomma vår livsfarlige överbefälhavare det minsta. Som aldrig såg mer illa berörd ut i intervjun än när fredsförhandlingar kom på tal.

Men för alla vanliga människor som inte drömmer om att svenska soldater ska dö för krigsindustrins vinster, eller att svenska folket tappert ska behöva uthärda krig i vårt eget land, är det just fred som måste till i Ukraina. Och den kommer varken med mer vapen eller svenskt Natomedlemskap.

Istället är det en stukad fredsrörelse som måste samla sig och göra våra röster hörda. Och redan nu är det dags att titta framåt i kalendern mot våren.

I slutet av april kommer den största militärövningen i Sverige på många år gå av stapeln, Aurora 2023. Då kommer Kommunisterna samla till motdemonstrationer som ett led i mobiliseringen inför första maj.

Tyvärr kommer inte julen med fred per automatik. Men vi önskar alla läsare en god jul och välförtjänt ledighet för att samla krafterna till det nödvändiga arbetet för freden.