Byggnads ordförande Johan Lindholm skriver varje vecka ett fredagsbrev på förbundets facebooksida. Förra veckan handlade det INTE om hans velande kring den nya strejklagen. Men det gjorde kommentarerna från besvikna medlemmar och andra som följer sidan.
– Bryt med sosseskiten!
– Din reträtt hedrar dig inte!
– …skäms på dig!
– Lyssna på medlemmarna istället!
Samma besvikelse finns över Matts Jutterström, Pappers och Magnus Pettersson, Fastighets, som liksom Johan Lindholm revolterade en kort stund mot antistrejklagen.
Vad var det egentligen som hände? Antagligen gav de tre herrarna uttryck för sin egen uppfattning när de ville köra lagtexten i papperstuggen. Men varför de inbillade sig att det var tillåtet är en av livets många gåtor. Sedan han piskats in i fållan igen säger Lindholm:
– Efter att ha lyssnat på argumenten har vi kommit fram till att vi står bakom det här.
Men argumenten var inte nya. I LO-styrelsens debattartikel i tidningen Arbetet i förra veckan upprepas samma nonsens som vi hört sedan förra sommaren. Så det kan omöjligt vara hela sanningen. Vad är det då som får de trilskande att svälja förnedringen och hålla god min?
Det finns ett faktum som inte går att bortse från. Den informella makteliten inom socialdemokratin, bestående av partistyrelsens folk, LO och fackföreningstoppar, kommunala högdjur och andra heltidsarbetande och välavlönade i partiets tjänst. Alla dessa är helt beroende av denna tillhörighet för sina personliga karriärer.
Sosseeliten styrs uppifrån och i denna maktsfär är det regel att slicka uppåt och trampa nedåt. Det göder intriger och fulspel. Egenintresset styr och alla har hållhakar på varandra. Demokratin är en kuliss och hierarkierna är sammanflätade med varandra. Det märks desto mer ju högre upp du kommer.
Vem har inte frågat sig varför fackförbundens ledningar och LO-toppen har helt andra löner än medlemmarna? LO har till exempel beslutat att ordförande Karl-Petter Thorvaldsson ska tjäna 3,5 gånger så mycket som en industriarbetare. Det ger cirka 100.000 kronor i månaden.
Handels ordförande, Susanna Gideonsson, har förutom en väl tilltagen ordförandelön på cirka 80.000 i månaden minst lika mycket från sidouppdrag i Folksam, sossepartiet och LO. Hon försvarar detta med att hon själv inte var med när lönesystemet sattes.
”De förtroendevalda beslutade att företrädarna för medlemmarna inte ska tjäna så mycket mindre än de som företräder arbetsgivarsidan.” (SvD 23/2-2015)
De lever sannerligen i en egen bubbla och tar sig orimliga friheter på vår bekostnad. Så länge vi inte gör något åt det får vi räkna med svek och bakhåll.
Ulf Nilsson
Facklig sekr. (K)
