Pär Johansson
I vackrast tänkbara försommarväder öppnades Marx-Engelshusets dörrar för närmare 200 kommunister som istället för att använda långhelgen till att sjösätta fritidsbåten eller parkera sig i solen på en uteservering valde att bidra i diskussionerna om hur Kommunisterna ska nå ut bredare med sin klasspolitik.
Deltagarna bar med sig erfarenheter från alla delar av landet och från en lång rad olika arbetsliv.
Kommunisternas partisekreterare, Pär Johansson, är nöjd med att konferensens upplägg föll så väl ut, där de långa föredragen fick stå tillbaka till förmån för många olika gruppdiskussioner.
– Det blev bra diskussioner som gav nya tankar, kunskaper och ny inspiration till att förbättra partiarbetet.
Han menar att själva konferensen måste ses som en framgång, med högt deltagarantal och konstruktiva samtal, men att de långsiktiga resultaten inte går att förutse.
– Konferensen sådde frön. Men det viktiga är vad som händer sedan. Hur vi omsätter slutsatserna ute i partiets avdelningar.
Pär Johansson menar att utmaningen för Kommunisterna idag är att göra partiets politik mer relevant och gripa in i arbetarklassens vardag.
– Under den långa reaktionsperioden sedan mitten av 2000-talet har vi valt att gå ut med helheten i vår politik och vänt oss till människor som inte ser kapitalismen som historiens slut. Den vägen har tjänat oss väl. Vi har flera nya avdelningar och vi har lyckats vända upplagan för Proletären uppåt.
– Men det har blivit en alltför ensidig fokusering på den socialistiska propagandan och vi har ofta betraktat och kommenterat politiken istället för att gripa in i de mer jordnära frågorna. Nu har vi exempel på partiavdelningar som har lyckats att bryta det mönstret och då finns det något att diskutera kring.
En av dessa partiavdelningar är Ludvika vars representant Kenth Andersson talade under konferensens inledning. Han betonade vikten av att vara inlyssnande och deltagande istället för att bara kommentera politiken.
”Vi måste inte till varje pris tala om vad som är rätt och riktigt. Värre än populism och opportunism är uteblivet agerande i rädsla för att det ska bli fel. Vi behövs som en frisk och fräck vänsterkraft.”
Bengt Johansson talade för partiavdelningen i Varberg som på mindre än två år har växt från fyra medlemmar till 25. Han menar att den första utmaningen är att göra partiet känt i stan och avdelningen har satsat stort på insändare, flygbladskampanjer och offentliga möten. I Varberg har Kommunisterna också ett digitalt nyhetsbrev med 200 prenumeranter.
”Reformismens sammanbrott skapar också möjligheter. Vi måste kliva ner från läktaren och föra en röd lokal klasspolitik.”
Under den reaktionsperiod som Pär Johansson beskriver har Kommunistiska Partiet också genomlevt en generationsväxling som inte är helt fullbordad men ändå satte tydliga spår på partibyggarkonferensen.
– Vi har en ny generation ledande medlemmar som verkligen tar ansvar. Många nya medlemmar syntes på konferensen och det är jätteroligt. Sedan har vi fortfarande problem med att få med oss kvinnor. De som blir medlemmar idag är ofta arbetarkillar i trettioårsåldern. Här kan vi bli bättre, vilket också diskuterades på konferensen. Detsamma gäller hur vi får med oss arbetare med invandrarbakgrund.
Partibyggarkonferensen höll ett tydligt fokus på de organisatoriska frågorna. Till hösten väntar kongressförberedelser då den politiska diskussionen och skolningen återigen står på dagordningen. Men ändå bekräftar partibyggarkonferensen att kampen för trygghet på jobbet och Natomotståndet även fortsättningsvis kommer att vara Kommunisternas huvudfrågor i det utåtriktade arbetet.
– Det framgick också under konferensen att vi behöver ha mer tydliga och konkreta paroller kring bostadsfrågan, sjukvården och pensionerna, säger Pär Johansson.
• Vilken är den största utmaningen för partiet i arbetet med att göra politiken mer relevant för klassen?
– Vi har en ung kader som aldrig har upplevt några politiska segrar. Många saknar politiskt självförtroende och tar inte sig själva på allvar. Då blir vi betraktare av politik istället för att själva erbjuda aktivitet.
– Sedan finns det alltid en risk för överslag när man gör den här typen av korrigeringar i arbetssätt som vi försöker göra nu. Risken är att det lilla perspektivet tar över och att vi stödjer människors kamp i vardagen utan att koppla den till antikapitalismen. Då får vi ett gerillakrig mot kapitalismens symptom. Utmaningen är att föra in det större perspektivet på ett inkännande och lyhört sätt. Där gäller det att testa sig fram och lära av konkreta erfarenheter.
• Vad har du själv lärt dig under konferensen?
– Jag lär mig alltid mycket när partimedlemmar samlas så här. Den här helgen satt jag med i pensionsgruppen och det var väldigt lärorikt. Jag tillhör dem som ser socialismen som min pensionsförsäkring och jag öppnar aldrig de orangea kuverten, men pensionerna är självklart en viktig politisk fråga. Och i gruppdiskussionerna blev jag chockad över situationen för våra pensionärer. Det är en sak att läsa om de låga pensionerna, men en helt annan sak att höra någon berätta.
Kommunisternas ungdomsförbund RKU höll under helgen en delvis parallell konferens med fokus på organisatoriska frågor. Praktiska workshops i konsten att hålla tal och göra flyg-
blad varvades med politiska föredrag.
– Vi såg ett föryngrat RKU där en stor del av deltagarna går på gymnasiet eller högstadiet, säger förbundets ordförande Simon Renner som bedömer att konferensen på ett bra sätt uppfyllde syftet att stärka organisationen.
Utöver de många diskussionerna och politiska samtalen bjöd partibyggarkonferensen på en hel del sociala kvällsaktiviteter. Bland annat livemusik av både Loke och Matilda Magnusson.
Från tidningen Proletären
