”Måtte arbetsgivarna låta kvasten gå över de vilt strejkande sopgubbarna i Stockholm. Makten att orsaka stank och råttproblem ska inte vara ett privilegieskydd”, dundrar en samlad ledarredaktion på Expressen (8/7).
I ledaren får vi veta att lönesänkningar är ”bara något att tugga i sig som anställd”. Arbetarnas makt över det egna arbetet är ”sabotage”. Att arbetare står upp för sina intressen är en ”självsvåldig machokultur”.
Från sina väl insuttna kontorsstolar – där ledarredaktionen får hög lön för att göra rewrites på de senaste pressmeddelandena från Svensk Näringsliv – hävdas sophämtarnas arbete vara ”enkelt” och lönen en rest från ”forna tider”. Helt riktigt kopplar ledarredaktionen samman sopåkarnas kamp med hamnarbetarnas. Expressen önskar att arbetsköparna ska sätta ”hårt mot hårt” och göra rent bord med ”den kaxiga kampen för gamla privilegier”.
Det är klasskampsretorik värdigt tidningen Proletären, fast från andra hållet. Vi vill därför tacka Expressens ledarredaktion för ärligheten och att liberalerna nu kastar masken. Snällisliberalism som vill ge sken av att arbetsköpare och arbetare har gemensamma intressen fungerar bara som retorik så länge arbetarna finner sig i de ständiga påhoppen och attackerna på löner, trygghet och arbetsförhållanden.
Men runt om i Sverige vägrar arbetare att i tystnad acceptera det eviga backandet. Sopåkarna i Stockholm strejkar vilt mot Reno Nordens attack mot arbetarnas inflytande över sina arbeten och kraftigt sänkta löner. Övriga sopåkare i Stockholm står bakom kollegorna på Reno Norden och även i Malmö ansluter sig sopåkarna.
I Göteborg har politikerna släppt lös APMT för att krossa hamnarbetarnas demokratiska och stridbara fackförening och införa en ordning där den stora majoriteten hamnarbetare ska stå med mössan i hand och tigga om jobb.
Till detta ska även läggas arbetarnas protester mot uppsägningen av 90 städare i den stockholmska kollektivtrafiken. Städarna ska betala för ett eländigt upphandlingssystem genom att förlora sina jobb.
Sopåkarna, hamnarbetarna och städarna kämpar alla på sitt sätt mot privatiseringspolitiken. Ett beställningsjobb från näringslivet där politikerna – oavsett partifärg – säljer ut den gemensamma egendomen och öppnar upp nya marknader för kapitalisterna att profitera på. Som alltid under kapitalismen är det arbetarna som ska betala kalaset genom sänkta löner och försämrade arbetsförhållanden.
Kapitalisternas diktatoriska rätt att leda och fördela arbetet ger dem möjlighet att driva igenom försämringarna under fredsplikt. Det är detta som kallas den svenska modellen och som Stefan Löfvens parti påstår att man vill utveckla.
Men en modell som bakbinder arbetare att kämpa för sina jobb, löner och arbetsförhållanden och samtidigt lämnar fritt för arbetsköparna att säga upp arbetare, sänka löner och försämra arbetsförhållanden, utan att detta räknas som stridsåtgärder. Och som gör det möjligt för kapitalisterna att dra de arbetare som vågar kämpa inför domstol. En sådan modell ska inte försvaras, den ska bekämpas.
Det är inte bara Expressen som kastar masken. I SVT:s nyhetsprogram har Reno Norden tillsammans med myndighetspersoner öppet kunna annonsera om strejkbryteri.
Klasskampsretoriken från Expressen andas fasa och förvåning. Den arbetarklass som ledarredaktionen trodde var skickad till historiens skräphög dyker plötsligt upp och tar plats.
I årtionden har arbetarklassen osynliggjorts i Sverige. De gånger politiker, media och Svenskt Näringsliv pratat om arbetare är det som en kostnad. Arbetare är en tärande grupp, som till varje pris ska skäras ner, för att slimma bemanning och öka överskott.
Det är först när arbetare vägrar finna sig i detta och tar strid för sina intressen som arbetarklassens makt blir synlig. Om 50 journalister på Expressen lade ner arbetet skulle detta inte märkas i det svenska samhället, i varje fall inte i någon negativ mening. Men när 50 sopåkare lägger ner arbetet ropar Expressens ledarredaktion högt om samhällsfaran.
Det är arbetarna som får detta samhälle att gå runt. Om vi solidariskt stödjer varandra finns det ingenting som kan hejda oss. En sommarhälsning från Kommunistiska Partiet till sopåkarna, städarna, hamnarbetarna och alla andra arbetare: Stå på er – tillsammans är vi starka! Det är ur solidariteten som ett rättvist Sverige kan byggas när vi låtit kvasten gå över kapitalisterna och deras uppbackare inom politik och media. Deras makt orsakar betydligt större problem i vårt land än stank och råttor.
