Demokratin är bra, viktig, vacker och värd att försvara. Allas röster är värda att lyssna på och vi ska ha inflytande i samhället. Det säger alla våra makthavare att de är överens om. Men om det nu är så, varför är då nästan alla våra arbetsplatser diktaturer?
Svenskt Näringslivs direktiv till sina 60 000 medlemsföretag inför årets val var en påminnelse. Arbetsköparorganisationen drog ännu en gräns för att visa sin makt.
Enligt dem saknas laglig rätt att verka politiskt på arbetsplatsen. Helst ska de anställda inte tala om samhällsfrågor vid fikabordet och i lunchrummet. Representanter för politiska partier får inte ens träffa dem i en valrörelse.
Jobba hårt och ställ inga krav är signalen i dagens arbetsliv. Medinflytande, självstyrande grupper och andra eftergifter har bytts mot detaljstyrning och övervakning. Vanmakten har ökat i samma takt som stress, otrygghet och utbrändhet. Samtidigt förfaller viktiga samhällsfunktioner.
Hyvlade anställningskontrakt, visstid, tvångsövertid och bemanningsföretag gör att tystnadens diktatur hjälper allsmäktiga arbetsköpare att behärska oss. Krav på mänskliga arbetsvillkor är plötsligt obekväma. En obekväm arbetare är snart en arbetslös arbetare. Inte ens i tanken får man vara fri.
Jag tänker på hamnarbetaren som fick sparken från APMT i Göteborg för att han delade en bild av en lastbilskö på sin Facebook. Eller Volvoarbetaren i Skövde som nekades ledigt för att hälsa på sin dödssjuka mamma. I frustration skrev han då: ”En dag kvar av veckan på detta dårhus”, i ett inlägg på Facebook.
För detta fick han sparken direkt och var aldrig mer välkommen tillbaka. Dessutom fick två av hans arbetskamrater som kommenterat inlägget reda på att de inte heller var önskvärda längre. De var bemanningsanställda. Men alla tre hade tidigare jobbat på Volvo Powertrain. När de fått komma tillbaka på nåder skulle de minsann hålla käft om missförhållanden. Det var Volvos budskap i klartext.
Ibland måste vi lyfta blicken och fråga oss vart vi är på väg och vart vi vill. Om inte kan vi hamna riktigt snett.
Vi som får samhällets alla delar att fungera måste kunna tänka förbi den systematiska dumhet som råder i dagens samhälle. Är det så omöjligt att tänka sig en ekonomi där våra företag styrs demokratiskt?
När massarbetslösheten fräter på samhället, när stress och otrygghet ökar lika snabbt som direktörslönerna och klimatförändringarnas skrämmande scenario tränger sig på: Då är det väl egentligen de som tror att detta kan fortsätta som lever i en dröm?
Har du också svårt att förstå varför demokratin ska upphöra när du stämplar in på jobbet så misströsta inte. Låt oss istället reflektera kring ett radikalt mer demokratisk samhälle.
Ulf Nilsson
Facklig sekr. (K)
