Nytt för i år är att pensionsmyndigheten bantat utskicket och nu finns inga prognoser längre. För att få reda på hur usel pensionen kommer att bli hänvisas du till webben. Miljömässigt och modernt, säger Pensionsmyndigheten.
Men moderniseringar av själva pensionsbeskedet döljer inte det faktum att dagens pensionssystem är oerhört omodernt och bakåtsträvande. Fattigpensionärerna blir fler, nästan en kvarts miljon människor lever under EU:s fattigdomsgräns enligt Pensionsmyndighetens beräkningar. Det innebär under 11 000 kronor i månaden i disponibel inkomst – efter ett helt liv i arbete. Det säger något om vad frågan om pensionerna handlar om, som är så mycket större än nivån på pensionsutbetalningarna.
Det handlar om vilket sorts samhälle vi vill ha. Vill vi ha ett samhälle där människor som inte längre är användbara som arbetskraft för företagen lämnas till en tillvaro i fattigdom, eller vill vi ha ett samhälle där människor som arbetat och slitit i hela sina liv garanteras en människovärdig ålderdom som de kan njuta av? Ska pensionspengarna användas till investeringar som gynnar oss alla så som bostadsbyggande eller ska de bli vinster till redan rika aktieägare? Pensionsfrågan handlar om klasskamp.
När det politiska etablissemanget på 1990-talet kuppade igenom dagens pensionssystem var ett av syftena att överlämna folkets pensionspengar till finanskapitalet – att låta dessa pengar bli ett kapital och därmed en maktfaktor i händerna på den härskande klassen istället för ett verktyg för den arbetande klassen. En förskjutning i klasskampen till arbetarnas nackdel helt enkelt.
Sverige är faktiskt extremt. Det nuvarande pensionssystemet har resulterat i att vi har fler fattigpensionärer än i majoriteten av EU:s länder, visar statistik från Eurostat. Men det svenska systemet är inte bara extremt utan också falskt.
Nu visar det sig att AP-fonden 7 som flest svenskar har sina pensionspengar placerade i genom sitt icke-val och som alltid hävdats ska vara tryggt och säkert för spararna innehåller en så kallad hävstång. Det innebär att fonden sedan några år tillbaka kan låna pengar för att öka investeringar i aktier, och det förknippat med stora risker. När börsen faller, faller fonder med hävstänger ännu mer. Så mycket för den tryggheten.
Pensionssystemets upphovsmän och -kvinnor inser själva att något måste göras, men deras så kallade lösning är att göra en dålig sak sämre. Socialdemokraterna och de borgerliga partierna som ingår i pensionsuppgörelsen vill höja pensionsåldern till 67 år. Bakom förslaget ligger politikernas önskan att minska kostnaderna i pensionssystemet, istället för att tillföra mer pengar, med arbetarklassen som den stora förloraren.
Alltså sänkta pensioner för arbetare som inte kommer arbeta längre bara för att pensionsåldern höjs. Verkligheten är att en LO-medlem idag lämnar arbetsmarknaden vid en snittålder mellan 60 och 62 år. Socialminister Annika Strandhäll och den socialdemokratiska regeringen vill därmed föra Sverige tillbaka till tiden innan 1976 då pensionsåldern sänktes till 65 år.
Det är istället dags för en ny, modern pensionsuppgörelse. En sådan uppgörelse kommer inte till stånd bland de politiker som gjort det till sin uppgift att försämra för landets pensionärer, utan bland pensionärer och arbetare själva. En uppgörelse som säger att vi tillsammans måste kämpa för människovärdiga pensioner. En framåtblickande pensionsrörelse inser att vårt land inte har dåligt med resurser, utan att sänkta pensioner och höjd pensionsålder har sin motpol i höjda aktieutdelningar till fantasinivåer och ökade klassklyftor. Det som är bra för alla de pensionärer som inte har råd att teckna privata försäkringar är dåligt för storföretagens vinster och vice versa.
I debatten har det förts fram krav att alla pensionärer ska ha minst 15 000 kronor i månaden i disponibel inkomst. Det är bra som ett grundläggande krav att enas kring. Givetvis utan en automatisk broms i systemet och riskfyllda konstruktioner som PPM-val. Saknas det pengar i systemet måste det tillföras nya genom höjd pensionsavgift som företagen får betala.
Vi ska inte heller arbeta en dag längre än 65! Pensionsåldern borde istället sänkas för att ge ungdomarna chansen till arbete och för att de äldre ska hinna njuta av ålderdomen.Dessutom måste AP-fondernas miljarder dras undan från den börs som sjönk med 200 miljarder kronor när den rasade 2008, och istället användas till samhällsnyttiga investeringar, som att råda bot på bostadskrisen genom att bygga billiga och bra hyresrätter.
Sverige behöver en politik och en rörelse som satsar på pensionärerna, inte på miljardärerna!
